Lina Olofsson skulle fylla 5 år när hennes mamma Monika natten mellan den 13 och 14 juli 1996 utsattes för ett brutalt mordförsök i Stånga. Nu tas fallet upp i podden ”Kalla fall”.
Mordförsöket i Stånga var bestialiskt och noga planerat, menar polisen. 28 år senare svänger vi in bilen vid Malmgards bowlinghall i Stånga. Lina Olofsson berättar hur hon när hon växte upp spelade pingis därinne, och från fönstret varje gång kunde blicka ut över brottsplatsen i den mörka skogskanten där hennes mamma nästan miste livet.
Fallet är högaktuellt igen, sedan Lina bestämt sig för att medverka i podcasten ”Kalla fall” för att en gärningsman ska kunna bindas till brottet.
– Det känns lite obehagligt, men nu är det dag och jag hade inte velat vara här på kvällen. Det var länge sedan jag var här nu, säger hon medan vi försöker hitta den exakta platsen som blev ett trauma för hela familjen.
Stångaspelen pågick som bäst 1996 den där natten mellan den 13 och 14 juli när Monika, då 42 år, ensam mötte gärningsmannen utanför bowlinghallen.
– Hon hade nog försökt försvara sig, för hon hade blåmärken på armarna, säger Lina Olofsson och berättar om det dramatiska förloppet.
Hennes två äldre bröder hade sent på kvällen lagt en jeansjacka över sin mamma som skulle sova. De skulle ha tältat, men eftersom tältpinnarna saknades valde de att sova under bar himmel ovanpå tältduken.
När sönerna senare på natten kom tillbaka från en privat fest såg det ut som att hon sov.
– De hörde snarkande ljud och gick och la sig. På morgonen försökte de väcka henne och lyfte på jackan. Då såg de vad som hänt, säger Lina Olofsson och berättar om den fasansfulla upptäckten: Under den blå jeansjackan låg mamman i blod med sönderslagen skalle.
Lina själv var tillsammans med resten av familjen hos en släkting i ett hus en bit bort, där festen varit. På morgonen kom en av bröderna rusande och berättade vad som hänt. Man larmade SOS och Monika fördes med helikopter till Visby lasarett och vidare till Karolinska sjukhuset i Stockholm. Hon opererades med livshotande yttre och inre skallskador.
– Jag skulle fylla fem år om två månader. Jag kommer inte ihåg min mamma innan det hände, säger Lina Olofsson och gissar att traumat gjort att hon förträngt eventuella tidiga minnen.
Monika överlevde, hjärnskadad med krossat ansikte och kranie. Först nyligen har Lina via en god man fått ut sin mammas sjukjournaler.
– Jag har vaga minnen från sjukhemmet när hon kom dit. Jag kommer ihåg att jag inte vågade gå in, för att hon såg så läskig ut, säger hon och berättar att det tog henne flera timmar att läsa och begripa vad läkarna kämpat med 1996 på Karolinska:
– Hon hade blödningar på båda hjärnhalvorna, sprickor på hela huvudet och ”multipla ansiktsfrakturer”.
Lina Olofsson bläddrar bland familjebilderna med mamma Monika. Hon har tatuerat in en text om att vara maskrosbarn på sin ena underarm.
Sedan dess har Monika bott i en villa i Hemse, där hon lever med assistenter dygnet runt. Hon saknar förmåga att meddela sig med sin omgivning.
– Vi hälsade på henne varannan fredag. Då fick vi åka taxi till Hemse, säger Lina Olofsson och berättar att hon och hennes ett år yngre syster fick flytta hem till deras pappa, medan de tre äldre syskonen fick bo i fosterfamilj och på HVB-hem.
Hos pappan, som i dag inte lever längre, var uppväxten stökig.
– Därför blir jag ännu mer arg på förövaren, att jag kunde ha haft min mamma kvar. Jag är arg och besviken. Vi är en hel familj full med frågetecken, säger hon.
Lina Olofsson med lapp för ena ögat och systern Mia bredvid sig på en gammal bild från tiden för mordförsöket.
Ett massivt polisarbete följde, ingen kunde dock bindas till brottet. Rättsfallet är närmast unikt i landet, där offret, som kanske skulle kunna känna igen en gärningsman, överlever. Men blir så svårt skadat att hon inte längre kan kommunicera.
– Det är ett sånt övervåld. Det är någon i hennes närhet som har gjort det, det är ett som är säkert, säger Lina Olofsson och berättar hur de i alla år gjort vad de kan för att försöka få Monika att reagera:
– Vi har frågat henne vem det var, och sagt olika namn. Vi har försökt att se i hennes ögon eller när vi håller i hennes hand, men det har aldrig varit någon reaktion från henne.
Lina Olofsson berättar att hennes två bröder hittade mamman slagen blodig på morgonen, och att hennes skalle hade krossats med ett tungt tillhygge.
Lina Olofsson berättar att hon hade en äldre bror, som omkom på vägen mellan Hemse och Rone i en olycka där han lånat mamma Monikas bil – bara ett år innan mordförsöket.
– Alla hjulen var till hälften avskruvade. Han voltade och fick bilen över sig 1995. Nu i efterhand har vi pratat mycket om det och frågat oss om det egentligen var tänkt som ett mordförsök på min mamma, säger hon.
Själv blev Lina mamma när hon var 17 år.
– Jag önskar att jag hade haft en mamma som kunde ha hjälpt mig. Min dotter är tonåring och när jag ser andra mormödrar ute på stan kan jag sakna min mamma, säger hon.
Lina Olofsson fick själv barn när hon var 17 år. Hon har saknat sin mamma, och en mormor till sin dotter.
TV-programmet ”Efterlyst” tog 1996 upp mordförsöket. Under de närmaste 15 åren som följde genomförde polisen ett hundratal förhör med personer i Stånga och andra uppgiftslämnare.
År 2011 hade polisen så mycket fakta att man tillsatte två särskilda utredare för att gå till botten med fallet. De ansåg att gärningsmannen hade kalkylerat med oerhörda risker. Vägen passerar bara 75 meter från brottsplatsen, bowlinghallens duschar användes under Stångaspelen, och många andra tältade också i området.
Med hjälp av tungt föremål hade gärningsmannen försökt slå ihjäl offret. Utredarna spekulerade i att något hänt som fått förövaren att bli rädd och fly, utan att hinna kontrollera om uppsåtet lyckats. Polisen avslöjade 2011 att gärningsmannen kunde ha lämnat spår efter sig – man hade säkrat DNA på brottsplatsen.
Helagotland skrev om polisens kalla fall-utredning i november 2011 och mötte då de två utredarna i Stånga.
Åtta månader senare lades utredningen ner – igen. Utredarna hade då låtit topsa ytterligare personer och hållit ett 40-tal nya förhör. De besökte även gravt handikappade Monika i Hemse.
– Man berörs alltid av ett brottsoffer, men vi blev otroligt tagna och nu vill vi ha en lösning. Vi tror att det finns fler än gärningsmannen som vet och inte heller mår så bra, sa de efter det mötet till Helagotlands reporter.
Utredarna menade att deras känsla var att någon visste hur mordförsöket gått till och vem som gjort det. Den bilden delas av Lina Olofsson, som sent i höstas tog kontakt med poddmakarna bakom podden ”Kalla fall”.
– Jag hade sett deras podd om Sven Sjögren och om mordet på Wisby hotell. När jag fick svaret att de redan hade påbörjat en podd om min mamma fick jag rysningar.
Att podden ”Kalla fall” nu tar upp mordförsöket ger Lina Olofsson hopp om att till slut få reda på sanningen om vad som hände hennes mamma Monika.
Nyligen ställde Lina tillsammans med flera av sina syskon upp i en flera timmar lång intervju för podden och en planerad serie för tv.
– Det var självklart att vi ville vara med. Även om det var väldigt jobbigt.
Försök till mord har livstids fängelse i straffskalan. Nu hoppas Lina Olofsson att någon ska höra av sig med det man vet.
– Kanske är det lättare att prata med någon som inte är polis, säger hon.
Platsen ligger nära stora vägen och att Stångaspelen pågick gjorde att gärningsmannen kalkylerade med risken att bli upptäckt, menar polisen.
