“Han heter Frans-Allan, men kallas Frallan“, säger Sara Lindblom, som valde att bli förälder på egen hand. Hennes son föddes för fem månader sedan.
– Jag har alltid velat ha barn och har vetat om det hela livet, säger Sara Lindblom.
Hon är föräldraledig och sitter i sin Visbylägenhet med babyfiltar, gosedjur och fruktklämmisar. Där finns även hennes son, Frans-Allan. Tillsammans är de en mindre familj än hon hade tänkt sig från början.
– Det var inget självklart val, för man har tänkt att jag träffar säkert någon och så får vi barn, men min relationshistorik är inte helt toppen, säger Sara Lindblom.
Att bli mamma själv blev till slut ett givet val för henne.
– Jag valde Frans själv. Det är mitt aktiva val och det blev något annat när jag gick igenom det själv. Då försvann den där känslan av att jag kunde ha gjort något annat och att det var ett misslyckande. Jag kände att jag vill bara ha honom själv.
Fertiliteten
Sara Lindblom berättar om tidigare relationer som inte har fungerat. Det har börjat bra men alltid tagit slut. Hon har varit gravid när hon var yngre, men gjorde abort för att varken situationen eller relationen höll.
– Det har inte passat och jag har inte känt att det har varit rätt. Jag var inte redo för barn då. Så när jag väl träffade en man som jag kände att jag ville gifta mig med och skaffa barn med, att det var så självklart, då funkade det inte mellan oss. Vi separerade, säger Sara Lindblom.
Ändå hade hon kvar bilden av att skapa en familj.
– Jag hade bestämt i huvudet att vi skulle ha barn. När det sprack var jag 33 och då blev jag stressad.
Då tänkte jag att jag gör en fertilitetsutredning
Sara Lindblom kände till att fertiliteten hos kvinnor sjunker med åldern. Hon blev 34 år och flyttade till Gotland för att studera. Sedan blev hon 35 år.
– Då tänkte jag att jag gör en fertilitetsutredning. Bara för att se att det funkar, för att ta bort den här stressen. Och allt såg bra ut tills läkaren tog upp blodprovet och sa att du har jättelågt AMH-värde. Som jag förstår det hade jag väldigt låg äggreserv, berättar Sara Lindblom.
Fertilitetsläkarens besked ökade snarare hennes barnstress och tidspress.
– Då sa han att om jag var du och om du vill ha barn, så måste du ha det inom ett år. Det var så knäppt för jag hade ju ingen partner.
Jag fick ett år
Alternativen
Då kom de första tankarna på att bli förälder själv, samtidigt som hon ville vara det tillsammans med någon.
– Men jag tänkte inte längre om jag skulle eller inte. För då var valet, antingen skaffar jag barn det här året eller så gör jag det inte alls. Så jag började titta runt för att göra hela mamma-själv-grejen.
Men det tog inte lång tid innan pandemin satte stopp för planerna. Fertilitetsklinikerna stängde och det gjorde även mycket annat.
– Då skulle jag i så fall börja hetsdejta, men då måste jag gå ut och det kunde jag inte för att allt var stängt. Jag tänkte att det var hemskt att jag plötsligt var i en situation jag inte kunde förändra själv. Så jag ringde till en kompis och frågade honom, på allvar, och sa att jag har ett år på mig, berättar Sara Lindblom.
Även om hennes killkompis ville hjälpa henne, var det inte rätt sätt för honom att få ett barn. Så hon behövde lösa det på annat sätt.
– Då var hela den snurren igång och jag kom på att jag kunde frysa in mina ägg och tänkte göra det.
Direkt när pandemirestriktionerna lättade och fertilitetsklinikerna öppnade bokade hon en tid. Därefter gick hon igenom en hormonbehandling för att äggen skulle mogna, plockas ut och frysas in.
Jag gick till en privatklinik och frös in ägg. Det var ganska skönt att känna att nu har jag dem i frysen
Foto: Simon Rehnström/SvD/TT
Relationerna
– Då hade jag dem i frysen och kände mig ganska lugn med det. Att där fanns dem. Så träffade jag en kille här på Gotland, världens bästa man, men han var ganska mycket yngre. Och det var som att vi direkt började vår relation med att jag måste ha barn, berättar Sara Lindblom.
– Men vi kan inte bara ha barn för min skull, så vi gjorde slut, säger hon sedan.
Sara Lindblom fortsatte att dejta.
– Jag har alltid tänkt att det är klart att det löser sig på något sätt, jag träffar ju någon, men sedan när tiden går så vill jag ju inte träffa någon som jag sedan skiljer mig med. Så att jag bara får vara med mitt barn varannan vecka.
Hon kände att det var bättre att bli förälder själv.
– Det är viktigt att veta att det inte har varit något fel på männen jag har varit ihop med, men jag har tyvärr ett jättedåligt relationsmönster där det tar slut på ett eller annat sätt. Hittills har det liksom inte gått toppen, säger Sara Lindblom, som sitter med sin son i famnen.
– Och hade jag skaffat barn med någon jag inte absolut vet att det kommer funka med, så hade det varit Frans som måste lämna sin pappa och det känns också så taskigt. Det är lite som att jag har besparat honom ett trauma när jag har valt att göra det själv.
Sara Lindblom och Frans-Allan.
Sara Lindblom och Frans-Allan.
Sara Lindblom och Frans-Allan.
Processen
Hon var i sena 30-årsåldern när hon skulle inleda processen för att bli mamma. Hon blev godkänd av Stockholms landsting, som skulle finansiera och utföra assisterad befruktning med donerad sperma.
– Tiden började verkligen rinna ut, på dagen du fyller 40 så blir man utskriven, säger Sara Lindblom, som redan hade ägg nedfrusna vid en privat klinik.
– Men det var helt i onödan, för landstinget måste ta ut egna ägg. När de sa det så sa jag att jag har ju typ inga.
Sara Lindblom flyttade från Stockholm till Gotland för att studera manustubildningen på Story Academy i Fårsösund. Nu driver hon produktionsbolaget The Line Production tillsammans med Emelie Hult, där de söker upp inspelningsplatser till serier och filmer.
Hon fick gå igenom en lång hormonbehandling för att de skulle få ut ägg. Hon var klar med sin utbildning och arbetade för ett företag som var baserat i både Stockholm och på Gotland. Sara Lindblom tog över som vd och delägare, samtidigt som hon försökte bli gravid.
– Det var också asjobbigt. Jag var inte alls beredd på vad jag skulle göra, samtidigt som jag kände att det är nu eller aldrig som jag kan bli gravid. Men jag hann inte heller tänka, för att jag behövde hålla företaget levande och hålla på med sprutorna, säger hon.
Till slut var det två av de utplockade äggen som överlevde befruktningen.
Graviditeten
Ett embryo sattes in och därefter skulle Sara Lindblom vänta i 14 dagar, innan hon skulle ta ett graviditetstest.
– Man får ett test från landstinget, men jag tror inte att det är någon som väntar i två veckor. Det går ju inte. Det vet ju även IVF-par, när du har stoppat in det så går det inte att vänta, säger hon, som köpte ett eget test i affären.
– Och då var jag gravid. Det var bara så jävla fint.
Hon firade sin 40-årsdag genom att ta med sin mamma och bästa kompis på sitt första ultraljud. Där såg hon Frans-Allan för första gången.
– Det var så otroligt fint. Jag trodde ju inte att han skulle komma. Och om han inte hade det hade jag inte klarat av att inte försöka igen, säger Sara Lindblom, som i så fall hade behövt gå vidare till en privat klinik för att tina upp sina frusna ägg.
– Men jag har inga pengar och kan inte betala flera hundra tusen för att få barn. Det var bara en sådan otrolig bless att han kom just då, för det hade inte gått på något annat sätt, säger hon.
Graviditeten gick bra, även om hon tvivlade på att hon skulle klara sig själv.
Vad fan har jag gjort?
– Jag hade en set-back av den här mamma-själv-grejen och det hade också mycket med hormoner att göra. Jag tror att det var efter en eller två månader, då började jag tänka att vad fan har jag gjort? Det här är ingen bra idé att sätta mig själv i den här situationen, säger Sara Lindblom.
Samtidigt ville hon vara en självstående förälder.
– Man kan själv blir lurad i ett samhälle där allting är tvåsamhet och att man ska vara i en relation. Jag tror att det är många som har valt att ha barn själva, men sedan går de ändå i samhällets känsla att de skulle ha varit två, säger hon.
Sara Lindblom hade bearbetat sina motstridiga känslor länge, men när hon skulle få sitt barn kändes det som att hon hade gjort rätt val.
– Det är faktiskt inte alltid så att det är sista alternativet, man kan också som person känna att jag är en bättre förälder själv än vad jag är på att dela, säger hon.
Jag behöver nog inte tvåsamheten för att uppskatta livet som förälder
Föräldraskapet
Sara Lindblom har haft närvarande föräldrar, vänner och till och med ex-pojkvänner under hennes barnresa.
– Jag tror inte att jag hade varit så lugn att skaffa barn själv om jag inte hade nätverket runt omkring mig. Mamma var med och klippte navelsträngen och ringer minst en gång om dagen, eller minst tre om vi ska var ärliga, säger Sara Lindblom.
Men kort efter förlossningen märkte hon att det även kan vara svårt att vara den enda föräldern.
– Det var första gången som jag fick känna på hur det är att vara mamma själv, säger hon och berättar att hennes nyfödda barn gick ner i vikt innan de lämnat sjukhuset.
– De sa att jag måste ge honom lite ersättning och så gick han upp lite grand. Sedan åkte vi hem, men han var så liten och han blev aldrig större. Han var jätteliten och rörde sig inte och orkade ingenting och det hände väldigt snabbt. Jag fick ingen kontakt.
Det här klarar inte jag
Till slut satt hon i en ambulans med sin son som inte reagerade på någonting.
– Då satt jag där själv och tänkte att det här är inte okej. Det här klarar inte jag. Då kom vi fram och fem läkare mötte oss i dörren och tog in honom och jag stod där. Det är i sådana situationer man behöver någon. Vad gör jag om han dör nu, ska jag ta hand om det själv? Det klarar inte jag.
Frans-Allan var undernärd och fick sondmatas.
– Då var jag jätteorolig för honom och det kommer jag vara med om igen. De här tuffa situationerna, om jag tappar bort honom eller om han blir mobbad i skolan. Att man ska ta den oron själv. Men det har många mammor gått igenom, det finns jättemånga ensamstående mammor som vet precis vad det här är.
Familjelivet
Annars trivs hon med livet som förälder.
– Jag känner mig inte så ensam i det, konstigt nog. Det som känns ensamt är att jag måste bära och ta mig ut och gå och handla och hyra bil själv. Men mammor har ju gjort det här hela dagarna när papporna jobbar, säger Sara Lindblom.
“Det kändes verkligen som att det aktiva valet var klart, att jag vill ha barn själv“, säger Sara Lindblom.
“Om man ska skaffa barn själv bör man sätta igång i tid, för det är en lång process“, säger Sara Lindblom. Hon tänker även på de män som vill bli pappor men inte har samma möjlighet som kvinnor kan ha.
Nu bor Sara Lindblom och Frans-Allan både i en lägenhet i Visby och en i Stockholm.
Hon ser inte att hennes vardag skiljer sig så mycket från andras.
– Många mammor har också sagt att de är själva väldigt mycket med barnet i början, så det kanske kommer senare
Då kommer hon även berätta för Frans-Allan hur han blev till.
– Jag tänker vara superärlig så klart, men jag har ingen aning om vad hans reaktion kommer vara. Det kan göra mig lite rädd. Han kanske kommer tycka att jag har varit taskig mot honom och valt något egoistiskt.
När han har blivit vuxen har han även rätt att ta reda på vem hans donator är. Och Sara Lindblom tänker fortfarande att hon kan träffa någon, som kan bli som en pappa till hennes son.
Jag tycker bara att vi har det toppen
– Det hade varit mysigt att kunna följa honom med någon som är så nära, men jag har inte heller upplevt det här med någon annan. Så jag vet inte hur det känns. Jag tycker bara att vi har det toppen, när Frans-Allan just har ätit en klämmis och jag ska ringa alla mina kompisar och berätta det. Det är så jag vet att föräldraskapet är.
Det har varit så mysigt att få barn
Assisterad befruktning
När kvinnor blir äldre minskar förmågan att få barn. Från 35 år sjunker fertiliteten kraftigt och efter 40 till 42 år blir det oftast mycket svårt att bli gravid. Fertiliteten är dock individuell. Vissa kan bli gravida utan svårighet i 40-årsåldern och andra kan ha svårt redan i 25-årsåldern.
Sedan 2016 kan ensamstående och barnlösa kvinnor få möjlighet till assisterad befruktning, genom IVF med donerad sperma, inom svensk hälso- och sjukvård.
Regionernas kliniker har en åldersgräns för IVF, där kvinnor som mest får vara 39 år. Privata kliniker kan ha andra åldersgränser, men finansieras inte av det offentliga utan bekostas av individerna eller paren själva.
Spermier fungerar biologiskt under en längre tid än ägg. Regionernas kliniker har en övre gräns på 55 år för män, men privata kliniker kan tillåta något högre åldrar.
Källa: Sjukvårdsrådgivning 1177
Att få barn ändrar inte din möjlighet att träffa någon om det är vad du vill. Så det är inte kört för att du skaffar barn själv, tvärtom tar det kanske bort stressen av att någon annan ska lösa din barnlängtan och du kan dejta av rätt anledning.
Sara Lindblom
Mamma
