– Vi har försökt i över fem år och har gjort IVF för att ens kunna få barn, säger Johanna Utterberg om hennes och sambons väg till att bli föräldrar.
– Vi har haft det tvärtom och väldigt enkelt. Vi försökte och det gick direkt, säger Karl Utterberg.
De båda syskonen hade inte berättat för varandra att de ville ha barn, även om de var i en ålder där andra omkring dem blev föräldrar. Karl är nu 28 och Johanna 30.
– Det är jag som är äldst och jag har varit så stressad att Kalle skulle hinna före, säger Johanna, som inte har mått bra under processen med fertilitetsutredning, äggutplockning, provrörsbefruktning och embryoinsättning.
Det var också därför hon inte ville berätta.
– Jag kunde inte prata om det och låtsades som ingenting. Jag skulle ha fått allt stöd i världen, men kunde inte. Innan jag hade accepterat att vi skulle gå igenom det här och innan vi blev gravida var jag så arg på livet, säger Johanna.
– Jag trodde att de inte ville ha barn. Vi pratade aldrig om det, säger Karl.
Vi ville inte fråga och antog att de inte ville ha barn
Karl Utterberg
Beskeden
Syskonen tänkte på barn på var sitt håll. Hon hade längtat och kämpat länge.
– Man känner sig så ensam när man är mitt i det och att alla andra kan få barn men inte jag. De hittade inte något som var fel på oss och det var inget fel på oss, säger Johanna, som tog sig igenom allt tillsammans med sin sambo.
Först efteråt kommer insikten att hon har varit deprimerad och haft panikångest.
– Det är inte sprutorna och behandlingarna som är det jobbiga. Det gör man för att man vet vad man vill. Det jobbigaste är att inte veta om det går, säger Johanna.
Efter flera försök och några misslyckanden gick det. En dag visade graviditetstestet det som hon hade väntat på i flera år.
Hon tog sju tester till den dagen. Sedan fem till nästa dag och tre till dagen därpå. Hon är gravid på riktigt. När den första trimestern är över ska hon berätta det för sin bror.
– Så kommer de fem dagar innan och säger att de ska få barn, säger Johanna och minns vad hon säger när Karl kommer med sitt besked först.
– Men nej, du har förstört allting.
– Det var inte vad vi hade förväntat oss, säger han.
Det kan sluta bra
Johanna Utterberg
Avslöjanden
Sedan får Karl veta vad Johanna bär på.
– Då kommer alla mina känslor och jag berättar. Att jag inte har kunnat få barn, men nu är jag också gravid, säger hon.
Även om de båda är glada finns det andra känslor också.
– Man blir ledsen för deras skull. De har kämpat så mycket mer för att få barn. Då skäms man nästan för att det gick så lätt för oss, säger han.
– Det ska du inte göra, säger hon, men erkänner att det skulle varit svårt att ta emot hans gravidbesked om hon inte hade haft ett eget.
– Då vet jag inte hur jag hade känt, även om jag så klart hade unnat dig ett barn. Men jag skäms över min reaktion, säger Johanna.
Det jobbigaste är att inte veta om det går
Johanna Utterberg
Därefter vill hon berätta för alla, inte bara föräldrarna, syskonen och vännerna utan även följarna.
– Det är många som är i samma sits som skriver till en när jag har delat med mig. Jag hoppas att jag kan ge hopp till dem, att det kan sluta bra.
Födslarna
Det skiljer fem dagar på syskonens beräknade förlossningsdatum. Karl väntas bli förälder först och sedan Johanna.
– Jag har nästan varit mer orolig över er graviditet än våran. Om det skulle misslyckas kanske det inte skulle gå igen, säger han.
– Vi visste inte om det här var vår enda chans att få barn, säger hon.
Jag var orolig att något skulle hända de sista timmarna
Johanna Utterberg
En vecka efter det beräknade datumet åker Karl och hans sambo in till lasarettet för en igångsättning. Dygnet efter åker Johanna och hennes sambo in och får göra detsamma. Båda förstföderskorna har förlossningsrädsla.
– Jag var orolig att något skulle hända de sista timmarna, säger Johanna.
När hon blir inlagd får hon veta att hennes brorsdotter är född. Den nyblivna pappan får samtidigt veta att hans syster ska föda. De möts en stund innan hennes värkarbete och förlossning är igång.
– Vi ligger vägg i vägg, säger Johanna som föder en son utan komplikationer.
Sedan möts syskonen igen, när de båda är föräldrar.
– Vi hade skämtat om att vi skulle ses på BB och det var det vi gjorde. Det var fint att dela den stunden, säger Johanna och Karl håller med.
Livet
Nu lever de varsitt familjeliv i Visby och Västergarn, men träffas ofta hos varandra eller sina föräldrar.
– De har blivit farmor och farfar och mormor och morfar samtidigt, säger Johanna innan hon tillägger.
– Och man glömmer nästan av att man har blivit faster, nu när jag är mamma.
Johannas son Otto ligger och sover i soffan. Bredvid ligger Karls dotter Mika som är vaken. Det är bara några veckor sedan de jämnåriga kusinerna föddes.
– Det var en sådan revansch. Det är så fantastiskt, säger Johanna.
– Verkligen fantastiskt. Det är helt underbart att bli förälder, säger Karl.
Fantastiskt
Johanna och Karl Utterberg
Syskonen Utterberg
Karl Utterberg, och sambon Jaqueline Svärd, fick dottern Mika på morgonen 14:e oktober 07.01. Som pappa fortsätter han att jobba på Visby Golfbana och även i egen firma med bilverkstad och trädgårdstjänst
Johanna Utterberg, och sambon Patrik Karlsson, fick sonen Otto på morgonen 15:e oktober 04.39. Som mamma fortsätter hon att driva den egna inredningsbutiken i Västergarn och företaget Stylemood.