”Tomas”, som egentligen heter något annat, är en av en dryg handfull personer som just nu bor på Birkagårdens natthärbärge. Han berättar för Helagotland att han känner skam över sin situation, och han inte ens berättat för sin dotter att han är hemlös.
Vid ett bord på Birkagården sitter en man i övre medelåldern och bläddrar i en tidning. Han har precis avslutat sin lunch, och han är en av en dryg handfull personer som just nu nyttjar en av natthärbärgets 16 platser. Anledningen till detta är att han för tillfället helt saknar bostad.
När Helagotland slår sig ned bredvid mannen säger han att han gärna berättar om sin situation, men att han vill vara anonym. Därför kommer vi i den här artikeln att kalla honom för Tomas.
Tomas bodde tidigare med sin pappa i dennes hus, men när fadern sålde fastigheten för att flytta till ett seniorboende ledde det ena till det andra, och Tomas stod plötsligt bostadslös.
– Det var för ungefär ett år sedan, och jag har bott här till och från sedan dess. I somras bodde jag ute för det mesta, men eftersom det var under bar himmel var det inte så trevligt när det regnade, säger han.
Vad väcker det för känslor att identifiera sig som hemlös?
– Det är jobbigt såklart. Det är inte alltid man berättar sanningen när man får kontakt med nya människor.
Är det en skam du känner?
– Ja, det är lite skamligt, det är det.
Det är jobbigt såklart. Det är inte alltid man berättar sanningen när man får kontakt med nya människor.
”Tomas”
Hemlös
Tomas berättar att han har en dotter som studerar utomlands, och trots att de har kontakt med jämna mellanrum vet hon inte om hans situation.
– Jag pratade med henne så sent som igår, men hon vet inte om att jag är bostadslös.
***
I slutet av april 2023 öppnade Birkagården upp sin dagverksamhet Ansgar igen. Detta efter att ha haft den stängd under ett flertal år. Satsningen är ett samarbete mellan Region Gotland och Visby domkyrkoförsamling, och ansvarig för dagverksamheten är diakon Michaela Kratz.
– Den ursprungliga tanken med Ansgar är att skapa en mötesplats för de personer som av olika anledningar hamnat i den här situationen. Här ska de kunna få rådgivning, men de ska också kunna få gemenskap, värme och någon form av lunch, säger hon.
”De flesta kräver inte mycket, och de försöker inte utnyttja systemet. De är tacksamma att ha en plats där de kan möta varandra och oss, och att vi ser dem som människor och inte för deras problem”, säger diakon Michaela Kratz, som på bilden står i köket tillsammans med kocken Nalle Sandell.
Michaela Kratz berättar att runt 20 till 30 personer brukar komma till Birkagårdens dagverksamhet, och som allra störst tryck blir det när det är dåligt väder.
– Alla som kommer hit är dock inte hemlösa. Det de har gemensamt är att de lever ett tufft liv där många saknar arbete, har låg inkomst eller lever på försörjningsstöd. Många av dem som kommer hit har också missbruksproblematik.
Finns det någon statistik över hur många hemlösa det finns på Gotland?
– Jag såg någon siffra i våras som låg på 150 personer, men där räknas också personer med skyddad identitet in. Många av de som juridiskt sett räknas som bostadslösa kan också lösa någonstans att sova på olika sätt, ofta genom vänner och bekanta. Det är ganska få som verkligen inte har någonstans att bo, och i nuläget har vi fem personer som bor här på härbärget.
Det är ganska få som verkligen inte har någonstans att bo, och i nuläget har vi fem personer som bor här på härbärget.
Michaela Kratz
Diakon
Michaela Kratz beskriver hur hon oftast möts av stor tacksamhet hos dem som kommer till Birkagården.
– De flesta kräver inte mycket, och de försöker inte utnyttja systemet. De är tacksamma att ha en plats där de kan möta varandra och oss, och att vi ser dem som människor och inte för deras problem. För mig spelar det ingen roll om någon kommer in här och är smutsig och luktar sprit, utan för mig är det här människor som du och jag.
***
Vid ett annat bord sitter Kotten Frögren och äter risgrynsgröt. Han är tidigare missbrukare som i perioder varit hemlös, och därför tillbringat en hel del tid på Birkagården genom åren.
38-åringen berättar att han levt ett tufft liv. Han har dömts för olika brott ett flertal gånger och har bland annat avtjänat ett fängelsestraff för våldsbrott.
”Jag har bott här på Birkagården vid flera tillfällen. Senast för ett år sedan när mitt hus brann ner. Då hade jag ingenstans att ta vägen, så då blev det här mitt hem under en period”, säger Kotten Frögren. Han var tidigare fast i ett missbruk, men är enligt egen utsago drogfri sedan över tio år tillbaka.
– Jag har bott här på Birkagården vid flera tillfällen. Senast för ett år sedan när mitt hus brann ner. Då hade jag ingenstans att ta vägen, så då blev det här mitt hem under en period.
Den här dagen är han i Visby för att få den spruta som hör ihop med hans rehabilitering av hans tidigare missbruk, och då passar han på att besöka Birkagårdens dagverksamhet.
– Jag tycker det är jättebra att dagverksamheten har öppnat igen. Då kan de som behöver det komma hit och värma sig och få något ätbart.
***
Just den här dagen skiner solen över Visby, men vindarna som drar in från havet är isande och får de enstaka plusgraderna att kännas betydligt kallare. Just att hålla värmen är en av de stora utmaningarna för någon som saknar bostad, och Michaela Kratz säger att hon då och då är orolig över hur Birkagårdens besökare ska klara sig när verksamheten är stängd och vinterkylan gör sig påmind.
– Vi har två personer just nu som jag är genuint orolig för. En av dem har tältat i skogen, och den personen har jag inte sett på tio dagar. Så där kommer det att bli aktuellt att ta en kontakt med polisen.
Hon fortsätter:
– Det vi försöker göra är att se till att de som rör sig mycket utomhus den här årstiden har bra skor och jackor.
Vad gör de hemlösa när de inte kan vara här?
– Det är bra fråga. Jag vet faktiskt inte, men det handlar nog mycket om att försöka hitta platser som är varma. Jag ser några av dem ibland i domkyrkan och även i bibliotekets entré.
Birkagårdens dagverksamhet Ansgar har öppet 10-15 fyra dagar i veckan. Då kan bostadslösa komma och få lite mat, men även rådgivning och gemenskap.
Ansgar har öppet mellan 10 och 15 fyra dagar i veckan, och natthärbärget har öppet mellan 19.30 och 08.30 sju dagar i veckan året om. Övrig tid måste en person som saknar hem alltså hitta någon annanstans att värma sig. Tomas berättar att han genom tidigare kontakter har möjlighet att nyttja vissa offentliga lokaler i Visby.
– Där brukar jag sitta och värma mig, samtidigt som jag kan få tiden att gå.
Enligt Michaela Kratz samlas 20-30 dagligen personer på Ansgar, som är Birkagårdens dagverksamhet. Allra flest kommer det när det är dåligt väder ute.
Kotten Frögren berättar hur en dag som hemlös missbrukare kunde se ut under de kallaste månaderna.
– Man fick bara försöka få dagarna att gå. När Systembolaget öppnade så köpte man någon öl, och sedan försökte man hitta någon sorts skydd. Kanske var det inne på gallerian, eller så var det på någon handikapptoalett. Det var inget riktigt liv, och alkoholen blev den enda trösten man hade.
***
Diakon Michaela Kratz är kritisk till hur Region Gotland och socialtjänsten hanterar de personer som saknar bostad på Gotland. Hon säger att varje individ har ett eget ansvar, men att det i dagsläget finns väldigt lite hjälp att få om man är hemlös.
Jag tycker att man från myndigheternas sida inte har förståelse för hur svårt det kan vara för de här personerna att komma in i systemet igen.
Michaela Kratz
Diakon
– Utan att skälla på någon specifik person så kan jag ju konstatera att de flesta av personerna som kommer hit till Birkagården har någon form av kontakt med socialtjänsten, och flera av dem blir ganska dåligt bemötta. Jag tycker att man från myndigheternas sida inte har förståelse för hur svårt det kan vara för de här personerna att komma in i systemet igen. Många av dem är missbrukare, har varit hemlösa i flera år eller har ett psykiskt mående som inte är det bästa, säger hon.
Hon menar att regionen i allmänhet och socialtjänsten i synnerhet är för ”fyrkantiga” i hur man bemöter och agerar gentemot många av öns bostadslösa.
– De ser inte helheten, utan de ser bara en person som inte kom till det bokade mötet eller som har fått pengar swishade till sig. Då drar de in försörjningsstödet utan att ta någon hänsyn personens situation. Jag tycker att man borde börja med att se till att människor har tak över huvudet, och sedan ta det därifrån.
Finns det ingen boendelösning som regionen kan erbjuda?
– Jo, det finns, men de är väldigt restriktiva med vilka som får nyttja dem.
Lars Olofsson, tillförordna chef för individ- och familjeomsorgen.
Lars Olofsson, tillförordnad chef för individ- och familjeomsorgen inom socialförvaltningen, har i ett mejl givit sin syn på kritiken från Michael Kratz.
”Vi gör alltid individuella bedömningar så det är svårt för oss att uttala oss generellt. Ibland säger vi nej till försörjningsstöd av olika anledningar utifrån kriterierna i socialtjänstlagen. Vi för en dialog och som enskild har man rätt och möjlighet att överklaga beslutet. Vi tar alltid hänsyn till individens förutsättningar och behov men individen har också ett eget ansvar och detta är ibland en svår balansgång.
Vi har idag olika boendelösningar som kan hjälpa bostadslösa, de kräver dock ett eget ansvar. Vi ser ett behov av boende där man kan bo även om man inte är motiverad till en förändring. Den boendeformen har vi tyvärr inte i dag. I dagsläget är Birkagården det vi kan hänvisa till och det är ingen optimal boendeform på längre sikt.
Vårt övergripande fokus är att få personer ur hemlöshet och att de ska kunna försörja sig själva. Under året har vi jobbat för mer hållbara boendelösningar och också stöd för att kunna behålla ett lägenhetskontrakt för ett antal individer. Där ser vi att vi är på väg framåt”, skriver han.
***
När Helagotland besöker Birkagården är det bara några dagar kvar till jul. Michaela Kratz berättar att Ansgar kommer att ha öppet både på julafton och under dagarna före och efter jul.
– Vi kommer att fira jul med julbord och julklappar, och vi ska göra vårt bästa för att skapa julstämning. Jag kommer att hålla en liten julandakt, och vi sjunger nog även några av julpsalmerna som alla känner till. Det brukar kännas fint och varmt, man kan skratta och gråta, och det finns inga måsten. Det allra finaste med julen här på Birkagården är att det känns som äkta julglädje.
”Vi kommer att fira jul med julbord och julklappar, och vi ska göra vårt bästa för att skapa julstämning”, säger diakon Michaela Kratz om julfirandet på Birkagården.
Nalle Sandell och Michaela Kratz tar hand om den mat som blivit över efter lunchen som serverats på Birkagårdens dagverksamhet.
Tomas kommer sannolikt att vara en av personerna som firar jul på Birkagården. Han tror att det kan bli fint, men han kan ändå inte låta bli att se tillbaka på tidigare jular.
– Det var ju såklart trevligare jular förr, när jag firade tillsammans med min familj, säger han.
Det är oklart exakt hur många som är hemlösa på Gotland, men enligt Michaela Kratz är det 4-5 stycken som i skrivande stund bor på Birkagårdens natthärbärge.
Innan vi skiljs åt får Tomas en fråga om vad han har för planer och drömmar för framtiden. Han funderar en stund, men säger sedan något som kan låta enkelt, men som för Tomas är en stor utmaning.
– Jag hoppas kunna hitta något arbete, och att det sedan i längden kan leda till en bostad.
