Efter några riktiga tunga år har Visby Ladies byggt nytt.
Ett ungt lag ska under coachen Caroline Muzito Bagenda få klubben att lyfta igen, och en stor pusselbit i det nya Ladies är 21-åriga Alma Larsson.
Guarden handplockades av Muzito-Bagenda och hon har direkt fått en ledande roll. Inför cupmatchen mot Alvik, som slutade med en överraskande seger, fick Larsson frågan om hon ville bli lagkapten. Hon tvekade inte alls.
– Det trodde jag absolut inte. Jag har gått från att sitta bänk i Uppsala till att bli lagkapten. Men det ska bli väldigt kul och intressant och jag hoppas kunna leda laget på ett bra sätt, säger Larsson.
”Jag vill se vart basketen kan ta mig”
Alma Larsson
Att hennes klubbval föll på Visby Ladies beror mycket på att det var just Muzito-Bagenda som ringde, berättar Larsson.
– Jag pratade med flera olika lag eftersom jag inte fick en så stor roll i Uppsala, och jag ville gärna flytta på mig. Jag vill se vart basketen kan ta mig. Jag pratade lite med Mark Borås och några fler, något lag i Norge, men sen hörde Carro av sig. Jag tyckte att det lät bra. En stor roll, utmanande och jag känner Carro från landslaget. Så det kändes bra.
När vi träffar Alma Larsson talar hon med stor glädje och entusiasm om den nya utmaningen i Visby. Här vill hon utvecklas och ta nästa steg i karriären.
De två senaste säsongerna hos SBL-konkurrenten Uppsala Basket var dock av det mörkare slaget.
– Det var tuffa år, och tog väldigt mycket på psyket, säger Alma Larsson och fortsätter:
– Under den första säsongen hade jag inte så stora förväntningar, att jag inte skulle få spela så mycket. Men under andra året trodde jag att jag skulle få spela mer. Sen åkte jag på ett diskbråck igen (det första kom under gymnasiet), och det satte en liten prägel på det. Jag tyckte inte riktigt att coacherna hjälpte mig att komma tillbaka, och det har de väl erkänt själva.
– Jag hamnade lite utanför laget, och sen hjälpte de mig inte riktigt. Det var inga extraträningar och sen fick man aldrig chansen. Och om man aldrig får chansen så utvecklas man ingenting och får inget självförtroende. Jag brukar säga det till ganska många, att jag kände mig som luft. Du är en utfyllnadsspelare bara.
”Jag kände mig som luft”
Alma Larsson
Det var en svår situation för Larsson, som just hade tagit examen från Riksidrottsgymnasiet i Kinna (Mark), och många tankar for i huvudet.
– Man börjar väl tveka på sig själv. Vad är det som jag måste utveckla? Jag vill ha mycket feedback kontinuerligt, och det tycker jag att jag var ganska straight forward med. Jag vill ha det, det kan inte vara så svårt? Ta mig åt sidan och säg något kort efter träningen eller när som. Men jag tyckte inte att jag fick det.
– Det var mycket psykiskt. Fortsätt kämpa, fortsätt kämpa, liksom. Sen undermedvetet, tror jag, gick jag mer och mer till gymmet, det var mitt sätt att hantera det.
Speltiden blev knapp och Larsson kände att hon inte var en del av klubbens framtidsplaner, och separationen tidigare i år slutade kanske inte på bästa sätt.
– Nja, det skulle jag väl inte säga. Det var jag som fick höra av mig till klubben och fråga: vill ni ha kvar mig nästa år? De sa "ja, det vill vi väl". Det var inget rakt svar, säger Alma och lägger till:
– Sen sa de till mig att jag skulle spela majoriteten i division 1. Så det tredje året i Uppsala skulle jag spela i division 1 istället för ligan. Då visste jag lite vad de såg mig som... Då var det hejdå.
Då var det hejdå
Samtidigt kan hon se tilllbaka på åren i Uppsala som utvecklande för framtiden.
– Jag tror att det är en jättebra lärdom, för att kunna se de som hamnar i den sitsen nu. Man kan säga att det går att komma ur det, fortsätt kämpa liksom. Det finns en väg framåt, men det är tufft att våga säga till. Jag tyckte att jag gjorde det. Jag sa att jag ville ha extraträningar, vilket var utlovat att jag skulle få, men jag fick inte det.
Alma Larsson växte upp med sin familj i småländska Nässjö, och hon kom tidigt i kontakten med basketen. Redan som femåring började hon i basketskola, mycket tack vare att hennes storasyster spelade, och hon hann även med att spela fotboll, tennis och träna friidrott.
– Jag testade lite olika, men det var basketen och fotbollen som höll i längst. I sjuan lade jag av med fotbollen och satsade bara på basket, och vår coach var väldigt engagerad. Vi hade morgonträningar innan skolan, vi bokade en kyrkohall halv sju på morgonen där vi tränade med vårt lag. Och vi begärde mer träningstider från klubben. Vi var ett satsande lag.
Det ledde till spel i flick- och ungdomslag, och uttagningarna blev kvitton på att hon var på rätt väg samt en extra motivation att fortsätta träna.
– Ja, men det var det väl ändå, det skulle jag säga. Det var väldigt stort, men ibland kändes det som att föräldrarna tyckte att det var större än en själv, säger hon och skrattar.
– ”Gud, du har kommit med! Du måste ringa alla!” Man var ju superglad så klart, men de var ju överlyckliga. Men det var kul, jag har alltid fått stödet och supporten därifrån.
Hon beskriver sig själv som en social person, och blev lagkapten i RIG Mark. Nu vill hon ta med sig erfarenheterna från Uppsala och gymnasietiden in i Ladies.
– Det är kul och spännande, verkligen. Ärofyllt liksom. Jag ser det bara positivt. Jag läser ledarskap i skolan och jag är intresserad av det ämnet. Lite som Pam i Elitstyrkans Hemligheter (en tv-serie) säger, jag som ledare måste föregå med gott exempel. För att kunna säga till andra att göra en sak måste jag själv göra det. Det är lite så jag tänker också.
Hur vill du leda Visby Ladies?
– Jag vill att vi ska vara ett energiskt och hungrigt lag som utvecklas. Vi är ett ungt lag och många vill utvecklas, vilket är väldigt kul. Vi ska inte sätta stopp för det utan alltid titta framåt även om vi har en tuff period. Att ändå pusha på det.
– Jag vill ha en positiv energi hela tiden, men även att man får hjälp från varandra. Jag vill att de andra pushar också, det är inte bara jag som ska göra det. Det är viktigt att alla tillför.
Visby Ladies har som sagt ett antal jobbiga år i bagaget, och förra säsongen slutade man näst sist i SBL. Alma Larsson erkänner att hon inte haft någon jättepositiv bild av klubben tidigare.
– Det har väl inte varit ett så starkt lag. Det har varit många förluster, lite dålig stämning. Jag vet inte... Nej, men inte superbra och innan var man mer: "där kommer jag aldrig spela", säger hon och skrattar.
Men nu känner Alma Larsson att hon är en del av något helt nytt.
Ett ungt och hungrigt lag som kan skapa en ny kultur.
– Det skulle jag absolut säga. Vi håller på och bygger upp något nytt. Ingen trodde att vi skulle vinna i svenska cupen och så kom vi där och chockade. Det tror jag var ett kvitto på att vi kan. Det väckte även staden lite till liv. "Shit, Ladies vann!"
– Det var någon från innebandylaget som sa: "jaha, men ni mötte ett division 1-lag". Nej, vi mötte ett ligalag, säger hon och skrattar igen.
Premiären mot Södertälje BBK är bara några dagar bort när vi ses, och Alma Larsson hoppas starta en resa av positiv utveckling – både individuellt och för laget.
Och att hitta glädjen igen.
– Exakt. Verkligen, för den har man inte riktigt känt. Sen hoppas jag kunna leda laget till en slutspelsplats i alla fall. Vi har interna mål att komma till slutspel och vinna 4-5 matcher innan jul, och det hoppas jag verkligen att vi kommer att kunna göra.
Helagotland direktsänder Visby Ladies samtliga SBL-matcher den här säsongen – premiären mot Södertälje BBK visas lördag 16.00.
LÄS MER: Stor guide –så är läget i SBL-lagen inför säsongen