Anton Nygren under tiden i FC Gute
Efter flera år, där självförtroendet blivit gradvis sämre och sämre kom Anton Nygren slutligen till en punkt där det tog stopp. Han hade tränat i Gute i princip varje dag i flera år, men lusten och glädjen till fotbollen fanns inte där.
Kvar var istället en sargad och nedstämd tonåring.
– Jag kände att jag måste ta tag i det här, jag klarade inte det, säger han.
Suget och lusten för fotbollen försvann
Nygren hade några år tidigare skrivit a-lagskontrakt med FC Gute blott 15 år gammal, och han blev flera gånger, över flera års tid, uttagen till läger med landslaget för pojkar födda 2002.
Anton Nygren under tiden i FC Gute
Anton Nygren under tiden i FC Gute
Med sin snabbhet var anfallaren en stor talang, och han reste till Bosön på Lidingö för att mäta sig med spelare som exempelvis Sebastian Nanasi, Anthony Elanga och Tim Prica.
– Jag kände att "jag är duktig som fan". Men sen fortsatte jag inte på det spåret i Gute, det stannade av lite. Det har väl med olika anledningar att göra, men till slut försvann motivationen. Suget och lusten för fotbollen försvann, och jag mådde ganska dåligt.
När Nygren var på landslagsläger i unga år mätte han sig bland annat med Malmö FF:s stjärna Sebastian Nanasi.
Landslagsstjärnan Anthony Elanga.
Vi ses en solig dag nere i Östergravar och det är första gången som Anton Nygren delar med sig av tankarna, känslorna och förväntningarna en ung talang kan uppleva.
Kraven och förväntningarna
Vägen framåt inom fotbollen hade inte gått dit han först hade tänkt sig, och vad det beror på kan ha många olika svar. Tydligt är att hans egna – och omgivningens – förväntningar spelade in.
– Självklart hade jag höga förväntningar på mig själv, och det är inte lätt som 15-åring, säger Anton.
– Samtidigt kände jag en press från kompisar och föräldrar. Och den hade jag nog inte ens, men jag upplevde det så. Det skrevs mycket om mig, att jag var uttagen till ett gäng landslagsläger, och det är klart att man får känslan att jag hade gjort något bra och var duktig, men samtidigt kom den där pressen. När jag då inte fick den speltiden jag ville ha och det inte klickade så tappade jag motivationen.
Antons pappa Jonas Nygren, tidigare spelare i FC Gute
Hans pappa är också en viss Jonas Nygren, en gång framstående spelare i Gute, och jag frågar om det, att vara son till en tidigare profilerad anfallare, kan ha haft effekt på förväntningarna på honom själv.
– Han var ju jätteduktig och jag har växt upp med fotbollen. Han var jätteduktig i Gute och det fanns säkert någon slags förväntan där. Och det är inte så jäkla lätt... Man vet att ens pappa var så pass bra, och så blir man uttagen till en massa landslagsläger. Då tänker man "okej, jag är också bra och måste upp till den nivån". Så ja, det kan nog finnas något samband där.
Jag har lärt mig sjukt mycket om mig själv
Anton Nygren
Anton ser tillbaka på en tid då agenter och klubbar (Kalmar FF och IFK Göteborg för att nämna några) ringde hem för att försöka locka honom till fastlandet.
I stället valde han att stanna på Gotland.
– På ett sätt ångrar jag att jag inte testade på ett annat sätt. Att jag typ flyttade till fastlandet. Det hade jag ju möjlighet till. Samtidigt var man lite nervös på ett sätt. Det var något helt annat. Jag trivdes bra här och ville testa på seniorfotbollen i Gute. Men sen blev det som blev...
Ja, det blev så att åren gick utan att han fick den utveckling han hade önskat, och självförtroendet dalade. Under det första året i Gutes a-lag var det inga problem. Inte heller det andra. Men framme vid år tre började han "tappa det lite", och därefter var fotbollen plötsligt inte lustfylld.
Vändpunkten
Hösten 2021 valde han till slut att bryta upp från Gute, och gick till Visby Bois. Det skulle visa sig bli början på en vändpunkt.
– Folk märkte ju på mig att jag kanske inte mådde så bra, familj och så. Då trillade det ner. Det är svårt när man känner att man gör någon besviken, fastän man kanske inte gör det. Man blir besviken på sig själv att man inte höll ut längre, men för mitt eget välmående och bästa var det bara skönt att släppa en sån sten.
Anton Nygren i Visby Bois-tröjan - i match mot FC Gutes b-lag.
Efter beslutet lättade trycket och idag kan Anton se tillbaka på tiden som lärorik.
– Jag har lärt mig sjukt mycket om mig själv. Jag har lärt mig mycket om att må dåligt inom sport. Det är säkert många andra som gör också, och det är något som kan vara svårt att prata om. Jag bara körde på, körde på och körde på tills det slutade i panikångest. Jag tror att många i den åldern kan känna så, och jag har lärt mig att prata om det.
I IFK Visby har Anton hittat glädjen igen.
Nytändningen i IFK Visby
I dag, efter flera tyngre år, är hur som helst känslan en helt annan. Han gick till IFK Visby inför den här säsongen, och där har kärleken till fotbollen återuppstått.
Anton sökte en nytändning, fick den omgående och i IFK vill han hjälpa till att etablera laget i division 3.
– Jag är ju fortfarande jäkligt ung, jag är bara 22 år. Den känns inte så för att man har spelat så länge, men jag får påminna mig om det. Men just nu är fotbollen något som är kul igen, och jag har inte känt att den har varit rolig på otroligt länge. När det är roligare är det också enklare att göra saker bättre, och nu fokuserar jag bara på att göra det så bra som möjligt. Så får vi se vad som händer.
En muskelskada i ena låret har gjort att han missat en del spel, men det oroar honom inte.
På alla andra sätt trivs Anton Nygren med fotbollen igen.
– Jag har ju bara pratat om det med familj och vänner tidigare, men det är skönt att göra det nu. Jag har haft det inom mig så jäkla länge. Nu är det inga problem och jag har fått med mig så mycket som jag kan ha nytta av idag. I livet och inom fotbollen.
Anton Nygren har hittat rätt efter några tunga år.
