Wilmer Viinamäki under årets säsong, här i en match mot Falun Ungdom.
Ta en titt i Visby IBK:s statistikarkiv och ni förstår Wilmer Viinamäkis avtryck i klubben. Lika lågmäld som han är utanför planen, lika imponerande är siffrorna.
✓ Flest tävlingsmatcher någonsin (349 stycken).
✓ Flest mål av alla (384).
✓ Flest assist av alla (350).
✓ ...och förstås mest poäng genom alla tider (744).
Nu gör 34-åringen sin 14:e raka säsong i den blågula tröjan, men ovanstående historik är inget han fäster någon större vikt.
– Egentligen tänker jag inte så mycket om det, inte mer än att jag börjar bli gammal. Men det är liksom fortfarande lika kul. Att jag har varit i samma klubb så länge är inget jag direkt tänker på, och inte heller milstolpar och så.
– Jag är ju också forward, och då gör man mål. Det är väl jag och (Markus) Jovic som gjort mest poäng, och vi har varit här längst, säger han blygsamt.
Känns det ändå inte lite stort?
– Jo, det är klart att det känns stort, men det är fortfarande inget man går runt och tänker på. Man går inte runt i omklädningsrummet och är mallig för att man gjort 14 säsonger.
Wilmer Viinamäki är just nu föräldraledig med sonen August.
Vi ses hemma i familjens nybyggda villa i Visby, och Viinamäki är just nu föräldraledig med yngsta sonen August. Det är några dagar kvar till kvalspel, hans sjätte i IBK (två gånger upp till allsvenskan, och fjärde mot SSL), och trots all erfarenhet börjar det kännas att något extra är på gång.
Samma typ av anspänning och pirr i kroppen finns fortfarande där.
– Jo, men det tycker jag. Det var det förra året också. Det är det här som är kul. Man får mer adrenalin, och det blir nästan dubbelt så roligt att spela. Känslan att vinna en kvalomgång... Mot Bele förra året, det var väldigt, väldigt skönt.
Första gången Wilmer Viinamäki dök upp i Visby IBK-tröjan var hösten 2010. Då var han en ung jättetalang som i AIK redan hunnit göra sig ett namn i innebandy-Sverige.
Viinamäki firar ett mål under den första säsongen i IBK.
Viinamäki kände då att det var dags att röra på sig, och att det blev Visby berodde till stor del på att han kände dåvarande IBK-spelaren Hampus Dargren mycket väl.
– Det var egentligen han som fick hit mig. Då hade jag gjort en hyfsat bra säsong i AIK, men de värvade på och jag kände att det var en risk att jag inte ens skulle vara med på bänken. Jag kände tidigt att jag ville göra något annat.
Vad minns du av den tiden när du kom hit?
– På ett sätt är det fortfarande en hajp, om man kan säga så, kring innebandyn här på Gotland, men allt runtomkring är proffsigare nu. Spelarna är proffsigare och bättre. Mer vältränade och sådär. När man kom hit var det ändå lite oseriöst.
– Då kändes det mest som ett äventyr och jag såg inte alls att jag skulle vara kvar så länge. Man tog lite lätt på det, ja på allting egentligen. Jag kom från Stockholm och här var man ändå någon och det fanns intresse, så var det inte i Stockholm. Det vet jag att jag tyckte var coolt då.
Viinamäki bredvid Kimmo Eskelinen.
Viinamäki under en match i Södervärnshallen.
Viinamäki under första säsongen i Visby IBK 2010.
Wilmer Viinamäki framför motståndarnas mål.
Viinamäki under första säsongen i Visby IBK 2010.
Han var bara 20 år när flytten till ön gjordes, och det som var tänkt som en kortare sejour blev som sagt något helt annat.
I dag kan blicka tillbaka på en lång resa, med toppar och dalar och ett lag som bytt skepnad många gånger. På frågan vilket positivt minne som först kommer upp i huvudet behöver han ingen betänketid.
– Det är när vi gick upp. Det är det solklart största.
Viinamäki minns tillbaka:
– Vi hade en jättebra trupp, men fick det inte att fungera. Det är lite som nu, att vi har många bra spelare som ska samsas om all speltid. Men vi var skitdåliga då, och låg nästan på nedflyttningsplats när säsongen vände. Då fick tränaren gå, och ”Banda” (Joakim Bandholtz) kom in. Han har en lite speciell ledarstil, och sa att ”nu kör vi så här”. I stort sett var det: ”vi kommer att spela så här och med de här femmorna resten av säsongen”. Vi skulle bara köra på kontinuitet, backa hem och kontra, trots att vi hade ett spelskickligt lag. Men till slut köpte alla det och jag tror att vi bara förlorade en match efter att han tog över.
En stark, tidigare Visby IBK-trio, Tommy Bolin, Wilmer Viinamäki och Patrik Jansson.
Receptet fungerade och IBK klättrade upp till en andraplats i grundserien, och i kvalet 2019 flöt allting på.
– Vi kanske hade lite medstuds, men det var en känsla av att vi bara skulle vinna. Vi hade matchboll inför den sista hemmamatchen, och vi hade legat under inför alla tredjeperioder när vi mötte Thorengruppen. Det gjorde vi då också, och jag kommer ihåg att Ville (Hirvisuo) bara satt och garvade i omklädningsrummet, och sa ”det här är klart, vi ligger bara under med ett mål!”. Det var den känslan vi hade, den hittade vi någonstans på vägen.
Efter en dramatisk upplösning på den där matchen, när Ica Maxi arena var fylld till bristningsgränsen, var SSL-biljetten säkrad.
– Det kändes som att vi hade vunnit SM-guld. Vi gick ju upp från division 1 till allsvenskan, men det var inte alls samma sak. Vi hade varit tokfavoriter hela vägen, och det hade varit mer av ett fiasko om vi inte hade lyckats. Då var det bara lättnad, när vi gick upp i SSL var det bara glädje. Och det var sån tajming på allt. Det var mitt i påsken, man var ledig och det var mycket fest. Och solen hade tittat fram, säger Viinamäki och tystnar en liten stund innan han fyller på:
– Det vill jag uppleva igen.
Det kändes som att vi hade vunnit SM-guld
Wilmer Viinamäki
Under tiden på Gotland har Viinamäki blivit äldre, skaffat familj och byggt hus, och visst har han även varit med om tyngre perioder i IBK. Den tredje säsongen i klubben minns har särskilt väl.
– Då åkte vi ur allsvenskan... Vi tappade många spelare under säsongen och hade i stort sett ingen trupp, ingen tränare, ingenting när vi åkte ned. Då var det inte glass och ballong, det var det inte.
– Man visste ingenting. Från att vi skulle gå upp i SSL hade vi knappt en trupp för division 1. Då såg man inte jättemycket framtid, men sen blev den säsongen en av de roligaste.
Det skedde inte omgående, men 2015 var man tillbaka i allsvenskan och under åren växte en ny stomme fram med spelare som Viinamäki, Jovic och Jesper Eliasson, som är kvar än idag.
Wilmer Viinamäki hemma med sonen August.
Det är klart och tydligt att Viinamäki betytt väldigt mycket för Visby IBK, och kärleken är ömsesidig.
– IBK betyder jättemycket för mig. Det har varit mitt liv i 14 år. Det är jättesvårt att föreställa sig hur det skulle vara utan att spela. Sen är det också svårt att säga om det betyder allt eller hur mycket, men man har ändå tränat i stort sett 5-6 pass i veckan med spelarna, pratat med ”Banda” varje dag i tio år. Det sätter sina spår, det gör det.
– Jag tror att det betyder väldigt mycket, och jag tror att det kommer att bli jättesvårt att sluta. Det kommer att vara jättekonstigt.
Har du varit nära att flytta nån gång?
– Nej, egentligen inte. Det var ett år som jag var sugen på att kanske röra på mig, men ja... Det kändes inte rätt och säsongen efter det gick vi upp i SSL. Jag vet inte, jag kan inte säga att jag har fått jättemycket anbud. Jag tror att man behöver söka sig lite själv till andra klubbar också, och visa att man vill lämna. De sista 5-6 åren har jag inte ens funderat på något annat. Det är få föreningar som kan matcha det som finns här, säger IBK:s nummer 15.
Wilmer Viinamäkis firar ett av många mål i IBK.
Viinamäkis drömfemma
Helagotland bad Viinamäki plockade ut den bästa femman (med honom inkluderad som högerforward) av alla han spelat med i IBK genom åren, och här är resultatet.
Målvakt: Rasmus Ekström
”Efter att vi åkte ur SSL har han varit ett monster i mål”.
Högerback: Robin Melin
”Han måste vara med. När han var som bäst... Jag vet inte hur många bollar jag slog in vid bortre stolpen på passningar från honom.”
Vänsterback: Jesper Eliasson
”Det är svårt att inte ta ut honom. Han är ju världens bästa person. Sjukt stark back, ger alltid 110 procent, och är väldigt lojal.”
Center: Ville Hirvisuo
”Vi gör bara tredje säsongen ihop, men Ville är Ville. Solklar som center.”
Vänsterforward: Markus Jovic
”Här vill jag ju ha med två stycken, det är Tommy (Bolin) eller Jovic... Det är svårt att välja, men vi tar... Jovic. Han har gjort så pass många säsonger. Och så kastar vi in Tommy när vi plockar keepern.”
Med många år i laget har Viinamäki spelat med en rad olika spelare och fått se innebandyn utvecklas och professionaliseras. I dag är hans spelstil nästan något av en utrotningshotad art, då han till skillnad från de flesta andra spelar med en helt rak vinkel på klubb-bladet.
– Att börja spela med vinkel... Det hade inte gått. Jag har provat några träningar. Det är kul att kunna dra ett dragskott långtifrån, men skulle jag spela match skulle jag snubbla på klubban tror jag.
– Jag vet inte varför... Det finns de som gillar att skjuta, och det är väl inte så jäkla kul, säger han och ler.
På fredag börjar årets kvalresa hemma mot Sundsvall. Viinamäki räknar med tufft motstånd, och vill verkligen lyckas med den här IBK-upplagan.
– Vi har ett bra och roligt lag, med många olika personligheter. Nu har vi haft det här laget i tre år, i stort sett. Det har kommit in lite nytt och det känns verkligen som ett lag. Det har det inte alltid gjort, och det är en härlig känsla. Man lär känna alla bättre och bättre ju längre tiden går, och det är många spelare här som står upp och hjälper varandra. Om det händer något kan jag ringa tio gubbar som skulle komma på en sekund. Om någon behöver hjälp finns det alltid någon som ställer upp.
Vilken roll har du i laget?
– Jag vet inte riktigt, lite lugn och trygg. Jag försöker förmedla en trygghet. Det är ingen fara att göra misstag. Om man inte vågar så kommer man aldrig att utvecklas, och då kommer man förmodligen aldrig vinna heller.
Vad skulle det betyda för dig att lyckas en gång till och gå upp i SSL?
– Det skulle betyda jättemycket. Jag skulle jättegärna göra det med här laget. Målet ända sen jag kom hit har varit att gå upp och stanna kvar i SSL. Vi gick upp ett år, men var liksom inte redo riktigt. Nu har vi byggt på något länge. Det är ett sånt här tillfälle man har väntat på.
Om det händer något kan jag ringa tio gubbar som skulle komma på en sekund
Wilmer Viinamäki
Vart resan slutar och hur länge Wilmer Viinamäki spelar vet vi inte idag, men han ser själv inget slutdatum.
– Så länge man mår bra vill man ju spela. Sen ska det funka, man ska platsa och allt sånt. Jag har inte satt någon tid för när jag vill sluta. Det gör mig fortfarande jättemycket att träna och spela, och man är ju med bra kompisar i stort sett varje dag. Det är få förunnat.
– Man ska göra saker man tycker är kul.
Viinamäki firar ett mål tillsammans med Robin Melin säsongen 2014.
