Robin Melin är ärlig med att konditionsträning inte var vad han gick igång på. "Fanns det en genväg så tog jag den":
Robin Melin var med när Visby IBK etablerade sig i allsvenskan och har varit högst delaktig i några av de mer mytomspunna matcherna i klubbens historia.
I dag har det gått sex år sedan Robin Melin som 26-åring lade klubban på hyllan och det är dags att vända på lite stenar till det förflutna, men också att få höra vad han pysslar med idag.
– Det har varit dåligt med mediatid de senaste 5-6 åren, säger Robin Melin med ett skratt. Det sjuka är att det kändes som att jag var 30 när jag slutade, men det var väl för att jag kom upp så tidigt, fortsätter han.
I dag har Robin Melin hunnit att bli 32 år och hade faktiskt fortfarande kunnat vara en bärande spelare i Visby IBK. Men avslutet blev hastigt och i dag får IBK-publiken inte längre njuta av hans räder längs kanten och avslut i bortre. En spelare som på egen hand kunde vända matcher och för det alltid kommer att bli ihågkommen.
– Innebandyn tog otroligt mycket tid och höll på tio månader om året liksom. Var det värt det? Jag gillade att resa och ville göra det när jag ville och inte bara när det passade innebandyn. När jag slutade kände jag att nu kan jag börja leva mitt liv på mitt sätt.
Bollbegåvning var han redan tidigt och hade lätt för alla idrotter som hade en boll. I skolan var inte helt otippat idrott favoritämnet.
– Jag var väldigt stökig som ung och hade inget konsekvenstänk. Jag var alltid klassens clown som alltid ville få alla att skratta och skulle det göra något bus var det ofta: "Ja, men jag kan ta det. Det är lugnt". Som tur var har jag haft föräldrar som ställt upp. Farsan var alltid med på cuper och bortamatcher och morsan såg till så att man höll sig på rätt fot i allt från skola till umgänge. Då tyckte jag typ att hon var den jobbigaste människan i världen, men jag tror inte jag hade varit där jag är idag om inte hon hade varit så hård.
Under uppväxten spelade Robin både fotboll och innebandy. Han var en av grundbultarna i Visby IBK:s framgångsrika P92:or och han öste han in mål för Gutes pojklag.
– I dag kan jag ångra att jag inte körde på något år till med fotbollen och gav den en verklig chans. Jag var aldrig den som tränade hårdast där heller, men jag var otroligt bra på att göra mål. Jag hade näsan för det, bollen kom alltid till mig och det blev alltid mål. Men när jag sen kom jag in i Visby IBK:s A-lag och lockades jag av att spela inför publiken i Södervärnshallen. Innebandyn kändes häftigare än att spela fotboll på Gotland.
Robin Melin var en målfarlig forward i Gute, men valet föll på innebandyn något som Robin ångrar idag.
Robin Melin under de tidiga IBK-åren.
Robin Melin gick fortfarande i högstadiet när han började träna med Visby IBK:s A-lag. I januari 2008 kom A-lagsdebuten och redan efter 40 sekunders spel gjorde han sin första poäng i ett IBK med legendarer som Christian "Bom-Bom" Nilsson, Andreas Wahman och Micke Järlö.
Hur var det att komma in som 15-åring där?
– Det var en hårdare jargong då än vad det är idag. Jag hade nog en jäkla tur för jag kom in väldigt lätt. Kanske för att jag var ju en aldrig riktigt följde reglerna och var ganska obrydd. Som junior skulle du hämta kaffe till de äldre och gå på bussen sist och allt sånt där. Jag sket ju i det och då fick man lite stryk av Chrille Nilsson, men det försvann ju efter några månader. Jag tror annars att det är vanligt att juniorer tyvärr kliver undan för att de känner att de inte vill ta för mycket plats utan att man är där för att lära. Så tänkte inte jag.
Robin var inte den som dansade efter andras pipor. Det spelade ingen roll om det var "Bom-Bom" Nilsson eller en tränare som ville styra honom.
Det har också satt honom i klistret vid flera tillfällen.
– Jag kan inte hålla käften utan säger alltid vad jag tycker och tänker. Tycker jag något är åt helvete då säger jag det direkt. Ibland kan kanske man inte skulle gjort det utan lyssnat och låtit tränaren testa det han tror på även om jag vet att det inte kommer att fungera för jag känner spelarna i laget.
– Jag minns en försäsong då vi fick ett kontrakt som vi skulle skriva under. Alla i laget skrev under utan jag. I en av paragraferna stod det att man inte fick dricka läsk eller äta godis 24 timmar innan match. Jag sa bara att jag kommer aldrig att skriva på det här. Jag menar, för det första får man knappt en krona betalt och att då skriva på ett kontrakt som omyndigförklarar dig och säger vad du ska dricka? Alla har vi olika uppladdningar och då ska de inte in och peta på den nivån. Hade jag varit heltidsproffs vore det en sak, men för några hundra kronor på ICA? Knappast.
Robin Melin bänkades under sin sista säsong efter att ha kommit ihop sig med tränaren Niklas Hovivuori.
Det var också en konflikt med en tränare till följd av att flera sena ankomster som skulle bli början på slutet i IBK.
– Jag kom ihop mig med Niklas Hovivuori (tränare) och Banda (Joakim Bandholtz, sportchef) samtidigt som jag inte hade min bästa säsong. Jag hade rest på sommaren och kom in i säsongen sämre tränad än tidigare. Till slut hamnade jag på läktaren och det var inte bara på sportliga grunder. Efter en bortamatch kom vi ihop oss på träningen, men vi enades senare om att dra ett streck över det. Sen var det någon match där vi låg under stort, men inte ens då fick jag chansen av Hovivuori. Då förstod jag att det var personligt och det gjorde att glädjen försvann. Idag kan vi skratta åt det.
Robin Melin tror han att den konflikten hjälpte honom att fatta beslutet om att lägga av, men att motivationen i själva verket hade börjat svikta redan tidigare.
– Hade jag gjort en fantastisk säsong där så hade jag nog spelat max en till. Jag ville jobba, tjäna pengar och resa.
Någon träningsprodukt har Robin Melin aldrig varit utan snarare tvärtom har han levt på sin talang även om han i ungdomsåren praktiskt taget hade Innebandycenter som ett andra hem.
– Jag saknade karaktären att lägga ner det som krävdes. Fanns det en liten genväg ut så tog jag den. När det var explosiv träning 10, 20, 30 så var jag i topp. I fys och styrka slog jag 50–60% i laget, men när det kom till kondition och längre distanser. Då var jag bland de sista. Jag har många gånger sagt till mig själv före sommaren att "Nu jävlar, nu kör vi". Sen är man med två gånger och känner "Fy fan vad tråkigt".
Robin Melin med Tommy Bolin och Wilmer Viinamäki.
Som spelare var Robin Melin en attraktion med ett till synes målsökande skott och en närmast telepatisk förmåga att hitta Wilmer Viinamäki vid bortre stolpen.
– Jag har alltid tyckt att det är roligare att spela fram någon än att göra mål själv. Jag brukade säga till Wilmer att han skulle hålla sig på bortre så skulle bollen komma så han fick slå in den och där var han ju fantastisk. Sen jag slutade har han inte gjort lika många mål på bortre, det brukar jag säga till honom när vi ses. Wilmer är en fantastisk innebandyspelare och har betytt otroligt mycket för IBK under så lång tid. Han är one of a kind. Hade han slutat före mig hade jag nog också slutat.
Robin Melin bjuder på många historier som den när han avstod sin ersättning till förmån för Wilmer Viinamäki som hade ett utgående avtal. Han blev kallad till kontraktsförhandling på O'Learys som drevs av Visby IBK:s klubbchef Per Viberg.
– Då ryckte flera klubbar i Wilmer och han var på väg bort. Då minns att jag sa: "Ta allt jag hade förra säsongen och lägg det på Wilmers kontrakt. Det är viktigast att han sajnar". Sen vet jag inte om de la det på Wilmers kontrakt, men den säsongen fick jag 500 spänn på Ica för att Pelle tyckte att jag skulle ha någonting.
Hur såg ditt bästa kontrakt ut?
– Jag fokuserade alltid på sign on-bonusar för att jag ville alltid ha en ny gamingdator. Så jag fick alltid presentkort på Databyrån på 10-15 tusen vartannat eller var tredje år så jag kunde köpa en dator. Utöver det fick jag väl ett par tusen på Ica eller lunchkuponger. I värde handlade det kanske om 2000 kronor per månad.
Robin Melin och Hampus Dargren under de tidiga A-lagsåren.
Själv hade Robin Melin kunnat spela både SSL och i Schweiz för intresse fanns, men för honom var drömmen att avancera till SSL med moderklubben. Det var det stora målet under alla år.
Bästa säsongen i Visby IBK hade han 2016-2017 när han gjorde 42 poäng (18 mål och 24 assist) på 22 matcher i allsvenskan.
– Att hoppa runt bland klubbar var inte min grej. Jag hade inte det drivet med min innebandy. När jag spelade fotboll ville jag bli bäst och spela i landslaget. I innebandy var det aldrig så utan där spelade jag för att det var ett roligt lag och man kämpar tillsammans. Jag visste ju att den här sporten inte skulle göra mig rik. Du kan vinna medaljer, men inget av värde efter karriären. Det man har med sig är alla minnen.
Vad saknar du från den tiden?
– Det jag saknar mest är det här runt om. Bortaresor, man åker båt, buss, bor på hotell och hänger med laget. Sånt kan jag sakna. Inte själva innabandyn i sig. Bortamatcherna kunde vara kul när man fick håna publiken lite så det blev lite hatisk stämning. Hemmamatcherna var alltid fantastiska. Något jag verkligen kan sakna är Södervärnshallen. Det är stor skillnad jämfört med Ica Maxi Arena. Jag tar hellre 500 pers i Södervärn än 1400 i arenan, det är en helt annan atmosfär och blir som en gryta i Södervärn.
De största rivalerna var Onyx med Rabi Kahlaji och Sam Jonsson. Där var det väldigt mycket rivalitet både på och utanför planen. På Hamnplan efter våra hemmamatcher blev det stökigt efter matcherna.
Robin Melin
Kultlirare
Robin Melin var en av spelarna som verkligen kunde röra om i den grytan som i det allsvenska kvalet 2014 när Visby IBK nio minuter in i tredje perioden låg under med 4–10 och delar av publiken hade börjat tänka på refrängen för att undvika bilköer.
Då greppade Robin Melin sleven och iscensatte vad som fick rubriken "Tidernas vändning".
– Den glömmer jag aldrig. Jag minns att när jag hade gjort tre mål började det diskuteras på bänken om vad vi skulle göra härnäst. Jag minns inte om det var Jonas Gatu eller om det var Wilmer. Någon av dom sa: "Ge bollen till Robin". I den matchen kändes det som vad jag än gjorde så blev det mål. Jag gjorde fem mål i tredje perioden och extra roligt var det att Kalle Bending stod i Gävle (Bending värvades senare till Visby).
Visby IBK kvitterade till 10–10 (Wilmer Viinamäki) efter 19.40 och i förlängningen avgjorde Jonas Gatu.
Under de sex kvalmatcherna 2014 gjorde Melin totalt elva mål och 14 poäng.
– Vi hade en liknande vändning mot Växjö, men då var det inte jag som gjorde en massa mål. Jag tror jag hade assisten till Wilmer när han snurrade upp typ fyra spelare på egen planhalva.
Robin Melin var rubrikernas man efter den galna vändningen mot Gävle 2014. Robin gjorde fem mål när IBK vände 4-10 till 11-10.
Ditt skott, hur lärde du dig att skjuta så bra?
– Jag har nog alltid haft både kraften och tekniken i skottet. Skottet och passningarna var det jag hade. Jag var offensiv, men defensivt var man inte någon gigant om man säger så, men då har det funnits backar som Jeppa Eliasson som täckt upp för mig.
Antagonistklubbar då?
– De största rivalerna var Onyx med Rabi Kahlaji och Sam Jonsson. Där var det väldigt mycket rivalitet både på och utanför planen. På Hamnplan efter våra hemmamatcher blev det stökigt efter matcherna.
Odelberg med bröderna Patrik och Stefan Norling i spetsen var en annan rival där stämningen alltid blev hätsk och smockan kunde hänga i luften.
– Jag kommer ihåg att efter en säsong så var vi på SM-finalen. Det var jag, Micke Lundin och några till som träffade bröderna Norling på toaletten inne i Globen. Då vart det lite trashtalk och massor av hån.
Jubel på bänken under säsongen när Visby tog steget tillbaka till allsvenskan. En av de roligaste säsongerna, tycker Robin Melin.
Under en period på 2010-talet värvade Visby IBK in en handfull spelare med förflutet i IBF Falun. Robin som var i samma ålder som Theo Lindberg, Gustav Zetterberg och Jonas "Kaggen" Carlgren.
Dalagänget hyrde under ett år en villa i Visby som kallades IBK-huset i folkmun och Partyhuset hos en gotländsk taxistation som hade adressen förprogrammerad i sin GPS.
Robin gavs uppdraget att styra upp festerna och tog det.
– När de kom hit så kom de till mig: "Robin vi har hört att det är du som styr upp fester så du får fixa efterfesterna". Då försökte man ju leva upp till det. När krogen stängde vid två-tre och musiken tystnade skrek vi att det var efterfest hos där. Sen åkte taxibilarna som en kortege till IBK-huset. Det hände mycket kul i det där huset.
Robin Melin på gymmet.
Robin Melin.
Nuförtiden följer han innebandyn på avstånd. Han brukar dyka upp på läktaren när det vankas kval och matcherna hettar till, men mer är det inte.
– Alltså även när jag spelade innebandy och var jag skadad eller sjuk så kollade jag nästan aldrig. Inte på TV heller för jag har aldrig tyckt att innebandy är roligt att kolla på. Det är kul att spela, men inte att sitta och titta på. Jag kollar mest på sport när det är mästerskap. Det är kul och sen tycker jag att skidor är svinkul att följa.
Hur ser du på innebandyn idag?
– Innebandyn går så mycket fortare idag. När jag spelade tränade vi en massa uppspel och det skulle vara kombinationer. Så mycket tid vi lade ner på frislagsvarianter. Ser man ens frislagsvarianter idag? Oftast petar man igång bollen och ska börja om och sen är det kontringar och det svänger till höger och vänster. Det är inte lika uppstyrt längre.
Han följer så klart hur det går för laget.
– Det är möjligt att jag är ute och cyklar, men min känsla är att det saknas riktiga profiler i IBK. Då fanns alltid de här riktigt starka profilerna som Chrille Nilsson, Micke Järlö och Fredda Larsson. Det tycker jag saknas lite idag. Nu har man ett klubbhjärta, men det känns ofta som spelare är på väg och inte spelar i IBK för att det är IBK. Sen är det ett fantastiskt lag i dag, det är få tidigare lag som skulle ge dagens lag en match. Löpstyrkan är mycket större idag, men i närkamper skulle Visby IBK 2010 käka upp dagens IBK.
Robin Melin jobbar i veckorna som lagman för ett bolag som installerar sprinklers. Den senaste tiden har bygget av nya Slussen varit arbetsplatsen, men på helgerna är det Visby som gäller.
Robin Melin valde att lägga klubban redan som 26-åring.
Robin Melin gjorde sin första A-lagsmatch som 15-åring och gjorde en assist efter 40 sekunder.
Skottet var Robin Melins främsta vapen tillsammans med passningarna.
På senare år har han hållit igång lite med Gråbo 92 i den lokala gärdsgårdsserien för skojs skull och för att träffa lite gamla lagkamrater.
Civilt arbetar han inom brandskydd åt BST där han tillsammans med tidigare lagkamraten Christoffer "Pillen" Lindberg arbetar med att installera sprinklers.
Just nu är arbetsplatsen nya Slussen i Stockholm.
– Jag pendlar till fastlandet i veckorna, men bor kvar i Visby. Gotland kommer jag aldrig att flytta ifrån. Redan på måndagen känner jag att jag inte klarar stressen dom har här och att man ska klä sig och vara på ett visst sätt för att få status. Det klarar jag mig utan.
Robin Melin spelade 230 A-lagsmatcher i Visby IBK och gjorde 130 mål, 141 assist och 271 poäng.
