Mattias Forsberg med fightingface under en bortamatch mot Väsby.
Under fem säsonger drog han fram som ett yrväder i Visby ishall.
Alltid 100 procent i alla situationer och oftast slutade det med en slashing eller crosschecking från motståndarna.
I Visby ishall växte Mattias "Foppa" Forsberg snabbt till en publikfavorit.
– Jag var väl inte den flashiga spelartypen utan halvknackig teknik. När du inte är någon finlirare får du försöka kompensera med annat. Jag försökte jobba hårt och hade väl lite näsa för målet, säger Mattias Forsberg.
Under fem säsonger spelade han 210 matcher och gjorde 173 poäng (73 mål och 100 assist). Han har också klubbrekordet i utvisningsminuter under en säsong (2011-2012) med 154 minuter.
– En hel del av utvisningarna var för gurgel efter slutsignal. Jag tror inte att det var så många tvåor då utan en hel del matchstraff. Jag. Micke (Mikael Adamsson) och "Abris" (Jonas Abrahamsson prenumererade på utvisningar det året. Jag minns att jag vann målligan och utvisningsligan i allettan den säsongen så då hade man hela paletten.
Mattias Forsberg som nybliven Visby Roma-spelare.
Mattias Forsberg kommer ursprungligen från Piteå, men flyttade tidigt för hockeygymnasiet i Örnsköldsvik och spel i plantskolan Modo, men via AIK Härnösand hamnade han lite av en slump på Gotland.
Lagkamraten och polaren William Meander hade skrivit på för Visby Roma och det slutade det med att "Foppa" tog rygg.
– Wille skrev på och sen fick jag kontakt med André Lundholm som var både tränare och sportchef då och det slutade i att jag hakade på. Wille träffade en tjej på Gotland och de flyttade tillbaka till ön för några år sedan, säger Mattias Forsberg.
Det Visby Roma han kom till var ett ungt och hungrigt lag som övertygat som nykomling i division 1 och under de kommande fem åren upplevde han sin roligaste tid som ishockeyspelare och var i högsta grad med om att göra Visby Roma till ett av ligans mest hatade lag.
– Jag kom snabbt in i laget. Från början kände jag bara Wille men vi var många i samma ålder. Det var ett riktigt roligt gäng. Vi hade väldigt kul utanför isen också. Det var lite rock'n roll. André var ju både tränare och sportchef och med oss. Han var som en kompis till många. Det var lite speciellt, men roligt.
– När jag kom fanns ju Erik Sundkvist där. Det var en polare till André och en riktig spelevink både på och utanför plan. Det var alltid upptåg kring honom. Jag minns att han vann ganska mycket pengar på travet typ 100 000-150 000. Han gick alltid i mjukisbyxor och länge gick han omkring med vinstbongen i fickan på de där byxorna. Vi sa till honom: "Va fan, Erik. Du måste lösa in den snart". Till slut löste han in den och då skulle han fira så han köpte han fem kilo oxfilé och kastade in i frysen. Det var en riktig lirare.
Första intrycket jag fick av "Foppa" var som med de flesta som kommer unga, okammade som yrväder, men efter ett tag fattade man att den här killen är rätt skärpt. Han gav alltid allt, otroligt tävlingsinriktad och tjurig. Han var nyttig för oss i många år. En härlig kille, riktigt skön lirare.
André Lundholm
Sportchef Visby Roma
Elva spelare var födda 1988 eller 1989 under Forsbergs debutsäsong och under åren kom flera av Forsbergs tidigare lagkamrater till Visby Roma.
– Jag hjälpte André lite där, säger han och fortsätter. Inte minst var med och lockade hit "Jonte" (Jonathan Johansson), men också Simon Cederborg och jag var väl med lite bakom Adam Eriksson och Marcus Hurtig.
Utgick det någon provision?
– Nej inte ett öre. Det var riktigt snålt och ingen finders fee överhuvudtaget haha.
Nyköping var en av flera rivaler i östra serien under den era Mattias Forsberg spelade i Visby Roma.
Förutom André Lundholm spelade Mattias Forsberg under Thomas Sjögren och Richard Martel två skilda ledartyper.
– Sjögren var en mysfarbror. Han var lite oldschool och det gick väl inte så bra för oss det året. Men Sjögren hade ett väldigt gott öga till Emil Wahlberg. Det var väldigt roligt för oss andra. Skulle Sjögren lyfta fram något positivt från matchen så var det ofta något Emil hade gjort. Han fick enorma hyllningar. Ett år skickades det ut gemensamma julkort till spelarna från Thomas och Emil.
Emil Wahlberg är idag övertygad om att Forsberg var drivande när det kommer till julkortsskämtet.
– Det har jag ingen kommentar till. Jag vill inte avslöja om jag var med eller vilka som var delaktiga. Men det blev en stämningshöjare som jag minns det.
Det var också under den här säsongen som Visby Romas segerritual "Walle, Walle, Walle" såg dagens ljus.
Hur var du i omklädningsrummet?
– Jag var nog ganska aktiv, men det var många av oss som munlädret gick på. Jag var en bidragare till god stämning hoppas jag haha.
Vilka var era värsta rivaler som du ser det?
– Huddinge var ju vår rival hela tiden. De var alltid bra. De var väl bättre än oss och vi var alltid underdogs. Möjligen svängde det över sista året. De brukade vinna grundserien. Vi hade inte samma finkänsliga handleder. Vi hade egentligen ingen snidare förutom Andreas Gröndahl. Han var enormt bra när han kom.
– Vi hade ganska många duster med Hudiksvall i allettan några år. De spelade också lite så där grisigt så det blev ganska vilt.
Visby Roma avgör en playoff-match mot Huddinge 2014.
Inför 2012-2013 värvade Visby Roma den hetlevrade kanadensaren Richard Martel från franskspråkiga Quebec och fick Visby Roma att bli ett av hockeyettans mest hatade lag för sin fysiska spelstil samtidigt som man gjorde starka resultat.
– Martel var en väldigt speciell herre. Våra personligheter passade inte riktigt ihop. Han var ganska auktoritär och jag brukar ha svårt för det. Det kan vara bra med auktoritära ledare, men då ska man ha på fötterna också. Jag tyckte nog att livet var en dans på rosor innan han kom. Det var inte några konflikter eller så men under hans ledning fick jag inte alls lika mycket speltid som tidigare.
Mindre istid, men Richard Martel lyfte samtidigt Visby Romas spel till nästa nivå.
– Jag vart lite halvt i frysboxen. Han körde ganska hårt, mycket skridskor och så där och det gjorde nog en del av framgången. Han styrde ganska hårt och hade ganska bra idéer som vi tränade in i form av styrspel och sånt.
Jag fick uppfattningen om att spelarna var rädda för honom?
– Kanske inte rädda, men det var han som bestämde så ingen ville stöta sig med honom. Han var rätt hetlevrad och det var några säsonger då det gick vilt till på isen. Vi smällde på mycket och det var en kul hockey att spela.
Båda säsonger under Martels styre gick Visby Roma till playoff 3, men fick se sig slaget av Huddinge och Vita Hästen.
Richard Martel lämnade sedan för franska Grenoble och flyttade hem till Kanada där han sadlat om till att bli politiker i parlamentet för Kanadas konservativa parti.
Det gjorde även Mattias som valde att skriva på för Hammarby där det blev en säsong som kapten innan han avrundade karriären i Väsby 2015/2016 för att helhjärtat satsa på en civil karriär.
– Det var inte något svårt beslut att sluta. Jag höll nog på lite för länge och särskilt sista året i Väsby kände jag: "Vad håller jag på med?". Jag var fullt redo att sluta. Det var inga problem.
Rakt spel och in på kassen. Det fick kosta ett par rapp eller hugg.
Mattias Forsberg hade redan före flytten till Gotland börjat intressera sig för juridik.
Han läste en översiktskurs under tiden i Visby och kom faktiskt in på juristlinjen, men valde att tacka nej och fortsätta spela ishockey.
– Det var inte så att jag hade någon dröm om att nå NHL utan den dog hyfsat tidigt utan mest var det nog för att vi hade så roligt, men på något sätt ville man se hur långt man kunde nå så man inte slutar för tidigt. För mig vart det väldigt bra att ha lite annan livserfarenhet innan jag började plugga igen.
Har du saknat något från ishockeyn?
– Nja, inte förrän nu på slutet. Det finns lite lunchhockey och när jag är med barnens träningar så är det rätt kul. Jag skulle kunna spela för skoj skull, men att spela på en högre nivå har jag inte saknat ett dugg. Det skulle vara pulsen och känslan när du gör mål.
Efter fyra års studier är Mattias idag advokat på byrån Cederquist med sitt säte i centrala Stockholm.
– Jag jobbar med tvistlösning som ombud för företag uteslutande. I domstol och i privata skiljeförfaranden. Jag bråkar under mer ordnade former.
Mattias Forsberg är idag advokat och specialiserad inom tvistlösning.
Sedan pandemin jobbar Mattias på distans från hemmet i Örnsköldsvik där han bor med sin hustru och tre barn (två flickor och en pojke).
– Jag åker ner när det är förhandling eller om jag ska hålla någon utbildning, men det mesta löser vi digitalt. Det har fungerat bättre än väntat.
Det känns inte så vanligt att hockeyspelare blir advokater efter karriären?
– Nej haha. Jag har inte stött på några tidigare med- eller motspelare under rättegångar, men det finns nog ingen statistik på det.
I rinken var du en som aldrig backade undan utan gav och tog smällar. Hur är du i rättssalen?
– Jag är nog betydligt lugnare än vad jag var på planen. Det är lite mindre adrenalin och mer eftertänksamhet även om det ibland hettar till. Oftast är det ganska lugnt och beskedligt. Inte som i amerikanska rättegångar på film eller på TV.
Finns det något du kunnat ta med från idrotten?
– Jag har funderat på det själv lite, men vi jobbar med stora tvister där vi arbetar i grupper om minst två personer. Så det här med att kunna samarbeta i grupp, men också att kunna ta kritik utan att ta det personligt. Sen det här med att kunna ta ett nederlag. Till slut får man ju ett utfall av en domstol eller skiljenämnd. Ibland går det ens väg och ibland inte. Så ja, jag tror att det finns en del jag kunnat ta med från idrottslivet.
Får du samma känslor i kroppen när du vinner i rättssalen som på hockeyrinken?
– Man vill ju alltid vinna, sen är det lite olika från fall till fall. Ofta är klienten ganska engagerad och särskilt när det kommer till mindre bolag. Då blir du engagerad å deras vägnar och det kan pågå ganska länge. Det går ju snabbare i hockeyn, men en förlust svider ju alltid. Även i yrkeslivet.
