Håkan Loob pratade om livet och sin bakgrund.
Håkan Loob slår sig ner i en stol på Hotell Helgeand, ett stenkast från Sankta Maria domkyrka där han senare ska berätta om sitt liv. 64-åringen ska prata om sin bakgrund och sina tankar, mer än själva karriären.
Han är först ut i Svenska kyrkans höstsatsning "Livsviktigt".
– Det blir inget föredrag och kommer ledas av en moderator. Ämnet verkade intressant när jag bestämde mig för det här, säger Håkan Loob och fortsätter:
– Kanske är det lite ovanligt med kopplingen till idrotten. Att gå lite mer på djupet verkade spännande, men inte direkt det kyrkliga eller andliga. Det kändes först lite konstigt när jag blev uppringd av en präst.
Det var inte självklart att tacka ja från början.
– Jag visste inte vad det skulle handla om, men Petra (Guteskär) som ligger bakom det har gjort ett jättebra jobb. Hade jag fått frågan för 20 år sen hade jag aldrig sagt ja. Med åren får man ett annat perspektiv på livet. Samtalet är gratis, lite mer dämpad nivå och med fika för de som vill. Jag gillar upplägget.
Med till Gotland har han tagit ett par gamla bruna skridskor.
– Jag skulle ta med någon personlig sak till kvällen och skridskorna passar bra, som jag tog mina första skär med ute på isen i Bogeviken.
Han föddes 1960 i Slite, men resan började flera år tidigare. Närmare bestämt 1944 när Håkans farfar, farmor, far och syskon flydde från estniska ön Kihnu i en liten båt och ut på Östersjön efter Sovjetunionens ockupation. Och där innan flera år av ockupation av Tyskland under andra världskriget.
– Hur har miljön och arvet stöpt mig till den jag är och där kommer Baltikum och den tuffa flykten in förstås. Pappa har berättat och med åren tänker jag på det ur ett litet annat perspektiv.
Loob har vunnit både VM och OS med Tre Kronor.
Han är aktuell på många sätt. Nyligen har han förlängt sitt avtal med SVT och kommer att fortsätta som ishockeyexpert i sändningarna. Han fungerar även som ambassadör för Visby Roma och föreningens långt gångna planer på en ny arena i Visby.
– Uppdraget på SVT passar perfekt och är långt från heltid. Jag blev extra glad nu när det är klart att mycket av hockeyn blir kvar i kanalen under OS i Milano 2026. Björn Ferry blev nog inte lika glad eftersom skidskyttet hamnar i TV4.
I Värmland där han bor tillsammans med hustrun Marie finns också parets barn och barnbarn kvar.
– Vi har turen att alla bor i Karlstad och nu börjar de små bli större. Vi vill finnas där och ställa upp, hur mycket som helst egentligen. Barnbarnen börjar intressera sig mer och mer för olika sporter och tycker det är kul när farfar hänger med till golfbanan till exempel. Det finns att göra, fortsätter Håkan Loob och skrattar.
En annan sak som ligger honom varmt om hjärtat är Visby Romas arenaprojekt. Så sent som i förra veckan var Håkan på plats när klubben träffade regionen.
– Inte så att jag har någon roll utan är mer en ambassadör. Kan jag hjälpa Visby Roma i den här frågan gör jag gärna det. Jag hoppas verkligen att den blir av, det vore jättesynd annars. Hur hårt Visby Roma jobbar för att det ska bli verklighet.
Håkan Loob, Mats Näslund och Tomas Jonsson med sina OS-medaljer 1994.
Loob har varit en stor del av Färjestad och där sett hur mycket Löfbergs Arena betytt för Karlstad och hela Värmland.
– Betydelsen av en ny arena är enorm förstås och med den satsning som görs. Och inte bara för hockeyn, utan även att andra kan haka på som konståkningen och så. I Karlstad slogs det upp stora portar. Vi trodde kanske inte det först, men fick dit fantastiska konserter med Rod Stewart, Dolly Parton, Bryan Adams och John Fogerty. Roxettes världsturné började faktiskt också i Löfbergs Arena.
Tre deltävlingar i Melodifestivalen har också avgjorts i Karlstad.
– Ett sånt arrangemang skulle plötsligt kunna bli aktuellt på Gotland med en ny arena. När jag ser utvecklingen i Värmland är det bara fantasin som sätter gränser.
Under senaste besöket med Visby Roma fick han även en rundtur i Ica Maxi arena – och blev imponerad.
– Verkligen, den är jättefin och bra gjord. Jag har svårt att se att någon frågar sig varför den kom till i efterhand.
Loob följer även Visby Romas framfart i hockeyettan.
– Kul att det börjat bra. Visby Roma har ett starkt lag som ska bli spännande att följa.
Forwarden gjorde 50 mål i Calgary-tröjan säsongen 87/88.
Det är nästan omöjligt att inte komma in på hans karriär som spelare. Fortfarande har ingen annan svensk nått drömgränsen och gjort 50 mål i NHL. Loob gjorde det i Calgary Flames säsongen 87/88 och svarade totalt för 106 poäng på 80 matcher i världens bästa hockeyliga.
Flera har varit nära och så sent som i våras noterades Nashville Predators Filip Forsberg för 48 mål.
– Det kommer inte hålla för evigt. Någon kommer slå det. Jag brukar kanske få frågan tio gånger per säsong hur länge det kommer att stå sig. Det är en häftig gräns att uppnå och känns lite galet ibland att jag gjorde det. Visst har målvakterna blivit mycket bättre, men jag ger inte så mycket för att det skulle vara svårare att komma upp i de siffrorna i dagens hockey. Spelet var oerhört tufft då, tuffare än i dag och att lilla jag med mina 176 centimeter lyckades där borta känns ju ganska bra.
Han har vunnit VM-guld med Tre Kronor -87, OS-guld i Lillehammer -94 och Stanley Cup med Calgary -89. Vilket smäller högst på din lista?
– Det är en ynnest att ha fått vara med om det här. Jag måste säga Stanley Cup ändå. Vi slog Montreal (Canadiens) i deras gamla arena Forum och i Calgary såg 500 000 personer matchen på gator och torg. Det är också väldigt stort att få representera och vinna med sitt land.
Att Stanley Cup-finalen avgjordes mellan två lag från Kanada gjorde inte saken sämre.
– Det var två väldigt bra lag som gjorde upp. Och vi hade förlorat mot Montreal i finalen på hemmaplan tre år tidigare.
När vi ändå är inne på NHL. Vem är den bästa spelaren du mött?
– Jag tänker framför allt på två. Gretzky (Wayne) förstås. Vi möttes många gånger dessutom. På den tiden spelade man mot lagen i samma division åtta gånger bara under grundserien. Han spelade också i ett väldigt bra lag i Edmonton som hade vunnit allt och som vi jagade hela tiden. Sen kom det en kille vid namn Mario Lemieux några år senare. Han var lite större och mer fysisk i sin spelstil och kunde allt. När jag tänker tillbaka känns det nästan overkligt att man var där. Och allt konstigare med åren.
"Hade jag fått frågan för 20 år sen hade jag aldrig sagt ja"
Slitesonen slog igenom i Färjestad.