Peter Johnson lämnade sin uppdrag som ordförande hastigt i oktober 1995 och efter det började organisationen kring Islanders krackelera.
Wisby Islanders förverkligade sin första dröm 1996 när man tog steget upp i division 1 efter att ha vunnit såväl grundserien som kvalserien.
På två säsonger hade man vunnit två grundserier och en kvalserie, men lyckades inte fånga gotlänningarnas hjärtan på samma sätt som Roma IF hade gjort.
Islanders hade drabbats av växtvärk och eldsjälarnas krafter sinade.
Skulderna som kom på köpet när man tog Roma IF:s plats i division 2 fanns kvar samtidigt som klubben tvingats låna ytterligare för att dra runt Wisby Islanders.
I oktober 1995 lämnade Peter Johnson klubben hastigt och högst oväntat och redan då började organisationen krackelera.
– Det gick så fort allting. Från ena dagen till den andra var han bara borta. Peter Johnson var en tung pjäs i en styrelse med de kontakter han hade i näringslivet. Det blev inte lättare för oss när han fick det jobbet, säger Peter Närström som i sin roll som vice ordförande nu steppade upp till att bli ordförande bredvid sina övriga uppdrag.
Det hastiga uppbrottet handlade enligt Peter Johnson fått ett nytt civilt arbete på.
– Jag fick ett nytt jobb i Falun och tanken var att jag skulle fortsätta som ordförande, men så blev det ju inte. Det var med blandade känslor jag lämnade. Det var jävligt roligt med det nya jobbet, men samtidigt jag lagt ner all fritid på hockeyn och det var ju inte så roligt, säger Peter Johnson.
Hur var skicket på klubben när du lämnade?
– Det var nog halvbra skulle jag säga. Vi hade rett ut mycket och börjat få stora sponsorer som gick in med pengar som jag minns det, säger Peter Johnson.
För övriga i styrelsen kom beskedet som en chock och den slimmade organisationen var nu i gungning.
Arbetet blev alltmer omfattande för han som till stor del hade byggt upp Islanders och med det försvann glädjen sakta för Peter Närström och Bobbo Werkelin som båda hade avsagt sig sina styrelseuppdrag inför andra året, men nu fick tänka om och fortsätta ytterligare ett år.
– Det var nästan som ett jobb men utan lön. Jag hade hand om alla kontraktsskrivningar, inköp av material. Jag körde buss till bortamatcher, serverade frukost till motståndarna morgonen efter match, säger Peter Närström.
– Man märkte att båten började ta in vatten. Någon försvann dit och någon dit, ordföranden slutade och det kändes som man mest försökte rädda saker. Det blev mycket tid som gick åt och att sitta förklara saker som tidigare styrelsemedlemmar gjort. Det var personligen väldigt jobbigt och det kändes som en dåres försvarstal på något sätt, säger Bobbo Werkelin.
Geger Lindqvist och backen Kent Fordal under en match. "Kenta, vilket jävla skott, honom tog jag till Norge", säger Greg.
Flera i spelartruppen började dessutom bli till åren och Peter Närström befarade att det skulle bli tufft framöver.
Wisby Islanders räddade nytt kontrakt i division 1 efter en remarkabel andra del på säsongen.
– Vi hade en jävligt bra spelartrupp sista året. Jag har många fina minnen från hur vi låg sist efter grundserien och sedan efter jul föll allting på plats och tog oss upp på fast mark, säger styrelseledamoten Kjell Häglund.
Hur upplevde du den sista tiden?
– I princip drev Peter Närström klubben själv under en tid och det blev nog för mycket för honom. Däremot trodde jag nog inte att det skulle gå som det gick med klubben.
Wisby Islanders var speciellt och de här åren formade mig. Vi fick chansen att göra det vi ville och jag tror att vi var lite före vår tid.
Peter Närström
När även Peter Närström och Bobbo Werkelin slutligen klev av sina styrelseuppdrag fanns inga ersättare klara.
Jan-Åke Boström som var vice ordförande ledde initialt styrelsen medan Ralph Berg höll i kontakten med spelarena.
Osäkerheten i föreningen gjorde att klubben efter säsongen drabbades av en massiv spelarflykt där tongivande namn som Ola Georgsson lade av, Kent Fordal flyttade till Härnösand, Lasse Bond återvände till Roma i division 3 och Patrik Salomonsson skrev på för Västervik.
– Jag tror inte att man tog det på allvar att vi skulle sluta och det slutade med att man stod utan spelare. Det naturliga var att föreningen skulle haft en styrelse på plats innan vi andra avgick, säger Peter Närström.
Det tog hårt på mitt idrottshjärta när man jobbat så länge, så hårt och helt gratis. Att sen kallas avart, det var hårt
Peter Närström
Kjell G Lindqvist lämnade för Kristianstad och med sig tog han målvakten Peter "Myrten" Johansson och Daniel Levin. Planen var att Micke Carlsson skulle träna Islanders under 1996-1997.
Lagkaptenen Niklas Levin väntade länge innan han till slut valde att skriva på för Sudret i division 2 där Robert Spath var ny tränare.
– Det märktes nog att det var oordning och styrelsemedlemmar hade lämnat. Då kom väl en osäkerhet i spelartruppen och när någon lämnar så blir det en negativ spiral av det. Jag tappade också motivationen, säger Niklas Levin.
– Det var tråkigt att det blev så. Vi hade byggt upp något bra och det gick bra från start. Sen när vi fick ordning på det i division 1 också. Mina förhoppningar var att vi skulle fortsätta och etablera oss i division 1.
Niklas Levin har idag inga officiella uppdrag i ishockeyn, men var under en tid junioransvarig i Visby Roma.
I slutet av sommaren ansökte klubben om att få steget ner i division 2, vilket också beviljades men då saknades spelare. Advokat Jan Dufvenmark valdes som ordförande, men insåg tidigt att konkursen var nära.
I ett sista desperat försök att rädda klubben vädjade Wisby Islanders till Gotlands kommun om att gå in och stötta klubben med 500 000 kronor som skulle öronmärkas till spelarköp.
Ett långskott som gick långt utanför och kort inpå seriestart försattes Wisby Islanders i konkurs.
Peter Närström och Bobbo Werkelin ångrar inte projektet Wisby Islanders även om det blev en för tung börda att bära mot slutet.
– Jag känner att jag har torrt på benen kring ekonomin och när klubben gick i konkurs var inte skulden större än när vi gick in i det. Vi hade inte förvärrat läget. Hade man fortsatt hade man säkert kunnat balansera skulden framför sig, säger Peter Närström.
När klubben drog igång fick styrelsen gå in som borgenärer och nu tvingades man betala ur egen ficka.
– Vi i styrelsen fick slanta in en ganska bra summa skattade pengar privat, men vi löste det iallafall och det fick det vara värt. Vi hade haft så kul under många år, men just då var det var inte roligt, säger Bobbo Werkelin.
– Det var tråkigt och tragiskt att det slutade så här för Islanders. Från att man stått och lyst rätt mycket och kände att det var lite drag under galoscherna så ledde det till det här.
Peter Närström, Greger Lindqvist, Bobbo Werkelin, Wisby Islanders
För Peter Närström var det en tufft. Han hade under tiden med Wisby Islanders lagt ner lagt ner sin själ i klubben som gick från öns hetaste lag till att bli idrottsgotlands driftkucku.
Under 25 år satte inte Peter Närström sin fot i Visby ishall.
– Från början var det nog för att man skämdes lite och kände att det var ett misslyckande, eftersom det blev som det blev. Även om jag hade slutat så var jag personifierad med Wisby Islanders, säger han.
– Jag minns att Gotlands idrottsförbunds ordförande i en intervju sade att ”Wisby Islanders är den största avarten av dåligt ledarskap i idrotten”. Det tog hårt på mitt idrottshjärta när man jobbat så länge, så hårt och helt gratis. Att sen kallas avart, det var hårt, säger han.
Peter Närström är i dag vd för Visby Strandby och då och då hjälper han till lite i sekretariatet vid Visby Romas matcher.
Hur ser du tillbaka på den tiden idag?
– Wisby Islanders var speciellt och de här åren formade mig. Vi fick chansen att göra det vi ville och jag tror att vi var lite före vår tid. Vi var möjligen lite för aggressiva i vår framtoning, för kommersiella och det gillades inte av alla och särskilt de äldre trogna supportrarna till Roma IF.
Peter Närström omfamnar Greger Lindqvist som var hans förstaval till tränare för Wisby Islanders. "Han var perfekt för oss", säger Närström idag.
Bobbo Werkelin är idag vd för Kneippbyn och sponsrar flera idrottsföreningar, men har inte haft någon roll inom ishockeyn efter Islanders.
Han har hoppat in vid enstaka tillfällen som speaker, men inte mer än så.
Systern Eva är i dag ordförande sedan många år i Visby Roma, som till skillnad från Islanders och Roma lyckats etablera sig i division 1.
– Det är imponerande. Hon gör ett enormt jobb med Visby Roma. Jag kan känna att det saknas eldsjälar idag. Det finns inte så många kvar längre som brinner enormt mycket för idrotten och är beredd att lägga ner den tiden.
Vad tänker du kring de här åren i Islanders?
– Vi var en frisk fläkt och något nytt, men det har gått mer än 30 år och jag har lätt att blanda ihop Flyers och Islanders, men båda var ofantligt roliga. Det är bättre med en bra skröna än en dålig sanning, haha.
Kjell G Lindqvist, eller Greger Lindqvist som han hette under åren på Gotland, är fortfarande aktiv. Efter Wisby Islanders har han mestadels varit verksam utomlands, men när pandemin slog till flyttade han hem och bor i dag i Väsby.
I dag värdesätter han de tre åren i Wisby Islanders högt.
– Det var helt underbara år på Gotland. Det må jag säga. Det var ju läckert, härligt och underbart. Det var ju något nytt. Det var en skön helhet och jävlar vilka hockeyspelare det fanns. Jag har tränat olika hockeylag utomlands i 25 år efter Wisby Islanders och kan i dag säga att det var som att träna ett lag nere i Europa. Det är samma go när det gäller själva inramningen och management. Det var härligt.
I dag tränar han Sollentuna som han på ett år tagit från hockeytvåan till allettan med små medel.
Under Lucia återvände han för första gången till Visby ishall efter uppbrottet 1997.
Han snackar fortfarande och frågar om den ena och den andra.
Han passar också på att skicka en syrlig passning till dagens hockeyspelare.
– På den tiden var mat på båten och då åt man vad som serverades. I dag är det annorlunda. Nu har spelarna glykos, lyktos, plaktos och kakos och allergier mot allting.
Daltas det för mycket?
– Ja, hur många skulle ha laktosfri mjölk när du växte upp? De är allergiska mot allt idag. Alla vi som var födda på 50-, 60- och 70-talet hade aldrig det här allergierna. Jag tror inte på det där.
Bobbo Werkelin, Greger Lindqvist, Peter Närström, Wisby Islanders
Peter Johnson som försvann hastigt från Visby 1995 hittar vi efter en mycket grävande till slut nere i Skåne där han är korvkung med världsrekordsambitioner.
Idag driver han Korvhuset som har två restauranger i Malmö.
– Jag har fyllt 70 år och jobbar fortfarande, säger han.
Varför blev det korv?
– Jag har jobbat med livsmedel i hela mitt liv. När vi flyttade till Malmö skulle jag gå ut och köpa korv och du kan tänka dig hur lätt det är i den här jävla staden. Det finns inte korv, här finns bara falafel och kebab ju. Det var så Korvhuset föddes och nu har jag drivit det i 24 år och det funkar skitbra ju.
Peters restauranger har idag 101 korvar på menyn och det har sin förklaring.
– Vi försökte komma in i Guinness rekordbok, men de vill inte ha in oss. Jag har bråkat mycket med dom. De sa att de hade en med 100 korvsorter, men de kunde inte säga vad företaget hette eller var det låg. Det fanns ju inte, det tyckte bara inte att det var roligt. Det är bättre med vem som har längst tånaglar och sånt.
På den tiden när det var mat på båten, då åt man vad som serverades. I dag är det annorlunda. Nu har spelarna glykos, lyktos, plaktos och kakos och allergier mot allting
Kjell G Lindqvist
Det har gått 30 år sedan du lämnade Wisby Islanders. Vad tänker du kring den tiden?
– När vi gick in i det trodde vi ju att vi skulle reda ut det. När jag tänker på det i dag så var det en jävligt rolig tid. Vi var så många olika typer av människor i styrelsen med olika infallsvinklar och då blir det jäkligt roligt.
Några nya uppdrag inom ishockey eller idrott i allmänhet har han inte haft.
– Nej, jag har tackat nej. Jag fick frågan här i Malmö. Inte SHL-laget utan det andra nere i Kirseberg (IK Pantern), men sa ”nej, jag orkar inte lägga mer tid på hockey”.
Han brukar vara på Gotland någon gång om året och har lite koll.
När samtalet är på väg att avslutas frågar han:
– Du, hur fan går det med nya ishallen? Blir det ingen? Det behövs definitivt en ny. Jag har inte varit tillbaka i den sedan jag flyttade, men jag vet hur det såg ut 1995 och 30 år har nästan gått. Den måste vara jäkligt sunkig idag.
Här hittar du del 1 och del 2 i reportageserien om Wisby Islanders.
