Peter Johnson, vd på Hemköp i Visby blev Islanders första ordförande.
Sommaren 1994 var den skönaste av somrar och kommer alltid att vara ett eldorado för de som var där.
TV-kommentatorn Arne Hegerfors bjöd in till midsommarfirande i Pontiac Silverdome. Sverige hade grävt guld i USA, men träffat brons och i öltältet intill Axels tivoli i Visby hamn tömdes fat efter fat av euforiska supportrar med sträckta plastglas i skyn.
Svenska fotbollslandslagets succé i USA var en fullvärdig uppföljning till Tre Kronors OS-guld i Lillehammer och skapade en masspsykos där alla pratade fotboll. Framgångarna lindrade också det faktum att Roma IF trillat ur division 1 med en ekonomi körd i botten.
Sportsligt hade Roma nedmonterats efter under 1992-1993 och året därpå vann man bara fem matcher.
För att inte Roma IF:s andra sektioner skulle drabbas sträckte Roma ut en hand till division 3-laget Follingbo Flyers som precis förlorat kvalet till division 2 för ett samarbete.
Follingbo Flyers var ett kompisgäng och ett ställe att varva ner i. Kamratskapen var stor och det var mycket galenskap, men med spelare som Janne och Peter Loob och Ola Georgsson blev Follingbo snabbt ganska bra.
Peter Närström, Peter Johnson och Bobbo Werkelin var tre av de drivande i klubben.
– Jag minns det som att det slog ner som en bomb att Roma var på obestånd. Pengarna räckte inte till och att de fick dra i handbromsen och säga att nu är kassan nere på en sån nivå att det inte gick längre, säger Bobbo Werkelin.
På mötet mellan styrelserna i Roma och Follingbo var ett samgående den springande punkten och där Follingbo erbjöds att ta över Romas plats i division 2, men också den skuld på 800 000 kronor som föreningen drogs med.
I gengäld erbjöds en gräddfil till division 2 och en spelartrupp av hög division 2-klass.
– Wisby Islanders var en frisk fläkt, något helt nytt. Vi ville inte bli ett nytt Roma eller Follingbo utan det skulle bli Gotlands lag och något alla klubbar, även Sudret och Graip, kunde se upp till, säger Bobbo Werkelin.
"Folk menade att vi trodde att vi var något. Det var mest snack i korridorerna och egentligen inte så mycket diskussioner. Vi brydde oss inte om det.
Peter Johnson
Peter Närström fick en nyckelroll i nysatsningen som general manager.
– Roma hade precis åkt ur och vi ville upp. Vi ställde oss bakom upplägget om att ta över Romas skuld som var akut. Det var 4–5 sponsorer och vi lyckades få dom att sponsra Islanders genom att betala gamla skulder. På så sätt kunde vi börja beta av Roma IF:s skuld, säger Peter Närström.
– Men det är heller inte hela sanningen, för vi hade ju inget material. Follingbo som klubb fanns ju kvar. Så vi fick gå till banken och låna ihop pengar med personlig borgen från styrelsen för att köpa material. Redan här bestämde vi att vi skulle ha en extern revisor så att det inte blev så att vi hade redovisningen i en Ica-kasse i bakluckan på någon bil, fortsätter han.
Peter Johnson hade varit ordförande i Follingbo Flyers och nu blev han det även i Wisby Islanders, samtidigt var han vd på Hemköp som låg på Östercentrum.
– Vi ville vara piggare och gladare än Roma och det kändes ju roligare med Wisby Islanders. Roma kändes jävligt trötta där, säger Peter Johnson.
– Peter Närström var spindeln i nätet och jäkligt skicklig på de här grejerna. Vi jobbade väldigt intimt ihop och min uppgift var mer att hålla ihop det hela och sköta kontakterna utåt. Sen förstås att ta en del behagliga och obehagliga beslut. Sånt som hör till, säger han.
Själv blev han under uppbyggnaden av klubben en viktig pjäs i styrelsen tack vare sina kontakter inom det gotländska näringslivet.
Bobbo Werkelin ansvarade för att utveckla matcharrangemanget, Ralph Berg fick rollen som junioransvarig medan Roland Olofsson skötte marknadsföringen. Från Roma fanns även Erik Jonsson och Stig ”Stickan” Hejdenberg med i styrelsen.
Klubbledningen tog hjälp av gotlänningarna att komma med namnförslag och sedan arrangerades en omröstning i Gotlands Tidningar.
– Den som kom på namnet skulle få ett livstidslångt säsongskort, men egentligen var det Gotland Islanders som vann, men man fick inte heta landskapsnamn, minns Peter Närström.
Jens Lindgren var en av få spelare i den första upplagan av Islanders som inte kom från Gotland. På bilden ses även Jonte Söderling och Peter ”Myrten” Johansson.
Den inre kärnan i Wisby Islanders hämtade inspiration från NHL och applicerade det på Islanders. Klubbnamn, dräktfärger tillsammans med emblemet är tydligt inspirerat av New York Islanders.
Göte Sandelius på reklambyrån Reklam & Sånt ritade det idag kultiga klubbmärket.
– Matchstället var grymt snyggt och nästan fritt från reklam första året. Jag får tårar i ögonen när jag ser bilder från den tiden. Vi köpte exakt samma ställ som New York Islanders hade och fick till och med sprätta bort NHL-loggan som fanns nere på tröjan, skrattar Peter Närström.
För Wisby Islanders var det viktigt att ge ett proffsigt och häftigt intryck utåt.
– Vi var på NHL-grejen redan i Follingbo Flyers och sen blev det mer i Islanders. Senare följde elitserieklubbarna efter och ett tag hade nästan alla lag i elitserien (SHL) engelska i namnet.
Frölunda visade tidigt intresse för detta och kontaktade Peter Närström för att förhöra sig om hur mottagandet hade varit från publik och näringsliv. Säsongen därpå lade Frölunda till Indians i sitt namn.
Han var en usel skridskoåkare, men jättebra på elgura. Men vi ställde honom på skridskorna, tände eld på dom och sen puttade vi ut honom på isen.
Bobbo Werkelin
Men det var inte bara namnet och färgerna som var inspirerat av den nordamerikanska superligan.
– Det skulle vara CCM-hjälmar istället för Jofa och innan matcherna körde vi nationalsången live på elgitarr, säger Bobbo Werkelin.
– All utrustning kom från CCM från topp till tå inklusive klubbor. Vi lyckades få samma materialdeal som Södertälje och AIK hade i elitserien, säger Peter Närström.
Bobbo Werkelin som hade en bakgrund som dj berättar om hur han träffade ett par bröder i samband med nöjesresa till Club 33 i Magaluf och lockade med sig dom till Gotland.
– De jobbade under tre somrar som Kling och Klang på Kneippbyns pippiteater. Samtidigt startade de ett coverband som hette Tre Drag och vi satt och spånade om vi kunde göra något kring matcherna med dom. Den ena hade spelat hockey i division 1 men lillebrorsan kunde inte åka skridskor alls. Han var en usel skridskoåkare, men jättebra på elgura. Men vi ställde honom på skridskorna, tände eld på dom och sen puttade vi ut honom på isen, garvar Bobbo Werkelin.
Frölunda har och anlitar fortfarande Tre Drag till och från på sina matcher i Scandinavium.
Peter ”Myrten” Johansson kom från Follingbo och var den kanske bästa spelaren sett över de tre säsongerna Wisby Islanders existerade.
Intresset för nysatsningen var stort, både bland hockeyintresserade och i näringslivet.
En av de mer creddiga sponsorerna var Café Magazine som riktade sig mot yngre män i första hand.
Peter Närström hade plockat in skribenten Kjell Häglund i organisationen och han arbetade på tidningen.
– Chefredaktören Fredrik Helmertz tyckte att det var en kul grej och ett bra tillfälle att träffa återförsäljare på Gotland, vilket gav bättre exponering i tidningsställen. Jag vill minnas att spelarna hade en orange uppvärmningströja som det stod Café på. Det skulle se coolt ut och man ville ge sken av en storsatsning som kanske inte fanns på riktigt. Men det fick en viss impact hos motståndare, säger Kjell Häglund som senare också blev styrelseledamot i Islanders.
Kjell Häglund hade under flera år följt Roma på nära håll och nu blev det Islanders där han producerade egna bilagor om Wisby Islanders som följde med Gotlands Tidningar två gånger per säsong.
Peter Närström var manager och lade ner själ och hjärta under uppbyggnaden av Wisby Islanders.
Wisby Islanders stack tidigt ut hakan mer än någon annan gotländsk klubb tidigare gjort, men kom undan den största kritiken eftersom nyfikenheten ute i stugorna var så stor.
– Det var väldigt negativt från vissa håll och man menade att vi trodde att vi var något. Det var mest snack i korridorerna och egentligen inte så mycket diskussioner. Vi brydde oss inte om det, säger Peter Johnson.
Kanske var det Wisby Islanders sätt att tänja gränser och marknadsföra sig själv som stack i ögonen vissa, medan somliga gick igång på den tuffare attityden.
– Jag sa alltid: Det är bara att kommer till mig så ska jag svara på frågor. Men det var mest smussel för det kom aldrig någon till mig, fortsätter han.
Peter Johnson såg även till att klubben fick ta över kafeterian i Visby ishall som tidigare stått under Gotlands ishockeyförbunds regi.
–Jag kommer ihåg att vi snabbt blev jävligt proffsiga med allt från läkare, dräkter och vi drog in mycket sponsring. De flöt på och det var jävligt roligt, säger Peter Johnson.
I nästa del av reportageserien om Wisby Islanders uppgång och fall får vi följa arbetet med den sportsliga delen i bygget och de första säsongerna.
Här hittar ni del 2 och del 3.
En tidig träningsmatch för Wisby Islanders inför första säsongen.
