Linus Kahl fick träningsförbud på sitt nya universitet efter att man upptäckt ett medfött hjärtfel. Nu är han tillbaka och finns han med när EM i simning drar igång.
Klockan är fem på morgonen en junimorgon när Linus Kahl vaknar i South Carolina där han studerar sedan augusti.
Han har plockar upp mobiltelefonen och ser att han fått ett sms från sin tränare hemma i Sverige:
"Grattis Linus, du är uttagen till EM"
En uttagning som baserat på de tio senaste månadernas händelser är av en helt annan dignitet.
– Jag bara "YES!". Det var en enorm glädje. Det känns fortfarande lite surrealistiskt med tanke på hur 2023 slutade, säger han och fortsätter:
– Det är overkligt. Bara åtta månader tidigare låg jag död på ett bord i USA och nu ska jag till Serbien och simma EM.
För Helagotland berättar 22-åringen från Visby om ett år som varit som den värsta berg-och-dalbana du kan tänka dig. Ett åk som fått honom att se på livet ur ett nytt perspektiv och med en stor känsla av tacksamhet.
– Det är inte så många här hemma som egentligen vetat om exakt vad som hänt. Det här är första gången jag berättar om den här tiden. Jag vill få fram att det går att komma tillbaka fast allt kan kännas hopplöst.
När Linus Kahl för tre år sedan valde att flytta till USA för studier vid University of Alabama så upptäcktes ett medfött hjärtfel i samband med en obligatorisk läkarundersökning.
Efter ytterligare tester konstaterades att han hade Wolf-Parkinson-White-syndrom (WPW) som är en rytmrubbning som beror på att det finns minst en extra ledningsbana mellan hjärtats förmak och kammare.
I Alabama valde man att låta Linus fortsätta att simma utan vidare åtgärd eftersom han aldrig haft några bekymmer med hjärtat tidigare.
Men när han i somras valde att flytta till University of South Carolina var det tvärstopp.
– De upptäckte samma fel på mitt EKG och jag förklarade vad det var, men de sa bara: "Du får inte simma".
Det blev början på en höst där han kom att sväva mellan liv och död.
Linus fick genomgå fler tester innan han i mitten av september fick beskedet att man ville operera honom.
– Jag funderade ett par dagar. Skulle jag åka hem eller stanna och operera mig? Jag bestämde mig för att göra operationen.
I slutet av september opererades en ledningsbana bort, men mot slutet av operationen slutade Linus hjärta att slå och läget blev akut.
– Jag var död under fem minuter. En sjuksköterska berättade att mitt hjärta hade stannat och att de fått använda en defibrillator för att jag skulle komma tillbaka.
Själv minns han inget från händelsen. När han vaknade fick han först veta att operationen gått bra, men senare fick han fick höra om hur nära han var att mista livet.
– Det första jag tänkte var att det här tänker jag inte berätta för mamma för hon hade hämtat hem mig till Sverige direkt. Jag förstod inte då vad det innebär, men att man behöver hämtas tillbaka till livet känns bara overkligt. Det är sånt där du ser på film när det blir en flatline och sedan "piiip". Att ens tänka sig själv i den situationen är svårt.
Själv ser han det som ett omen eller ett extraliv:
– För mig är det ett tecken på att jag inte är klar här utan jag har väldigt mycket att ge till andra och bevisa för mig själv. Det här har gjort att jag känner att jag vill in i tränarroll efter min egen karriär.
Linus Kahl har efter två hjärtoperationer på kort tid kommit tillbaka till simningen och med fina resultat. Nu väntar EM i Serbien som blir gotlänningens första stora internationella mästerskap som senior.
En vecka efter operationen fick Linus tillåtelse att börja träna, men träningen blev kortvarig.
– Mitt hjärta började rusa. Det har aldrig någonsin tidigare hänt. Min puls var uppe i 300 när vi mätte. Det kändes som om någon stod med en hacka och hackade i mitt hjärta. Det var väldigt obehagligt, jag kunde knappt andas.
Först trodde Linus att det var normalt eftersom han var nyopererad men hjärtat fortsatte att rusa under träning.
– Jag tränade i en vecka, men till slut började det svartna framför ögonen.
Nya läkarbesök och någon träning var det inte tal om. Nästa steg blev att operera in en monitor intill hjärtat så att läkarna skulle kunna övervaka hjärtrytmen.
– Så jag hoppade i vattnet för första träningen och poff så var det igång igen. Jag hoppade ur bassängen och lade mig på rygg för att kunna andas. Min tränare sa till mig att där och då trodde han att jag skulle dö. Dagen efter attacken sa läkarna att de hittat något och att de behövdes en ny operation.
Bakom stängda dörrar var det många jobbiga kvällar och nätter där jag låg vaken och tänkte på om det här var slutet på min karriär
Linus Kahl
Linus försökte under hela hösten att framstå som lugn utåt.
– Jag kände att om jag är lugn inför andra så kan det hjälpa mig att vara lugn inför mig själv också. Men bakom stängda dörrar var det många jobbiga kvällar och nätter där jag låg vaken och tänkte på om det här var slutet på min karriär.
Linus berättar om en svår tid kantad av frågor, oro och ensamhet.
– Jag var ny i South Carolina och kände ingen, men jag skötte skolan. Det är svårt att komma till ett nytt ställe och försöka passa in när det du är där för inte funkar. Jag kände mig lite som en utböling faktiskt.
På nätterna snurrade i huvudet.
– När det var som värst kände jag att det fanns inget jag kände att jag kunde göra med mitt liv efter det här. Jag tänkte att jag kommer aldrig kunna sporta igen, vilket är det bästa jag vet. Jag kommer aldrig kunna simma och då har jag har svikit mig själv, min familj, skola och mitt land. Mitt slutmål är att representera Sverige i ett OS och kan jag inte göra det dör min dröm här och nu.
Många facetimesamtal blev det hem till familjen som alltid fanns där som ett stöd.
Linus Kahl drabbades av ett hjärtstopp i samband med en operation och fick efter uppvaket veta att han "varit död under fem minuter".
I början av december lade han sig på operationsbordet för andra gången och den här gången gick operationen bra.
Nu avlägsnades ytterligare sex ledningsvägar som man inte upptäckt under första ingreppet.
– Det normala är att man har en och det vanliga för människor med WPG är att man har två, men jag hade sju och det hade de aldrig sett tidigare och de såg det som helt otroligt att jag hade kunnat träna med de under hela mitt liv.
Linus hade under sin frånvaro funnits vid sidan av bassängen på träningarna för att stötta och ge tips.
I slutet av december var det dags att återgå träning ytterligare en gång.
– Ett tag visste jag inte vem jag var eftersom jag har baserat en så stor del av mitt liv på simningen. Jag kände mig identitetslös när jag kände att jag inte hade simningen. Det var först när jag började simma i december som jag förstod jag att det finns mer än bara simmaren Linus. Jag är också en människa med flera egenskaper än att vara duktig på idrott.
Tio punkter som Linus Kahl har följt under sin väg tillbaka till simbassängen.
Nu svarade kroppen bra och med bara någon vecka kvar av året påbörjade började Linus att snegla i tävlingskalendern. Vårens stora tävling – konferensfinalen i Auburn låg i mitten av februari.
Där och då skulle han vara tillbaka för fullt.
– Jag tränade hårdare än jag någonsin gjort tidigare. Jag körde extra träningar, stannade kvar en halvtimme-timme efter träningar. Det var, ursäkta ordvalet, ett riktigt helvete. Jag pressade mig själv på det smartaste sätt jag kunde. Det var inte bara en massa maxpuls utan mer för att komma i form kroppsligt och mentalt.
I mobilen har han en bakgrundsbild där han staplat dagliga mål för att må bra och nå framgång. Varje dag när han kom till simhallen pekade han på tavlan över skolrekord och sa till tränaren att en del rekord skulle slås.
Linus hade möjligtvis tappat en del efter drygt fem månader utan fysisk träning, men mentalt var han starkare än någonsin när det var dags för konferensfinal.
– Jag minns att jag tänkte: Vad som än händer nu så finns det inget jobbigare än det jag var med om under hösten. Jag har tränat så hårt för att komma hit för att simma och ha kul. Det jag älskar.
Ett par tusen människor på läktarna bjöd på öronbedövande vrål.
– För mig finns inte publiken eller mina konkurrenter utan det är jag och min bana. När startsignalen går så är det bara jag och min bana. Det är ganska magiskt.
Första grenen var en lagkapp (4x200 meter frisim) som inte är Linus starkaste gren, men han simmade den och kände att farten fanns där.
I andra starten väntade paradgrenen 100 meter fjäril och nu fick han en kalasstart.
– Jag simmar jättebra till 75 meter, men gör en katastrofvändning. Det var otroligt dåligt, men när jag kom in persade jag med en halvsekund och slog skolrekordet med tre tiondelar. Jag minns att jag bara vänder mig om, tittar på min coach, pekar på honom och bara skriker rakt ut "yeah" och slår i vattnet.
Rekordet var nio år gammalt och känslan över att vara tillbaka övervann besvikelsen att missa A-finalen med blott tre hundradelar.
– Tre hundradelar är ingenting. Jag har tänkt en hel del på den där dåliga vändningen. Men när jag tittar tillbaka på det är jag ändå nöjd. Jag tränade ens inte för ett par månader sedan och vår konferens är den tuffaste i USA.
När tävlingen var över hade Linus samlat ihop flest poäng av simmarna från sitt universitet och ytterligare ett personligt rekord på 100 meter bröstsim.
Den senaste tidens omtumlande händelser har gett Linus Kahl ett helt annat perspektiv på livet.
I april tävlade Linus också och med så pass bra resultat att han fick komma med till EM i Belgrad 17–23 juni.
– Jag har haft mycket kontakt med mina tränare i Landskrona och de tycker säkert att jag är jobbig för att jag har varit på dom så mycket och frågat om de hört något om uttagningen, skrattar han.
Klart är att han kommer simma lagkapp, 50 och 100 meter fjäril samt 50 meter bröstsim.
– Mitt mål under är att simma under 53 sekunder (100 meter fjäril), det skulle göra mig till näst snabbaste eller tredje snabbaste svensk genom historien. Det hade varit riktigt coolt.
Den tidigare drömmen om att få starta i ett OS lever vidare:
– Det blir svårt att komma med i Paris. Jag måste sänka mig med en sekund isåfall och det har jag accepterat så nu siktar jag på OS i Los Angeles istället.
