Hanna Ögren har en spännande helg framför sig. Landslagsdebut i tyngdlyftning under NM på Färöarna.
Mörkret faller över Södervärnshallen som är helig mark på idrottsgotland och längst in ligger styrketräningslokalen där flera av öns idrottare drillats hårt av den legendariske tränaren Ulf Stillman. 2006 vann Visby Atletklubb SM-guld för herrar, men den stora fixstjärnan i klubben var Carita Thorén som då hette Hansson. I dag lever atletklubben på lånad tid i hallen. Region Gotland vill bygga om den luggslitna lokalen och då finns ingen plats för tyngdlyftarna.
I en lite undanskymd monter finns pokaler i guld från svunna tider. På väggen hänger diplom, tidningsurklipp och ett porträtt på den framlidne klubbikonen Arne Hovlid som alltjämt har ett vakande öga föreningens lyftare.
På stereon spelas Mötley Crüe, Ozzy och Dynazty – en oskriven regel är att bara rock får spelas i stereon.
Hanna Ögren kommer direkt från jobbet som AT-läkare på Visby lasarett och hon är en stor del av den senaste framgångsvågen och som tagit klubben tillbaka till elitserien.
– Det är här man får ut sina aggressioner, det är här du kan tänka på något annat. Mentalt är den här platsen jätteviktig. Hela mitt sociala umgänge finns ju här. Vi jävlas mycket med varandra på ett bra sätt och det är här jag känner mig som tryggast, säger Hanna Ögren samtidigt som hon stretchar.
Hanna pekar på Visby AK-veteranen Jan-Ove Henriksson.
– Han är här varje kväll. Har du ett riktigt jobbigt pass och allt går skit kan Janne komma förbi med sin klassiska kommentar "Det blir inte lättare framåt kvällen naj", säger Hanna med ett skratt.
Ordningsregler.
Oskar Stillman, Hanna Ögren, Visby Atletklubb
Hanna Ögren för en träningsdagbok sedan en tid tillbaka.
Hanna flyttade till Visby från Umeå för två år sedan och i helgen gör hon landslagsdebut på det Nordiska mästerskapet som avgörs på Färöarna.
För Visby Atletklubb är Hanna den första lyftaren på elva år som får äran att representera landslaget.
För Hanna Ögren betyder landslagsuttagningen så mycket mer och fanns inte ens på kartan för tio år sedan.
– Det är stort. Det känns som om jag hittat mig själv igen. Jag kommer aldrig kunna sluta idrotta, det vet jag. Jag mår mycket bättre när jag idrottar och när jag har ett syfte med min idrott. Men det... Det är svårt att sätta ord på hur mycket det här betyder för mig.
Skidåkningen var mitt allt. Allt jag gjort i hela mitt liv har handlat om att förbättra mitt skidåkande eller bli en bättre idrottare. Att förlora det var svårt, det tog lång tid innan jag kände mig okej efter det.
Hanna Ögren
Hanna har fått en andra chans till en idrottskarriär på högsta nivå efter att ha fått sina drömmar om en alpin skidkarriär krossade redan som 20-åring.
Under hennes första 20 år hemma i Umeå kretsade allt kring i hennes liv kring skidåkning.
Första gången hon stod på ett par skidor var i mars 1998 och då hade hon inte ens fyllt ett år. Första tävlingen åkte hon när hon var två år och tio månader och som junior tillhörde hon landets största talanger, men sedan kom knäskadorna som gjorde att hon fick tacka nej till såväl Ungdoms-OS som Junior-VM.
– Hoppet om att det kommer att bli bra hade jag länge kvar. Det är inte så jävla lätt att överge det när man åkt i 20 år.
En storslalomträning i Tärnaby 2018 till slut få henne att till slut ge upp drömmen.
– Jag drog knäskålen ur led och kraschade in i skogen. Efter det åket utvecklade jag en rädsla för att åka skidor och då tog jag beslutet att köra klart säsongen, gör den så bra som möjligt sen slutar jag.
Hanna Ögren har en karriär bakom sig som alpin skidåkare på hög juniornivå, men representerar nu Visby AK i tyngdlyftning. Bilden är tagen från JVM 2017.
Dagen efter ansökte hon till läkarprogrammet på Umeå Universitet.
– Jag har haft lätt för skolan och haft höga krav på mig. Oavsett vad som hände med sporten skulle jag ha något att falla tillbaka på. Klarade jag inte skolan fick jag inte träna så det var en morot för mig. Jag pluggade på resor till och från tävlingar. Jag minns när pappa hjälpte mig med fysiken samtidigt som vi åkte nerför Autobahn.
Hanna ler åt minnet, men blir också allvarlig i blick och ton när den krossade drömmen om en framtid på högsta alpina nivå kommer på tal och än i dag undviker hon att se alpina skidtävlingar på TV.
– Skidåkningen var mitt allt. Allt jag gjort i hela mitt liv har handlat om att förbättra mitt skidåkande eller bli en bättre idrottare. Att förlora det var svårt och det tog lång tid innan jag kände mig okej efter det. Jag förlorade inte bara sporten, jag förlorade vem jag var. Jag var skidor. Det låter lite konstigt...
I dag kan hon nöjesåka, men det blir inte särskilt ofta.
– Det var nog två år sedan jag åkte skidor senast. Det har varit lite svårt. Jag har kört bana en gång sen jag slutade, men att känna den glädjen igen blev lite för jobbigt. Jag åker inte pister heller längre för det påminner mig för mycket om vad jag förlorat.
– Samtidigt finns det ingenting är bättre än den där perfekta svängen då du lägger dig på full kant och känner hur du lättar över krönet och landar med höften nere i snön... Den känslan är underbar.
Under hennes alpina satsning tränade hon även tyngdlyftning och 2013 tog hon faktiskt ett JSM-brons, men tyngdlyftningen var då bara ett verktyg och när karriären var över slutade hon även att lyfta.
Hanna Ögren slår personligt rekord med nio kilo i ryck och i bakgrunden ses coachen och pojkvännen Oskar Stillman tappa hakan.
Istället begravde hon sig i studier.
Efter att ha gått samhällsvetenskapliga programmet på gymnasiet, läste hon även i naturvetenskapliga programmet och blev antagen till läkarprogrammet.
2021 stötte hon ihop med Oskar Stillman. De hade träffats på ett landslagsläger i Landskrona 2013 och haft sporadisk kontakt sedan dess. Nu möttes de igen och så "klick". Hanna och Oskar Stillman blev förälskade och han övertalade Hanna om att ta upp tyngdlyftningen igen.
Idag är Oskar även hennes coach och Hanna har vunnit SM-guld och varit ett ankare i klubbens elitserielag.
– Vi försöker ha synen att när vi är i lokalen är han min tränare och inte min sambo. Det är väl inte optimalt, jag har lite svårt att lyssna ibland.
Hanna Ögren, Gutnisk femkamp, Stångaspelen.
I januari 2023 tog Hanna examen från läkarprogrammet redan dagen efter gick flyttlasset till Visby.
– Jag gillar Gotland. Jag gillar att sjukhuset är så litet, men samtidigt måste du ha kapacitet för så mycket för det går inte att flyga allting. Du måste kunna hantera väldigt mycket. Jag gillar inte vintrarna. För mycket slask.
Den gotländska kulturen har hon tagit till sig och två år i rad har hon vunnit den gutniska femkampens mästarklass på Stångaspelen.
– Det har varit kul och jag blev så gott som tvungen att ställa upp. Oskar släpade dit mig. Femkampen är roligast. Jag har lite svårt med varpan. Jag brottades lite som liten, men det var som knatte. Min fördel är ju att jag är stark.
Visby AK har också ställt upp i pärk, men inte med samma framgångar.
– Man fick tydligen inte tacklas, det fick jag veta efter att jag tacklat en, skrattar hon.
Hanna Ögren har tillsammans med Oskar satt upp ett mål om kvala in till EM 2026.
I dag tränar hon sex dagar i veckan – ett pass tidig morgon och sedan tre timmar på kvällen – alla dagar utom lördag som är "helig".
Nordiska mästerskapet i veckan är ett delmålen och planen var egentligen att det skulle uppnås nästa år.
– Jag är på väg och går framåt hela tiden. Sen vet jag att konkurrensen är riktigt tuff. Finland och Island är tuffaste motstånden.
Inför helgens landslagsdebut har hon dessutom gått upp en viktklass till 71 kg och det har inte varit helt lätt att "äta upp sig".
– Oskar har gjort smoothies med grädde, grekisk yoghurt, bär och en jävla massa glass. Det är väldigt mycket grädde och min mage mår inte bra av det. Jag väger normalt 63 kilo och måste över 64,01 inför tävlingen, men jag vägde 65 i går.
Glassen går lättare och hon har ett personligt rekord på 46 (!) bägare på en dag, men det var många år sedan när det var fri glass i samband med en slalomtävling.
Hanna Ögren har som sitt stora mål att ta sig till EM 2026.
Så sent som förra sommaren gjorde hon sin senaste knäoperation och nu räcker inte längre händernas fingrar till för att visa antalet operationer hon gjort.
Ändå kom överraskande Hanna till start på SM i Vinslöv i somras och tog ett brons.
– Jag har tidigare haft en tendens av att inte lyssna på kroppen utan bara köra på. Oavsett vad har jag köttat på. En fantastiskt dålig egenskap, men vi har vi varit noggrannare nu med att lyssna på kroppen och i så fall ta en extra vilodag när det behövs.
Hur påverkas du av knäet i din vardag?
– Det är inte mycket kvar i mina knän som inte funkar. Jag har svårt att stå stilla. När jag står statiskt får jag väldigt ont. Operationsdagar då jag stått väldigt mycket har jag svårt att träna eftersom knäet är så svullet och går jag väldigt mycket påverkas det. Annars hämmas jag inte så mycket av det.
Hanna Ögrens segerhopp efter att hemma i Södervärnshallen vunnit SM-guld.
Vad triggar dig inför en tävling?
– Att någon säger att jag är dålig eller att jag inte klara något. Det finns inget som får igång mig mer.
Du gillar att slå ur underläge?
– Det är det bästa, men nu på NM är för mycket underläge. I skidor var det lättare, där kan du alltid vinna. Det är bara att kötta. Här är det fysiologiskt omöjligt, jag kan inte höja mitt pers med 40 kg. De bästa rycker ju mina stötvikter och stöter mina benböjsvikter. Jag får tävla om en fjärde plats. Det här är mitt första internationella mästerskap på seniornivå.
– NM är ett steg. Mitt stora mål är ju EM och klarar jag den kvalgränsen är det bara fem kilo till VM-gränsen. Nu har jag fått lite sniff på vad jag faktiskt har för kapacitet och det känns inte så långt bort, men oavsett hur långt jag kommer så kan jag alltid säga att jag tävlat internationellt och det i två olika sporter.
Hanna Ögren i Visby AK:s lokal i Södervärnshallen. Här har Umeåtjejen funnit tryggheten.
Vinnarmentaliteten har alltid funnits där och hon har alltid haft förmågan att prestera som bäst när det gäller som mest. Tiden som skidåkare har format henne när det kommer till de här bitarna. Om en tävling går åt skogen så deppar hon i 30 minuter sedan släpper hon det.
Inför nordiska ligger hennes personliga rekord på 83 i ryck och 100 i stöt.
– Det värsta som kan hända är att jag bommar ut mig och snart är det tävling igen. Jag skulle vilja göra 85/105, men det kanske... 85 i ryck absolut, men 105 i stöt... Vi får se hur mycket benmuskler jag har.
Innan varje träning gör Hanna jämfotahopp på en matta för att mäta hur pass mycket hon kan lyfta under passet. Den här kvällen får hon lyfta max och efter att successivt ökat på vikterna på skivstången har hon 95 kilo på stången.
Nu krävs extra fokus och Hanna springer bort och byter låt på stereon. När de kommer till de höga vikterna vill hon ha Dynaztys "Heartless Madness". 95 kilo tar hon utan några större bekymmer och bestämmer sig för att testa 98 kilo som hon bara klarat en gång tidigare, men där tar det stopp.
Vad skulle du säga är toppen på din karriär så här långt?
– Det är nog första gången när jag ryckte 80 kilo. Det var SM 2021 och jag slog mitt pers med nio kilo. Ingen trodde på mig och det sista Oskar sa innan jag gick ut på flaket var "Det här klarar du aldrig". Det var för att få fram mitt jävlaranamma. Men att gå ut på podiet och känna att ingen tror på dig, jag trodde inte ens själv på mig och att sen sätta det.
– I skidor vet jag inte om jag har något. Ja, vänta. Lindvallen 2017 när jag åker snabbare än Frida Hansdotter i andra åket. Året efter tog hon OS-guld.
Hanna Ögren med 95 kilo på stången.
