Av Gotlands BRP (bruttoregionalprodukt) stÄr tjÀnstesektorn för 42,5 procent medan varuproduktionen stÄr för 21,1 procent. I den utredning som GFB bestÀllt av teknikkonsultföretaget WSP framgÄr att besöksnÀringen bara utgör 3,2 procent av BRP, vilket beskrevs i GT 24/12. Den lÄga siffran har förvÄnat mÄnga. Det Àr ju besöksnÀringen som regionen och vÄra politiker blÄst upp som den viktigaste nÀringen. Det Àr för besöksnÀringen som de stora satsningarna gjorts.
Visserligen Àr det extremt svÄrt att berÀkna bÄde inkomster och utgifter som hÀrrör frÄn just besökare, men utredningen har anvÀnt samma berÀkningssÀtt som andra gjort i liknande utredningar runt om i landet.
FrĂ„gan som uppkommer Ă€r, har regionen lagt för mycket pengar pĂ„ besöksnĂ€ringen? Hade det varit bĂ€ttre att lĂ€gga de pengarna pĂ„ andra verksamheter? Ăr pengarna som satsats pĂ„ kongresshall och kryssningskaj kastade i sjön?
Kongresshallen kostade 188 miljoner kronor och regionen har under vissa Ă„r dessutom fĂ„tt skjuta till pengar för driften. Kryssningskajen kostade 304 miljoner kronor och avtalet med CMP garanterar att regionen under avtalstiden fĂ„r tĂ€ckning för lĂ„nekostnaderna. Dessa tvĂ„ storsatsningar för besöksnĂ€ringen som regionen bekostat har sjĂ€lvklart belastat investeringsbudgeten och regionens lĂ„neskuld. Ăven om det Ă€r 11 Ă„r mellan invigningarna.
Men som jag skrivit vid nÄgot tillfÀlle tidigare sÄ har kongresshallen tillsammans med utbyggnaden av högskolan, inklusive biblioteket, gjort att bland annat Almedalsveckan kunnat vÀxa till vad den Àr i dag. Eller rÀttare sagt, vad den var 2019, innan pandemin. Under mina första Almedalsveckor, i början av 1990-talet, var det begrÀnsat med utrymme för olika former av seminarier eller förelÀsningar. Med de lokaler som bÄde högskolan och Kongresshallen kan erbjuda har den möjligheten utökats betydligt. Och vi vet ju Almedalsveckans betydelse för mÄnga gotlÀndska företag. Kongresshallen har Àven medfört att sÀsongen har förlÀngts för besöksnÀringen.
NÀr det gÀller kryssningskajen och alla deras anlöp sÄ blir det mer tveksamt vad det ger tillbaka i pengar. Men att exempelvis Lummelundagrottorna fÄr fler besökare Àr det ingen tvekan om. Jag försökte för nÄgot Är sedan fÄ reda pÄ hur mÄnga bestÀllda bussresor kryssningsgÀsterna Äkte ivÀg pÄ och vart de gick, men det verkar vara omöjligt. Jag fick i alla fall inget svar av det bolag som dÄ hade ansvaret. Annars Àr det mest innerstaden och hamnomrÄdet som fÄr inkomster av kryssningsresenÀrerna.
Jag Àr positiv till dessa tvÄ stora satsningar. De gjordes inte samtidigt, sÄ deras gemensamma pÄverkan pÄ regionens lÄneskuld har spritts ut över tid. Regionen har dessutom varit bra pÄ att bÄde egenfinansiera sina investeringar som att amortera av pÄ lÄnen. LÄneskulden har dÀrför legat pÄ i det nÀrmaste samma nivÄ, runt 500 miljoner, sen toppen 2011 pÄ 737 miljoner kronor. Detta trots enorma investeringar i VA-nÀtet, med brÀckvattenverket i KvarnÄkerhamn Àr den klart största enskilda investeringen med berÀknad kostnad pÄ 240 miljoner kronor. Dessutom byggdes Arenahallen mellan 2014 och 2015, vilken kostande nÀrmare 100 miljoner kronor.
Avslutningsvis sĂ„ Ă€r det enormt svĂ„rt att berĂ€kna bĂ„de inkomster och utgifter av besöksnĂ€ringen. Dessutom finns det inget parallellt Gotland utan besöksnĂ€ring att jĂ€mföra med. SĂ„ allt blir dĂ„ mer eller mindre kloka gissningar. Som Frida Ganshed, verksamhetsledare vid GFB, sĂ€ger i en artikel i gĂ„rdagens GT: âdet Ă€r helt omöjligt att sĂ€ga hur mĂ„nga av besökarna pĂ„ till exempel en restaurang som Ă€r turister och hur mĂ„nga som Ă€r gotlĂ€nningarâ.
Och vad betyder de besöksintensiva sommarveckorna för den service vi gotlÀnningar har möjlighet att ta del av resten av Äret? Hur mÄnga ÄretruntanstÀllningar sÀkras genom vÄra besökare? Hur mÄnga verksamheter slipper lÀggas i malpÄse under vintern? Vilka affÀrer och vilken service hade vi haft pÄ den gotlÀndska landsbygden om inte sommarveckorna gett sÄ bra avkastning?
Jag tror de indirekta positiva följderna av besöksnÀringen för oss Äretruntboende Àr mycket stora. SÄ stora att nÄgra av oss inte skulle kunna bo kvar, och mÄnga av oss andra nog inte skulle vilja bo kvar, om de inte fanns.
Men samtidigt mÄste vi ta de negativa följderna pÄ allvar. Efter att flaskhalsar i form av fÀrjetrafiken, antalet gÀstbÀddar och annan privat service försvunnit Àr det numera regionens verksamheter som brister. TillgÄngen till vatten, en dÄligt organiserad sophantering och problemen med underhÄll av enskilda vÀgar var alla problem under sommaren och de ligger alla pÄ regionens bord.
Den frÄga mÄste vÄra politiker lösa, för annars kan besöksintresset för Gotland minska och dÄ riskerar de stora satsningarna pÄ besöksnÀringen att bli vÀrdelösa.