Debatt
Bemötande av Sara Lidqvists (KD) replik i Gotlands Folkblad den 31 oktober
För det första: Så oförskämt att skriva ”den ene av oss fortsätter att stå fastgjuten i socialistiska principer”. Det här har ingenting med socialism att göra.
Då kan jag ju fråga: ”Vad är det för frireligiösa principer som Sara Lidqvist står fastgjuten i”. Det är precis lika adekvat. Sådana här etiketter hör inte hemma i en seriös debatt.
För det andra: Jag misstänker att Sara Lidqvist inte är särskilt orienterad i verkligheten. Jag tror inte heller att Sara Lidqvist förstår att äldreboenden inte kan fungera på en marknad. Eftersom det inte finns fler boendeplatser än sökanden så finns i praktiken ingen möjlighet att välja. Och hur skulle någon aktör – privat eller kommunal – har råd med en massa tomma platser på varje äldreboende för att man ska kunna välja?
Alla har inte anhöriga som kan hjälpa dem. Om ordet valfrihet ska få något innehåll måste man känna till de olika alternativen och om, och på vilket sätt, de skiljer sig åt. Om LOV skulle införas för boenden så bör också en äldrecoach anställas, som i enlighet med individens behov kan hjälpa den gamla att välja; förklara skillnader, följa upp nöjdheten, bistå med information. Vad är det annars för innehåll i valfriheten? Det blir ju som att köpa grisen i säcken om man inte vet vad man ska välja emellan. Och för att det ska kunna kallas valfrihet så ska man kunna byta boende om man inte är nöjd med den omsorg och vård som ges. Något som knappast alls förekommer i verkligheten.
Flera jämförelser mellan privat och kommunalt driven äldreomsorg visar på att vinst i äldreomsorgen i stor utsträckning kopplas till besparingar på löner, bemanning och arbetsmiljö. Vinstdriven äldreomsorg erbjuder i genomsnitt sämre villkor på alla jämförbara områden. Om nu den vårdsökande är så medveten som Sara Lidqvist förutsätter så är det väl knappast någon som väljer ett privat alternativ – och i synnerhet inte Attendo, som fått så mycket negativ publicitet. Attendo har fem boenden på Gotland. Ska dessa så sakteliga avfolkas för att ingen vill bo där?
Verkligheten visar att det är ytterst få som kan välja var de vill bo. De flesta får acceptera det boende som har plats. Det ligger i sakens natur att ingen beviljas plats på vård- och omsorgsboende, som inte har väldigt stora behov som måste tillgodoses mer eller mindre omedelbart. Då får man acceptera det som finns – vare sig vi har LOV eller inte.
Birgitta Wallner