Debatt
Thomas Karlström (S) vice ordförande i miljö- och byggnämnden frågar sig i en krönika den 15 mars varför det tar så lång tid att få planbesked (sic!) och bygglov på ön. Han räknar upp alla hinder; mycket regn, Försvarsmakten, Gotlands berggrund, utbyggnad av vatten och avlopp, behov av kompletteringar (av bygglovsansökningar), flyget, luftföroreningar, klimatpåverkan, vattenskyddsområden, jordbruket och därtill alla riksintressen. Siktlinjerna mot ringmuren inte att förglömma.
Thomas Karlström får det att framstå som att den som kommer genom nålsögat ska vara tacksam över den ynnest givits de som får ett planbesked eller ett bygglov. Lite av ett mirakel, varje gång. Karlström förefaller också ja kapitulerat inför de många olika bottnarna i planering. Han framställer dem som hinder, svåra, nästan omöjliga att komma över. Jag vill mena att det inte är fallet.
Planeringsverksamhet är inte något som är negativt för regionen snarast tvärt om. Planerad byggbar mark bidrar till samhällets utveckling. På Thomas Karlström låter som att fysisk planering är en obegriplig klump. Ogripbar och svårbegriplig.
Istället för att, som Karlström, se komplexiteten och befintlig lagstiftning som ett enda stort hinder, är det konstruktivt verka inom befintliga ramar. Det är också ytterst politiken som sätter till resurser (pengar till planerare) för att planering ska kunna utföras, när den efterfrågas och inte flera år senare, efter många år i kö.
Under mer än hundra år har planeringens uppgift varit att lösa en kommuns långsiktiga markbehov, genom översiktlig och detaljerad planering. År 1907 kom den första lagen som gav kommunen starkare stöd för långsiktiga planering, för det allmännas bästa. Kunskap finns.
Det som hänt sedan dess är att samhället har blivit allt mer sammansatt, allt fler olika intressen ska vägas mot varandra. Lagstiftningen kring planering har kompletterats med andra lagar, som ska samverka med Plan- och bygglagen. Det är en mycket mångskiftande situation där många intressen ska vägas mot varandra. Vi kan dock inte skylla på det när vi ser att det blir svårt. Vi behöver arbeta med och inom det regelverk som finns. Det finns liksom inga alternativ.
Region Gotland behöver bli snabbare på att få fram detaljplaner, för att få till fler bostäder och mer mark för verksamheter. Lagstiftningen är en hjälp för detta, inte ett oöverstigligt hinder. Det handlar bara om att veta HUR man ska driva frågan.
Anna Hrdlicka (L)