Genmäle
Svar på krönikan från 21 december av Hans och Maud Söderberg
Krönikan verkar vara välbalanserat. Den inleder med att religion, nationalism eller starka ideologier aldrig ger rätt till övervåld. Umberto Eccos roman “I rosens namn” får stå för skildringen av det bisarra, löjliga och farliga som uppstår vid religiös eller annan fanatism.
Krönikan avslutar med att jämföra Benjamin Netanyahus regeringskonstellation, där högerradikala och fundamentalistiska judar ingår, med Hamas och deras fanatiska ideologi.
Men är det verkligen jämförbart? Först och främst så försvarar Israel inte en religion, utan en stat. Det är alltså inte judar som kämpar mot muslimer, utan det är israeliska medborgare, som bekämpar en grupp personer som inte ens kan för sig själva reklamera att representera en stat. De åberopa dock en fanatisk muslimsk tro.
Här uppmuntras unga män att dö martyrdöden i kampen mot Israel, mot judarna. Hamas och stora delar av arabvärlden vill förinta judarna, genom att jaga ut dem från Israel.
Större antisemitism har det i överskådlig tid bara funnits i Tyskland i Tredje Riket. Så horribelt som allt dödande i Gaza är, så sannolikt som det är att det begås krigsbrott från israeliska soldater, så viktig är det också att alla demokratiska krafter fördömer Hamas.
Hamas, som fortfarande tar sitt eget folk som gisslan och bedriver sitt krig mitt ibland dem, ett krig dem inte får vinna.
Netanyahus fundamentalistiska regeringskoalition får den israeliska befolkningen ta hand om. Förhoppningsvis lyckas dem med det som många Israeler har kämpat för i stora demonstrationer, fram till den 7 oktober: Att förhindra att deras regering nedmonterar demokratin och mot de illegala bosättningarna på Västbanken. Demonstrationer mot den egna regering, något som befolkningen i Gaza bara kan drömma om.
Det är kanske inte så välbalanserat ändå att likställa Israel och Hamas. Det kanske inte ens är lämpligt!
Jag väljer inte sida mellan Israel och Palestina, men väl mellan Israel och Hamas. Och Hamas är stark, på Gaza och på Västbanken. Fred i Gaza och på Västbanken kommer inte så länge Hamas har ett uns av inflytande.
Jag önskade att alla stater kämpade för att Hamas och liknande organisationer förlorar sitt stöd. Det betyder inte att Palestinierna måste förlora sitt stöd, det kan dock betyda att ett friare Palestina är möjligt, att det palestinska folket kanske någon gång själv kan välja hur de vill leva sina liv, vilket inte är aktuell i Gaza eller på Västbanken.