Krönika
Kyrkan, den är mycket den, körku. Inom ramen för detta uttryck ryms inte bara en företeelse utan många. Svärmor sa: Vassigo och gå i körku, men också vassigo o lyssne på Hedlund.
Kyrkan är kyrkobyggnader, församlingar, syföreningar, diakoni, söndagsskola, lek -och juniorverksamhet, konfirmander, kyrkogårdar och begravningsplatser, olika sätt att tolka religionens innehåll, men också fastigheter och skog, kyrkoråd, förvaltning och kulturarv. Skattetryck och mycket annat.
”Kyrkan finns överallt i samhället”, skriver Lennart Lindgren 31/3, men den finns inte bara i sockni utan inom oss, i våra ordval utan att dagens människor inser detta. Du ser kvinnor med sjalar och tänker att det inte hör hemma här, men det ingen inser är att vi här på vår ö själva stampar omkring i en 3000 årig ökenkultur från Judeen. Fast den kallas Luthersk eller ekumenisk och endast Gud vet när människor vill krypa ur tvånget de ålagts en gång.
Vårt kulturarv, de hundra kyrkornas ö, är inget regionen med dess kulturplaner eller Destination Gotland saluför utanför ön med kraft. Böcker som skrivs om kyrkorummen och dess innehållsrika medeltida konstskatter säljs inte på färjorna. Där skall det vara lättläst. Idén om att sälja in Gotland med dess kyrkor i alla dess former saknas. Vad är inte magiskt om ett kyrkorum. Inte heller har alla kulturknuttar som kommer till ön, vare sig de arbetar på regionens kulturavdelning eller inom kyrkan, kunskap. För det handlar om kunskap om öns kulturarv, det som finns över jord. Det som fanns under ligger på Fornsalen.
Den som inte växt upp med öns kulturarv gör inget försök att förstå det unika de har synligt varje dag inför ögat var de än vänder sig. Frågan är om kulturarbetare satt sin fot i någon kyrka. Ni åker kring i landskapet oseende, snubblar över konstskatter var ni än går, inser inte dess influenser från en storhetstid mina förfäder knappt kunnat bära. Klä ut sig till vikingar gör man gladeligt, men ta in, fylla på med vad farmannabönder förde hem av kultur från andra länder bortom haven, där tar det stopp.
Och biskopen, har du besökt alla kyrkorum du ansvarar för och sett dess möjlighet. Planerat för konstkryssningar till PÅSKfestivalen från ortodoxa länder i öst, likaväl som från katolska i söder. Storslagna tankar kunde inte bara ge nya upplevelser för människor som tänker i andra banor än Idrottens ö, eller Rosor och ruinernas. Resor till de hundra kyrkornas ö skapar inte bara äventyr och vidgade perspektiv utan möjlig inkomst.
Lau kyrka har en efterklang som är unik. Jag tar mina sydafrikanska och tyska vänner dit. Spelar någon flöjt i kyrkorummet, så blir man inte bara hänförd, man blir extatisk. En gång gavs specialgjorda konserter i detta kyrkorum. Ni som kallar er kulturarbetare tycks inte förstå vad ni har för ögonen, gör inget för att lära och utveckla. Det är, fru kulturchef och herr biskop, bedrövligt.