Del 2 i en ny debattserie i två delar av Hans Söderberg. Del 1 publicerades i går.
Debattserie
Kanske är det ändå inte så som Carl Bildt uttryckte saken i sin lovsång om datorvärldens välsignelser, kanske räcker inte datorväldens algoritmer till för att fånga världens komplexitet? Kanske har ännu den seriösa boken sitt obestridliga värde för att väga samman känsla och förnuft i en värld, där krig, klimat, pandemi och allmän kulturell nedgång kan skrivas samman till ett allvarligt hot mot den civiliserade världen och demokratin?
Tecknen i skyn är oroväckande, att alltför många, särskilt unga män läser inte längre böcker och TV-serier hotar inte bara bokläsningen utan också teatervärlden skakar i sina grundvalar, det seriösa är satt på undantag. Influensers tillåts leka med vårt liv. På vilken grund ska det civiliserade goda samtalet nu föras?
In i tankarna faller Ruben Östlunds Cannes-vinnande film The Square, en film som egentligen inte är något annat är än en regelrätt sociologisk studie av det i samhället levande civiliserade monstret människan, som bara med lite ytlig bildningsfernissa skiljer sig från djuret. Det är radikal civilisationskritik, som riktar uppmärksamheten mot vårt ohållbara sätt att leva. Han uttrycker därmed samma krav som Miljöpartiets Per Bolund fört fram, när han pekat på de nödvändiga livsstilförändringar, som måste komma till stånd för att rädda vår framtida planet. Ett krav, som tyvärr moderaternas partiledare Kristersson omedelbart avvisat. För honom behövs bara mer kärnkraft, inte en ny medveten livsstil. Vi ska bara rusa vidare framåt i den växthusgasgenererande tillväxtens spår. Men det är ju det, som inte går, är det verkligen så svårt att förstå? Att det är en ideologisk fråga, som angår mänskligheten och den begär av oss att bortse från det som bara gäller ”mitt eget”. Det handlar om att våra politiker i det goda samtalets anda ska formulera ett samhällskontrakt för social rättvisa byggd på sjukdomsinsikt.
Sjukdomen vi lider av är väl känd och diagnosen beskriven: Vi lider av den globaliserade kapitalistiska marknadens symptom och dess effekter. Det är den frågan som vi seriöst måste diskutera, som vuxna i rummet, som Kristersson i ett anfall av klarsyn fick till det. Det måste våra politiker och inte minst han själv, leva upp till. Det politiska samtalet måste föras på anständigt vis av politiker som förtjänar vårt förtroende. Så snälla SR sluta upp att bygga under för strid, det är alldeles fel väg att gå. Sätt våra politiker vid samma bord och låt dem ”samtala” om våra gemensamma problem. Och därför, en slutlig reflexion att pröva. Den sociala rättvisan kräver att S stannar vid makten och kanske vore därför M i en stor koalition att föredra framför en oppositionsroll i vanmäktig strid med en regering under SD:s starka inflytande, där klimatförnekelse och invandrarfobi står på dagordningen som det ultimata beviset för brist på kunskap och bildning.