Debatt
Robert Sundberg skriver den 30/8 om att nytt boende i glesbygd bör undvikas. Samma dag finns ett reportage i GT om de små landsbygdsskolorna och deras vikande elevunderlag.
Politikers ovilja att folk ska bosätta sig utanför tättbebyggt område har ett samband med att de små skolorna får sämre förutsättningar med färre elever. Jag har tidigare tagit upp det här ämnet och nu ger tyvärr Robert Sundberg mig rätt i mitt funderande om att myndigheter och styrande säger att de vill ha en levande landsbygd, men vid bordet bestämmer något annat.
Det gör extra ont att det är en socialdemokrat som inte har förstått att vi behöver en levande landsbygd. Sundberg ser endast till kostnader och ondgör sig över att med fler boende på landsbygden. När sommarstugor byggs om till åretruntboende, blir Trafikverket och kommunerna tvungna ta hand om fler vägar, hemtjänsten får åka längre, det blir fler enskilda vattentäkter med mera.
Vad Sundberg inte nämner är att om det bor en person vid en väg blir det dyrare per person att underhålla servicen än om det bor tio ett hundra där. Därför är det bra med fler boende i glesbygd. Om man ska ytterligare bromsa boende utanför tätorterna leder det till att fler skolor och affärer läggs ner.
Den kostnaden läggs på de kvarboende istället för kommun och stat. På Fårö har vi en hel del återvändare och före detta sommarstugeägare, som bosatt sig permanent på äldre dagar. I år ser vi glädjande nog barnfamiljer som bosatt sig här och som jobbar hemifrån via Skype och annat. Dessa personer bidrar till att vår affär kan leva vidare och att förskolan har barn, plus att Fårösundsskolan får några elever till.
Jag vet inte, men jag tror att Sundberg bor i en stad där all service finns nära och där kostnaden för service också är lägre än på landet. Och med det liten insyn hur livet på landet fungerar. Men är det bra att bara räkna kronor och inte livskvalité? Nej ska vi ha en levande landsbygd så måste det få kosta. För i längden tjänar alla på att landsbygden är levande och inte ett museum. Eller ska vi trycka ihop alla människor i städer med alla dess problem istället? Vem ska då serva turisterna? Hur långt ska sommarboende ha till en affär när landsortsbutiken lagt ner? Kommer de sommarboende att godta att även deras sommarservice automatiskt dras ner? Det kan de politiska partierna fundera på.