Debattserie
Tankar om den gotländska fredsrörelsen - del 2
Gotlands Tidningars första kulturredaktör Helene Jakobsson, hörde till dem som rycktes med. Hon publicerade på den vitala kultursidan hela texten till ”Jag vill leva i Europa”. En text som gjorde oss till en påtaglig del av Europa. Och när Palme kom cyklade till ett av våra möten på Fårö och talade om den stora politiken, ja, då kändes det nästan som om vi befann oss i centrum av en mäktig mänsklig rörelse för fred och säkerhet.
Den stora politiken, som Palme talade om, var grundad i tanken på gemensam säkerhet som utvecklats inom ramen för den kommission som bildades på hans initiativ med deltagare från både öst och väst. Vissa analytiker gör gällande att självaste Michail Gorbatjov tog intryck av det tänkandet, när han gick in i nedrustningsförhandlingarna med Ronald Reagan, och, att det rent av var så, att hela glasnost- och perestrojka-tänkandet var ett utflöde av tankarna om gemensam säkerhet. Andra går längre än så och menar, att den i grunden demokratiska tanken i själva verket var det som ledde till Sovjetunionens upplösning.
Den optimistiska nedrustning som blev följden av tanken om gemensam säkerhet och Sovjetunionens upplösning, blev här på ön ytterst påtaglig. Militärens utmarsch från ön möjliggjorde kommunens inflyttning av de politiska och administrativa ledningsfunktionerna i de tomma militärkasernerna.
Men historien stannade inte där. Nationalism och fundamentalism, religiös och populistisk, har inte låtit demokratierna ostört breda ut sin mjuka makt över världen. Diktaturer har åter uppträtt på världsarenan. Demokratin är hotad.
Återigen står vi vid randen av avgrunden, där ingen annan lösning har bedömts möjlig än den att vinna kriget med vapenmakt och därmed risk för eskalering till kärnvapenkrig. De dubbla hoten - kärnvapenkrig och klimatförändringarna – kräver nu allas gemensamma ansträngningar och samarbete över nationsgränser och alla kulturella, ideologiska och religiösa skiljaktigheter.
Nu mer än 40 år senare är behovet av en utomparlamentarisk aktion, en ny fredsrörelse, tvärpolitisk och frihetlig, större än någonsin. Det obegripliga har alltså hänt att vi gått från nedrustning utifrån tron på en gemensam ”säkerhet med” andra till upprustning utifrån den rakt motsatta tanken om ”säkerhet mot” andra i form av en ”absolut nödvändig” NATO-anslutning och kraftig upprustning.
Nu är militären åter på plats och det illusoriska skyddet under NATO:s kärnvapensköld känns bedrägligt. Putin kommer inte att acceptera ett nederlag hellre tar han oss alla med i döden och utlöser ett kärnvapenkrig.
Hans och Maud Söderberg