Männen får nästan en hel timme (de lägger enligt rapporten 1 timme och 50 minuter per dag) till annat.
På en dag kanske den där genomsnittliga timmen känns som en mindre sak. Men på ett år handlar det plötsligt om att hon har utfört motsvarande 9 arbetsveckors mer (obs obetalt) jobb än hennes man. På tio år handlar det om att hon har haft som ett extra (fortfarande helt obetalt) heltidsarbete i 1,7 år.
Medan hon helt utan kompensation tvättar, diskar, städar, dukar och tvättar i alla dessa timmar ägnar han sig förstås åt annat. Antingen betalt arbete som ger honom större ekonomisk frihet och bättre pension.
Eller kanske åt fritidsaktiviteter som ger honom energi, en starkare och friskare kropp, ett lugnare sinne. Det bör inte chocka någon att kvinnor enligt forskning blir lyckligare efter en skilsmässa medan männen tvärtom upplever sänkt livskvalitet.
I Helagotlands artikel om just denna rapport menar länsstyrelsen att det är mycket svårt att göra något åt det här för att det handlar om människors privatliv. Men det finns faktiskt en mycket enkel lösning. Att ni män helt enkelt bara gör er del.
Blir det alltid fel när du packar barnens skolväskor? Läs deras schema! Hon har säkert satt upp det på kylskåpet åt dig redan.
Hon är inte bättre lämpad än dig att göra alla de här sakerna. Hon gör det för att du beter dig som ett barn. Hon gör det för att hon vet att annars händer det bara inte, och hon vill inte att barnen ska komma i kläm mellan hennes frihetslängtan och din inkompetens.
Hon gör det trots att det sliter ut henne för att hon märker att du inte är man nog att klara den enklaste uppgift. Och över åren blir hon bitter. Så ingen borde heller bli chockad över att det är kvinnor som initierar de allra flesta skilsmässor.
Så ni, alla män, om ni bryr er om er relation, om ni säger er älska er partner. Börja bara tyst göra er del av hushållsarbetet. Inget skryt, inget behov av bekräftelse, inga krav om att ni ska kompenseras på nåt sätt för denna uppoffring.
Ta bara tyst de där stegen mot ett jämställt hemmaliv, och tacka din lyckliga stjärna för att hon inte lämnat dig ännu. Det är inte svårare än så.