Ett par insändare har reagerat på att jag skrev: ”Egentligen har varje människa ansvar för sitt eget land”. Vem annars? De menar att utvandringen till Amerika underlättade för Sverige att utvecklas.
Det finns en poäng där. De som utvandrade var marginaliserade människor; ungdomar som inte hittat någon plats i samhället; yngre syskon som inte hade en gård eller ett företag att ta över; småbönder som inte kunde försörja sig på en alltför liten gård. Ingen som helst hjälp eller mottagande väntade dem i det nya landet.
De som nu lämnar usla länder i Afrika och Mellanöstern är ofta välutbildade, västerländskt uppfostrade, med goda möjligheter att glida in i medelklassen här. Dem vill Sverigedemokraterna gärna ta emot. Vi behöver välutbildad arbetskraft. Men, just de människorna skulle behövas bäst i sitt eget land– är det inte så?
Visst, de många som plockas upp från överfulla båtar på Medelhavet, de är samma överskott som de som en gång lämnade Sverige. 260 miljoner migranter i världen söker ett bättre liv. De har all anledning till det.
Men ni som talar så varmt om hur svårt det ser ut i många länder, menar ni verkligen att Europa kan ta emot kanske 50 miljoner? Ni vet nog också att flera av EU:s länder skickar sina egna medborgare att tigga här. Vilka möjligheter har de att ta emot migranter?
En sak glömde jag skriva sist: Vi i väst kunde ge mycket mer hjälp till de länder i syd som inte lyckats bygga upp demokratiska, fungerande samhällen. Avkoloniseringen gick för fort. Man har inte kunnat hejda befolkningsutvecklingen. Med mer stöd från oss kunde FN och Sida till exempel uträtta mycket mer. Meningsfullt för både dem och oss.
Det är bara att hoppas att EU lyckas sy ihop en överenskommelse om asylrätt och migration som är hållbar. Ska jag reta er lite mer genom att säga: tänka mer med hjärnan än med hjärtat. Vem ska ta ansvaret för jordens sanslösa överbefolkning?