För en kort tid sedan skrev jag en insändare med två frågor angående vilka faror gotländsk civilbefolkning är utsatt för vid ett krig mellan Nato och Ryssland i Baltikum till högste ansvarig för det civila försvaret av Gotland: Anders Flanking.
Jag fick en replik av Flanking men varken svar på mina två frågor eller tankar kring den risk civilbefolkning och civila transporter kommer utsättas för vid ett krig.
Anders Flanking som ansvarig för det civila försvaret verkar å sin sida se dess roll att få civilbefolkningen sväva i okunnighet om sannolika faror och därmed inte inse riskerna för oss vid ett Nato-krig.
En annan representant för totalförsvaret har inför inträdet i Nato formulerat det så här: "Att vara populära är inget vi strävar efter". Man ska ju tala för sig själv och hädanefter är det gotländska civila försvaret inte populärt hos mig. För dem är det viktigare att bli med i Nato än att skydda civilbefolkningen mot verkliga faror.
Vid ett krig vid Rysslands gränser med Nato kommer vi använda taktiska kärnvapen är vad Rysslands ledare säger. Att Nato-generaler tror på dessa ord har visat sig i Ukraina där man på grund av dessa löften/hot vägrar gå in med egna soldater. Nu vet vi att civilförsvaret inte vill säga att ett sådant hot/löfte finns.
De två mest sannolika angreppsmålen på Gotland, Nato-flygbas och militära transporter, skulle vid ett krig kosta massor av civila gotlänningar livet och skada civil infrastruktur på ett fatalt sätt. Nu vet vi att det civila försvaret inte vill säga att ett sådan risk finns.
Dessa två ovanstående påståenden är oomtvistliga och riktiga oavsett på vilken sida en bedömares sympatier ligger. Det är dags att vi civila gotlänningar ser sanningen i vitögat vid Nato-inträdet. Det enda vi kan hoppas på är att det inte blir krig mellan Nato och Ryssland.