Han tänkte på konsekvenserna av människors fria val. Det gör Eva Bofride också i ledare 8 januari. På S-sidan samma dag skriver en centerpartist, Johan Malmros, en replik om vilja att bygga i alla Gotlands 92 socknar.
För mig tycks det att de två kunnat byta plats. Här har vi nog en grundläggande skillnad i perspektiv mellan liberaler och moderna socialdemokrater. De senare har för länge sen lämnat alla tankar på statligt ägande av produktionsmedlen. Där vann liberalerna. Fri företagsamhet ger ett mycket mer framgångsrikt samhälle än styrning uppifrån. Socialism har misslyckats i alla länder som försökt.
Gotland har av tradition spridd bebyggelse. Det finns ingen anledning att nu stoppa vidare utveckling utanför tätorterna, skriver Malmros. En liberal vill öka människors frihet att själva välja sitt liv.
Det måste finnas möjlighet till strandtomter, heter det i andra sammanhang. Människor finner att med dagens digitala möjligheter kan man flytta ut på landet och sköta jobbet ”på nätet”. På köpet får man en mycket bättre miljö än i tätorten.
Men då står socialdemokraten där och talar om samhällsnytta. Han begränsar den enskildes frihet för att ge lika möjlighet för alla. Den som bygger i busken vill förstås ha kommunalt vatten och avlopp – helst.
Sånt blir för dyrt om man inte är många som delar på kostnaden. Minst två bilar i familjen är självklart. Kollektivtrafiken kan inte cirkla runt till alla. Inte alls bra för klimatet.
Skolfrågan är kanske den svåraste. Modern pedagogik kräver lärarlag och dataresurser. Så slår man ihop skolor och barnen får allt längre skolväg.
Skolskjutsar kostar förstås, men lärarna kostar mer. Och de kan välja var de vill jobba. Föräldrarna kan välja i vilken skola de placerar sina barn. Man tar dem med när man kör till jobbet i stan. I större skolor finns större möjligheter. Även om vi haft S-regeringar har liberala idéer styrt rätt länge.
Om man skulle tänka sig att socialistiska idéer kunde styra enskilda människors agerande? Att man när man planerar sitt eget liv också tänker på det gemensamma bästa. Att bo så att den infrastruktur som behövs fungerar för alla.
Om man sätter sitt barn i närmaste skola, vet man att den får bättre resurser ju fler barn som går där. Jag hade en gammal vän som kallade sånt ”socialliberalism”. Det tycker jag är ett bra ord.