Tomas Rådkvist menar i ett inlägg 12/2 i GT att Region Gotland inte följer den likställighetsprincip som uttrycks i kommunallagen utan på olika sätt prioriterar Visby på landsbygdens bekostnad.
Ett av exemplen är att Region Gotland nyligen gav ja till en ansökan om lån av 250 miljoner kronor till en ishall i Visby, som i drift sedan årligen ska kosta 20 miljoner, medan man samtidigt nekade Burgsviken Utveckling AB ett tidsbegränsat lån på 1,5 miljoner.
Som en av många frivilligarbetare för bygden jag bor i delar jag Rådkvists förvåning över beslutet.
För att rädda Burgsviks Hamn från privatisering när Region Gotland ville sälja den på öppna marknaden skapades det vinstfria, ideellt styrda utvecklingsaktiebolaget BUAB för att kunna köpa hamnen.
Genom hårt obetalt arbete och med stöd av 388 aktieköpare och hela bygden kom så den tidigare ganska risiga, men älskade hamnen att utvecklas till en mycket populär samlingsplats där både företagande, föreningsliv, bad- och båtliv blomstrar. I Burgsvik håller vi en av de mest populära stränderna gratis tillgänglig för alla.
Nu när stora utvecklingsmöjligheter för hela bygden står för dörren i ett samarbete mellan BUAB och institutioner för forskning kring energi, vatten och miljö behöver vi stöd av regionen i form av ett litet, tidsbegränsat lån för kommande investeringar.
Hamnens värde har efter köpet ökat från 500 000 kronor till i dag över 6 000 000 kronor. Så efter att vi nu visat vad vi hittills åstadkommit med eget kapital och stora egna insatser har jag svårt att se hur Region Gotland tänker.
I den planerade utvecklingsfas BUAB nu bett om hjälp för finns, förutom samarbetet med forskningen, även planering av ett utegym i hamnen.
Min förvåning minskas inte när jag läser att regionen nu bygger det sjunde eller åttonde utegymmet i Visby och lovar ännu fler där under 2024.