När jag tar del av regionens klimatstrategers lista över nödvändiga, klimatanpassande åtgärder (GT 6/10), står sig planen på en ny kryssningsbro för 60 miljoner än mer obegriplig. Hur kan en och samma region å ena sidan hålla fast vid att kajen är en långsiktigt rimlig investering, och å andra sidan förklara att den framöver riskerar att spolas ut i sjön?
Jag förstår att gångbron redan under planeringsstadiet kostat oss skattebetalare en stor summa pengar, och att den investeringen, enligt teorin om stigberoende, gör det svårt att nu avbryta projektet och prioritera om.
Att ta tillbaka beslutet att bygga gångbron skulle ju innebära att pengarna under planeringsstadiet slösats bort, och vem vill stå till svars för det? Då kan det märkligt nog kännas bättre att pytsa in ytterligare 60 miljoner i ett projekt som riskerar att förstöras av havshöjningen. Den dagen, den sorgen.
Vad krävs då för att bryta upp och lämna stigen? Och vad krävs för att beslut med anpassning till klimatförändringarna ska fattas? Framför allt tror jag att det behövs mer av en framtidsdiskussion när stora beslut ska fattas, och jag är övertygad om att regionens klimatstrateger har mycket att bidra med till den.
Jag vill uppmana regionen att skapa den klimatorganisation som tidningsreportaget förklarar saknas! Skammen över bortslösade planeringspengar i dag ska inte få äventyra kommande generationers välbefinnande. Bro-miljonerna räcker säkerligen till att bekosta åtminstone någon av de klimatanpassande åtgärderna.