(En kommentar till insändaren av Björn Ahlsén med svar av Pär Ullrich).
Som sport- och kulturfreak vill jag se mer av både kultur och sport i tidningen.
Som före detta idrottsutövare med fortsatt idrottsintresse, som somliga säkert skulle kunna beteckna som nördigt, har dock mitt intresse med tiden falnat.
Med kulturintresset har det gått motsatt väg, ju äldre jag blivit desto större har mitt kulturintresse blivit. Så utifrån detta är mitt enkla och individuella svar: Mer kultur åt folket också genom media. Och denna sista slutsats vill jag bygga under med att framhålla kulturens både estetiska, moraliska och pedagogiska värde.
Att en tidning som GT vidare har ett särskilt värde i den demokratiska processen kan inte nog betonas och den bevakningen ska inte bara ske genom ledarsidorna, utan också som nu genom insändarsidorna.
Däremot kan med fog frågas när jättebilderna och underhållningsbranschen tog över bevakningen? Det ytliga anslaget har vuxit och fixeringen på kändisar och kvasihändelser har utan vidare tilltagit och kommit att göra, att lokaltidningen blivit mer av bild- och veckotidningskaraktär.
Med andra ord: Det något tyngre får oftast stå tillbaka för det lättviktiga. Kanske är den utvecklingen oundviklig men strävan efter ett mer seriöst anslag skulle kunna höja tidningens läsvärde.
Ett olyckligt beslutat i negativ riktning för kulturen har varit avvecklingen av en särskild kultursida, som ursprungligen upprättades under Rune Jacobsson framgångsrika ledarskap, och som då bidrog till att tidningen kändes både angelägen och underhållande med följd av ständig tillväxt av prenumeranter.
Så avslutningsvis några goda råd, som jag tillåter mig för att svara upp mot Pär Ullrich uttryckta vilja att ha ”tips” om vad som ”tar vår publik närmare händelsen och kärnan” i sitt lokala uppdrag.
Återupprätta kultursidan, sådan den framgångsrikt utformades av Bengt Valentinsson och Edvin Högdal och då ofta under medverkan av lokala skribenter. Se över bildfrosseriet och det alltmer omfattande inköpta materialet till förmån för lokalproducerat material.
Och låt mig anknyta till Björn Ahlséns utmärkta insändare och med honom ”med spänning” önska mig ”ett seriöst svar”. En debatt, alltför sällan förekommande, hör till det som ökar och bevarar intresset för en lokaltidning i papper.
Det är viktigt, så att vi snart inte sitter där med bara en digital tidning och kanske inte ens det.