Hans och Maud Söderberg har skrivit mycket tankeväckande på Folkbladets ledarsida om 1980-talets idéer om ”gemensam säkerhet” genom ömsesidig nedrustning.
Olof Palme drev internationellt tankarna om att vi blir inte säkrare med mer av nutidens förfärliga vapen. Vi rustar för vår gemensamma undergång.
Hur kunde idén om gemensam säkerhet få ett sådant genomslag? Starkast drevs den av END, Europe nuclear disarmament. Människor på alla nivåer träffades till stora ”conventions” under tio år.
Jag var med i Lund 1988, i Vittorio i Spanien 1989, Helsingfors och Tallinn 1990 och avslutningen i Moskva 1992. Människor på regeringsnivå både från öst och väst höll föreläsningar och seminarier.
Stora mängder människor samlades, fred vill vi ha. Jag träffade folk från tjeckisk och östtysk fredsrörelse, bodde ihop med en engelsk kvinnlig akademiker.
Hotet var så nära. Öst- och västblocket placerade ut sina kärnvapenmissiler i Tyskland, riktade mot varandra. En ännu värre förödelse än 30-åriga kriget hotade.
Jag har kvar en antologi från den tiden: Frieden mit Europa. I mitt bidrag skrev jag om utmaningen för vår neutralitet, de ryska ubåtar som antogs svärma i vår skärgård. Rubrik "Die Neutralität auf dem Prüfstand". Andra bidrag tar upp den schweiziska idén om den lilla neutrala statens möjlighet att vara brobyggare. Från Indien talas om Ghandis exempel. En del är drömmar: Für ein Finland ohne militärische Streitkräfte?
Hotet avvärjdes den gången. Europa gick in i en stark fredlig utveckling. Sovjetunionen föll samman. Så hände Rysslands våldsamma reaktion på Ukrainas önskan att gå med i Nato.
Vår tvåhundraåriga neutralitet, Palmes icke-militaristiska tänkande, allt sopades undan i ren panik. Nu är det Natos kärnvapen som ska garantera vår säkerhet.
Återigen är Ryssland Fienden. Dagens socialdemokrati har ingenting lärt och ingenting glömt. Fram med Karl XII:s krigsplanering!