Replik på Carina Söderström (chef hemsjukvården Region Gotland) och Magnus Björks (hemtjänstchef Region Gotland) svar till signaturen Rosa.
Dessa skriver ordagrant: "Hos de patienter som även har hemtjänstinsatser innebär en läkemedelsautomat att insatserna kan planeras på ett bättre sätt. Hemtjänsten kan göra fler saker vid besöken istället för flera korta besök då man endast ger läkemedel."
Hur ser det då ut i praktiken? Det behöver vi reda ut en aning.
Vid ansökan om hemtjänstinsatser görs en biståndsbedömning tillsammans med handläggare, Region Gotland.
Den kan göras i samband med utskrivning från sjukhusvistelse, via egen ansökan. Genom närståendes omsorg om personen, om denne inte kan medverka själv på ett aktivt sätt.
Vilka insatser som beslutas och beviljas den enskilde, avgörs utifrån den sökandes behov av vård och omsorg, hjälp och stöd i sin vardag.
En person kan bli beviljad dagliga insatser i form av hygien och omvårdnad, klädsel, tillsyn, stöd vid matsituationer, samt läkemedelshantering då medicinen överlämnas av personal vid besöket.
Insatstiden sätts utifrån en schablon, där man ser till den enskildes individuella behov. Vad som ska göras och hur, samt målet med insatsen dokumenteras utförligt i dennes IBIC, individens behov i centrum.
Systemet med insatstid fungerar alltså inte, utifrån hur det beskrivs i citatet ovan.
Att få sin medicin från en läkemedelsautomat innebär i praktiken, att enskilda besök (beviljade insatser) för enbart överlämning av läkemedel dragits in. Personen får färre beviljade insatser och minskad insatstid.
Den tiden läggs inte på övriga insatser under dagen, eller vid annan återkommande insats som städ, handel, tvätt.
I förlängningen bidrar läkemedelsautomaten till en kostnadsbesparing för Region Gotland.
Den tiden är dock relativt marginell, då läkemedelshantering kan läggas på 10-15 minuter per besök.
Frågan är, vad vi egentligen sparar in på. Mänsklig samvaro?