Många ägnar så mycket av sin tid åt att inte tänka på det förflutna och så finns det jag och alla som är som mig. Som tänker att på den sista dagen så är det allt som varit som kommer att spela roll. Och alla ska vi komma fram till den dagen. Livet är de dagar, timmar, minuter och sekunder som har varit, det är det enda som är säkert. Sekunderna framåt vet man ju aldrig hur det blir med.
Det är ju också av den tid som har varit, som man lär sig saker. Du kan inte lära dig eller dra några som helst slutsatser av att ”tänka framåt”. Du vet ju ingenting om den tiden. Av att tänka på det förflutna, av att minnas, kan du förstå.
Till och med min hund jobbar med det förflutna. Varje kväll går han och letar under ett särskilt träd i vårt område, efter haren som ofta satt under det trädet på våra kvällspromenader för några år sedan, när det var snö en längre period. Möter vi ett rådjur i skogen någon dag, vädrar och luktar han på samma plats i åratal efteråt. Hans erfarenheter säger honom att här, på den här platsen, finns det möjlighet till kul!
Många som inte gjort upp med ett trassligt förflutet upptäcker snart att det till slut blir svårt att ta sig framåt. Man fastnar till slut i ett dåligt mående, om man inte någon gång i livet tar itu med alla de där sekunderna och dagarna som har varit. Därför kan jag tycka att något av det finaste man kan göra är att dela med sig av det, det förflutna, för att ge även andra möjlighet att lära sig av erfarenheterna man fått, men framför allt modet att själva våga ta itu med sitt.
Kim Munck Hemström har på senare tiden gjort en fin insats för oss alla, genom att öppet berätta om både hur han haft det, men också om hur han tagit sig vidare. Att låta folk veta att det går, att det finns vägar bort från de svåra dagarna, är väldigt viktigt.
Själv träffade jag en gammal lärare nyligen och förlorade mig i minnen efteråt. Tänkte igenom tiden som var och upptäckte att jag såg på den på ett ytterligare lite annat sätt än vad jag gjorde senast jag tänkte på den. Minnen kan alltså utvecklas. Förändras och kännas annorlunda i takt med tiden. Men för att förändringen ska ske, gäller det som sagt att ta itu med dem då och då, minnena.
Så nej, framåt intresserar mig inte alls lika mycket som bakåt. Framåt är oberäkneligt och lär mig ingenting. Bakåt är vad det är och har svaret på det mesta. Varför vi blivit som vi blivit, vad vi behöver för att må bra, hur vi ska ta oss vidare.