Blind sedan födseln, beroende av färdtjänst för att kunna jobba och leva ett någorlunda ”vanligt” liv. 38-åriga Victoria Öjefors Quinn i Västerhejde får nu klara sig utan färdtjänst under sommarhalvåret.
”Bedömningarna görs på individnivå och jag är trygg med att tillståndsenheten gör rättssäkra bedömningar”, säger Jyrki Vainio, chef för Regionens kollektivtrafikenhet.
Rättssäkra bedömningar? Jag återkommer om det i nästa krönika.
Under ett desperat försök till städning hittar jag en flygbiljett Visby-Bromma den 11:e januari. Jag hade missat färjan och blev tvungen att ta flyget. Som enda bagage hade jag lite kläder i en ryggsäck och urnan med min älskade Evas aska, som skulle strös på Lidingö kyrkogård.
På baksidan av biljetten har jag skrivit: ”Hellre sikta högt än träffa rätt”. Bra tänkt, men av vem?
De senaste åren har jag fått flera liknande mejl, nu i Ukraina-krigets skugga:
”Hallo, Ich brauche Ihre Hilfe”... En kvinna, Elena Sawtschenko, skriver att hennes man har dött i kriget och hon erbjuder mig 9,6 miljoner euro om jag hjälper henne komma till Sverige.
Vem låter sig bedragas?
Mordet på de två kvinnliga lärarna i Malmö. En 18-årig elev erkänner. Min spontana tanke när jag läser om det: ”Snälla, snälla, inte en ung man med invandrarbakgrund!”
Men han är svensk. Bodde med sin far, högstadielärare i Trelleborg. Mamman omkom i en bilolycka 2009.
Oisin Cantwell, krönikör i Aftonbladet:
”Spekulationer om gärningspersonens drivkrafter sköts bäst i det nätets undervegetation där den initiala upprymdheten över morden dämpades betydligt då den misstänktes identitet började sprida sig och denne visade sig alls inte vara "en kulturberikare från mellanöstern".
Tuppen Pekka har gått i någon slags strejk och sitter mest och tjurar uppe på vitrinskåpet.
– Du tjänar pengar när du skriver om mig i tidningen, men jag får ingenting.
Knepigt läge, för han har ju rätt!
– Hur mycket vill du ha?
– Tjugosextontusen kronor, svarar han.
– Nej, men du kan få en hundradel av mitt arvode.
– Försök inte, jag vill ha minst en tusendel!
– Okej.
– Så ska en skottkärra dras! säger Pekka och ser mycket belåten ut.
Tänker ofta ...:
Min generation, den efter två världskrig och fram till nu, är nog den mest gynnade av alla. Jobb, bostäder, ekonomi, frihet... Vi ”gamla stötar” har haft det oförskämt bra, jämfört med den nu uppväxande generationen.
… och klagar därför sällan.