Sveriges överbefälhavare Micael Bydén.
På tisdagen publicerade Helagotland en längre intervju med den pensionerade generalmajoren och försvarsdebattören Karlis Neretnieks. I den ger han sin syn på när, hur och varför Ryssland någon gång i framtiden eventuellt skulle vilja invadera Gotland. Framför allt argumenterar han för att en sådan ockupation i längden skulle vara svår att upprätthålla.
Artikeln – som ledde till viss debatt i kommentarsfältet – skrevs efter att Sveriges överbefälhavare Micael Bydén förra veckan sade att han tror att ”Putin har båda ögonen” på ön. Han hävdade att ”Putins mål är att få kontroll över Östersjön” och att en rysk ockupation av Gotland ”skulle vara slutet på fred och stabilitet i Norden och Baltikum”.
Tal om ett hot från Ryssland har alltid förekommit i den svenska debatten. Det har dessutom självklart blivit vanligare efter den fullskaliga invasionen av Ukraina. Men eftersom försvarets verksamhet av naturliga skäl präglas av sekretess kan media sällan få ut tydliga uppgifter om exakt vilka hot som för tillfället riktas mot Sverige. Journalister brukar inte heller få särskilt precisa uppgifter om hur arbetet för att minska risker och förhindra attacker ser ut.
Och det får vi till en viss gräns kanske acceptera. Det ligger i sakens natur. Men när Försvarsmaktens högsta chef hävdar att Putin har ögonen på Gotland och vill kontrollera Östersjön – även om presstjänsten senare tonade ner uttalandet – så måste vi fråga oss hur realistiskt det påståendet faktiskt är.
Karlis Neretnieks.
Vi behöver bli konkreta. Och till skillnad från många andra experter inom såväl militären som akademin – som på intervjuförfrågningar ofta svarar att de ”inte vill spekulera” – så kunde Karlis Neretnieks faktiskt ge oss något konkret. Scenariot med en invasion av Gotland är självklart otäckt, men genom att ge en tydligare bild av ett sådant skeende kan läsaren förhoppningsvis få en mer upplyst förståelse för säkerhetsläget.
Den pensionerade generalmajoren sitter självklart inte på alla svar. Med största sannolikhet finns det många kunniga personer där ute som kan peka ut felaktigheter i hans resonemang. Och då intervjuar vi gärna dem nästa gång. Ett öppet samtal med konkreta exempel kan väcka obehagliga tankar, men det skapar i längden mindre osäkerhet och oro än överbefälhavarens dramatiska formuleringar.