Svar
Meit Fohlin skriver i sin krönika att politiker och tjänstepersoner, i publiceringen på Helagotland, “beskylls för att ta emot mutor eller ägna sig åt korruption”. Jag undrar om vi läst samma text, jag och Meit Fohlin. Jag kan i alla fall inte hitta någon sådan beskyllning, trots att jag läst texten över 20 gånger.
Meit Fohlin formulerar sig också kring att politiker och tjänstemän hängs ut “som korrupta”. Och att “det är ett insinuant påstående att någon som pratar om hockey på ett möte har haft den avsikten.”
Dessa formuleringar förvånar mig. För det första för att de överhuvudtaget inte stämmer, ingen har hängt ut någon som korrupt och ingen har påstått eller slagit fast att någon haft avsikten att påverka någon i en viss riktning. För det andra för att man som regionstyrelsens ordförande borde vara noggrann i hur man formulerar sig när man riktar hård kritik mot journalistiska medier.
Med det sagt så förklarar jag gärna två saker: Varför vi skriver om det här och hur vi skriver om det.
Vi kan börja med varför.
Det rör ju sig trots allt bara om en wrap, vilket man kan tycka är en bagatell. Men Visby Roma vill låna hundratals miljoner av Region Gotland. Det är lite mer än vad de vanliga gotlänningarna som Meit Fohlin dricker kaffe med till vardags vill göra. Kritiken mot inbjudan och lunchen kommer dessutom inifrån regionen. Det varnades för inbjudan och lunchen internt. Dessutom så förklarar Institutet mot mutor att man, innan beslutet om lånet ska tas, ska vara försiktig med den här typen av kontakter. Om alla hade tyckt att det här var trams hade ingen reagerat, och då hade vi inte heller haft något att skriva om. Men att låta bli att granska, att inte lyfta och belysa den kritik som finns och den diskussion som uppstått vore dålig journalistik.
Okej, så hur har vi då skrivit om det?
Till skillnad från vad Meit Fohlin påstår har vi inte hängt ut någon som korrupt eller beskyllt någon för att ha tagit emot en muta. Vi jobbar med journalistik, inte juridik. Vi talar inte om vad som är rätt och fel. Vi dömer inte någon och vi slår inte fast om någon har brutit mot en policy eller inte. Det gör inte heller någon annan som förekommer i artikeln. Ingen påstås vara korrupt, ingen anklagas för att ha tagit en muta. Det pratas mer i termer av att det borde utredas, att det är en röd flagga, att ingen ska kunna misstänkas, och så vidare.
Journalistik handlar om att vrida och vända på stenar, att belysa olika perspektiv, att låta personer komma till tals, att presentera de argument och åsikter som finns och att berätta detta för läsaren som därefter står fri att bilda sig en egen uppfattning. Så fungerar journalistik och det är precis vad vi ägnat oss här.
Meit Fohlin vill skydda sina politiker och samtidigt värna om fortsatt god kontakt med allmänheten och näringslivet. Det är bra, och självklart ska politiker kunna träffa och fika med gotlänningar. Men när det rör ishallsbyggen, hockeyklubbar och lånebelopp över 200 miljoner så ska dessa aktiviteter – oavsett om någon gjort fel eller inte – belysas och granskas. Så, välkomnar du verkligen granskning, Meit Fohlin, om du i samma veva som du påstår det även sågar den granskning vi gjort?
Pär Ullrich, chefredaktör och ansvarig utgivare, Helagotland.