Apoteks- eller badrumshyllan med preparat från olika delar av 1900-talet. Som droppar som skulle stärka nerver och hjärta för att må bra och exklusiva pumpflaskor med parfym för att lukta gott.
När Per-Ove köpte Dunbodi fanns inga varor kvar i butiken och lagret hade rensats.
– Det var helt tomt och det enda som var kvar var fyra kaffesilar, säger han.
Nu ser det ut som en välsorterad butik med produkter från 1900-talet. Matvaror med retroförpackningar står i hyllorna, tvålar och tobak ligger i lådor och antika husgeråd står på disken bredvid dåtidens modeplagg.
– Det här är saker som har varit till nytta en gång i tiden, men nu är det bara historia och nostalgi, säger Per-Ove.
Egentligen hade han inte tänkt köpa den nedlagda affären och visste inte vad han skulle göra med den. Hans första tanke var inte att bevara utan att bygga om, för att hyra ut som lägenheter.
– Men sedan kom riksantikvarieämbetet hit och sa ”Rör inte det här, vi ska försöka hjälpa dig”.
Det var starten på den museiverksamhet som tar besökare tillbaka till 1906 när lanthandeln öppnade, och vidare genom ett århundrade med gotländsk detaljhandel.
– Först fick vi renovera upp till ursprungsskicket och det fanns inte mycket på hyllorna här då, men folk kom ändå för att det var en speciell atmosfär, säger Per-Ove.
Han öppnade Dunbodi som ett museum 1987 tillsammans med sin fru Maj-Britt. Under åren samlade de ihop ett sortiment från olika delar av ön.
– De gamla slängde ingenting, men därefter kom den andra generationen och då var det bråte som skulle till soptippen, säger Per-Ove.
De fick tag i sådant som skulle slängas och det som såldes.
– En del saker har gått helt ur tiden och de är åtråvärda nu, säger Per-Ove, som märker av en efterfrågan från samlare och besökare.
– Här är det många som vill köpa saker naturligtvis, men jag är tvungen att säga nej. För säljer jag har jag inget att visa sedan.
”Här finns även saker som inte passar in i en butik, men som passar in i tiden och då ska det vara kvar i alla fall”, säger Per-Ove Pettersson som står framför en vägghylla med öl- och spritflaskor, trots att alkohol inte såldes i lanthandeln.
Sakerna omkring honom sa något om den tid de producerades, fraktades och såldes i. Affärerna i lanthandeln pågick även under två krig som påverkade världshandeln och orsakade varubrist. Flera ersättningsvaror för kaffe, tobak och kryddor är exempel på det.
– Jag var fem år när andra världskriget bröt ut och det fanns även ransoneringskort, säger han.
Under efterkrigstiden ökade såväl utbudet som konsumtionen och de flesta varorna i Dunbodi kommer från 40- och 50-talen.
– Det var så mycket nytt när kriget tog slut och det var en stor omställning efteråt, säger Per-Ove.
När det var brist på importerade kryddor producerades i stället syntetiska kryddor med smak av vitpeppar och kanel. Per-Ove Pettersson vet inte vad de består av. ”Säg det du”, säger han.
Det var under den eran som han växte upp, på en gård några hundra meter från lanthandeln.
– Jag kom in hit innan jag nådde upp över disken och hade en liten läderväska med portmonnä med mig, berättar han.
Därinne såg han hur sortimentet och samhället förändrades. Med elektrifieringen plockades fotogenpumpen bort och med televisionen blev tv-kannan populär. Per-Ove har en historia kring varje pryl som ofta är kopplade till personliga minnen.
– Det är den här tiden som man har vuxit upp i och på ett sätt har jag gärna velat leva kvar i den tiden, säger Per-Ove, som gärna berättar om sina egna och andras minnen från förr.
– Min pappa sa att ingen hade upplevt en sådan utveckling som han hade och nu får jag säga samma sak. Och det kommer mina söner få säga också.
”Det ska vara någon som pratar om den här tiden också”, säger Per-Ove Pettersson, om sitt uppdrag i Dunbodi i Dalhem. Där berättar han historier om hur det var förr, i en atmosfär av nostagli med gamla produkter.
Per-Ove köpte Dunbodi för ett halvt liv sedan och bor numera med Maj-Britt i ena delen av lanthandeln, sedan deras ena son tog över huset på släktgården. Om nästa generation även ska ta över allting i lanthandeln vet han inte.
– Men det vi har bestämt är att det inte ska skingras, för det går inte att samla ihop det här igen.
Per-Ove Pettersson utanför Dunbodi lanthandelsmuseum i Dalhem, en plats med kulturminnen från förra seklet som han bevarar och bor i tillsammans med sin fru Maj-Britt Pettersson.