Erik Lindman Matas debutbok ”Pur” belönades med Borås Tidnings debutantpris, ett av landets tyngsta litterära priser.
Redan i debutboken – den uppmärksammade och prisbelönta ”Pur” – kunde man ana att minnet skulle bli ett bärande tema i Erik Lindman Matas författarskap. Den gången handlade det om en smärtsam händelse i hans eget förflutna, i det nya projektet ”Inget som hörs försvinner” försöker han fånga ett helt århundrade, därtill ett som han knappt hann uppleva själv.
– I mitt andra skrivande har ingången varit mer personlig. Nu vill jag grotta ner mig i det kollektiva minnet i ett samhälle. Jag hoppas få med både politiken och de stora omvälvande händelserna som folk fortfarande minns, säger Erik Lindman Mata.
Vi har alltså göra med ett pågående arbete. ”Inget som hörs försvinner” är ett av 20 så kallade särskilda uppdrag som fått medel av regionens kulturenhet. Tanken är att Erik Lindman Mata ska resa runt ön under våren för att samla in minnesbilder från det gotländska 1900-talet.
Är det någon särskild händelse du vill veta mer om?
– Perspektivet var ganska allmänt när jag drog igång det här projektet. Jag kan tänka mig att det blir rätt mycket om den modernisering som Gotland och Sverige genomgick under 1900-talet. En historia som dock stod ut när jag började läsa på är olyckan utanför Hallshuk 1944, när ångfartyget Hansa sjönk. Jag tänker även på tuberkulosen under 30-talet, som satte stora avtryck i vissa familjer.
– Sedan hoppas jag att någon som varit partipolitiskt aktiv under 1900-talet vill prata med mig. Det hade varit intressant att veta hur man minns kalla kriget och hur det var att verka politiskt då.
Å/F Hansa sjönk på morgonen den 24 november 1944, torpederad av den sovjetiska ubåten L-21. 84 av de 86 personerna ombord omkom.
Erik Lindman Mata föddes 1992 och har följaktligen ganska suddiga minnen av 1900-talet.
– Så klart har jag personliga minnen från den tiden, som flytten från Venezuela till Gotland och den starka kontrasten i det. Men när det gäller de där stora, omvälvande skeendena börjar mitt minne först med 11-september-attackerna 2001.
Var du ett sånt där frågvist barn som brukade förhöra äldre släktingar om livet förr?
– Egentligen inte. Det är nog först på äldre dagar som det intresset väckts hos mig. I vuxen ålder inser man hur mycket man inte känner till om sin egen familj. Det är nog lätt att ta det där för givet, men man får nog faktiskt anstränga sig lite och ställa de där frågorna, säger Erik Lindman Mata.
Till hösten ska projektet vara i hamn. Hur ska då alltsammans presenteras? ”Inget som hörs försvinner” blir inte en bok i traditionell bemärkelse. ”Rumslig ljudbok” är det begrepp som författaren själv använder.
Erik Lindman Mata experimenterar gärna med formen i sitt skapande. Nästa projekt blir en ”rumslig ljudbok” bestående av gotländska minnen från 1900-talets stora händelser och skeenden.
– Jag vill utforska vad litteratur i ljudform kan vara. Under 1900-talet fanns det massor av intressanta experiment där författare och poeter jobbade med ljud. Men det där har försvunnit lite. Nu har vi ljudböckerna istället. Men kan man göra de på ett annat sätt, så att det inte bara blir en person som babblar i 12 timmar? Lite så har jag tänkt, säger Erik Lindman Mata, som även har en bakgrund inom konstmusiken.
Något förenklat kan man säga att materialet ska samlas i en ljudutställning.
– Exakt hur återstår att se, men jag tänker mig ett rum där alla intervjuer spelas upp samtidigt. Inte så att det blir en kakafoni, utan att varje minne blir ett kapitel, eller en station, med hjälp av riktade högtalare och ljuddämpande väggar. Avsikten är att gestalta hur dåtidens olika lager finns närvarande och samlade på samma plats.