Julmusik är egentligen inget nytt för Saga Björling, som fick sitt genombrott i talangprogrammet The Voice 2012. Genom åren har det blivit flera julkonserter, både på Gotland och den nya hemön Öland. Egna bidrag till låtskatten har dock uteblivit – fram till nu.
– Det finns redan så många fina låtar med jultema. Men jag upplever att det finns för få som tar upp sorg och förlust. Även om julen ska vara glädjens tid är jag nog inte ensam om att sakna någon. Så jag ville göra en låt om minnen, saknad och kärleken, säger Saga Björling.
– Jag tror att det behövs. Om man målar en tavla endast med ljusa färger kommer kontrasterna försvinna. Och då ser även de ljusa färgerna mörka ut. Vi behöver båda, ljuset och mörkret.
I Saga Björlings fall har saknaden ett specifikt objekt: Den varmt älskade brodern Tristan Björling, som avled hastigt 2014.
– "Silent nights are over" har funnits i sinnet mer än ett år, men det har tagit tid innan jag kände mig redo att släppa den. Det är en låt som ligger mig så himla nära hjärtat. Om man som konstnär släpper ut något sånt i världen, då måste man vara förberedd på processerna som uppstår i en själv.
I Magnus Ihreskogs långintervju med Saga Björling från 2017 berördes just högtider och hur förknippade de blivit med minnet av Tristan. Så här sa hon då:
"Jag tänker på allt vi kunde gjort, på de högtider där morbror Tristan skulle hälsat på om jag får barn, att jag skulle hålla tal på hans bröllop när han hittat någon att dela livet med, jag tänker på hur han klagade på för mycket senap i såsen när jag lagade mat... jag tänker på allt sådant vi aldrig kommer att få göra."
När jag – fem år senare – läser upp citatet och frågar om hon tänker extra mycket på Tristan under julen blir Saga Björling fåordig.
– Även om det har gått åtta år har det bara gått ett ögonblick. Jag har fortfarande svårt att hitta ord för det här.
Blir det lättare att uttrycka i musik?
– I ett samtal som det här måste orden komma fortare, vilket kan vara utmanade. I musiken finns däremot ett utrymme att tänka efter lite. Å andra sidan finns det så mycket nyanser i musik. Och jag blir ju så berörd av den. Om vi hade lagt en pianoslinga i bakgrunden av det här samtalet hade det blivit ännu svårare. Även vackrare.
Saga Björling – som numera ger ut musik under namnet Starur – har sina rötter i folkmusiken. På senare tid har dock elektroniska influenser letat sig in i hennes ljudbild.
– "Silent nights are over" är väl mer på det klassiska Saga Björling-spåret, men nu för tiden gör jag egentligen ingen skillnad på genrer när jag skapar. Låtens substans kommer först: "Vad vill jag säga?" Sedan: "Hur lyfts det fram på bästa sättet i musik?" Där har jag haft stor hjälp av experimenterandet jag ägnat mig åt de senaste åren. Det har gett mig fler verktyg att uttrycka låtens substans.
"Silent nights are over" är förvisso första jullåten, men inte Saga Björlings första med högtidstema. Tidigare i år släppte hon, Mollie Minott och Ida Grattes en nytolkning av "Den blomstertid nu kommer" lagom till midsommar.
Musik för högtider, är det något du vill fortsätta utforska?
– Det har nog mest slumpat sig så här. Ett tag hade jag svårt att hitta inspirationen. Då söker man den i det som händer omkring en, till exempel högtider. De är också kopplade till starka känslor, i synnerhet om man är inne i en sorgeprocess. Och det tror jag de flesta är inne i, mer eller mindre. Vi lever i svåra tider.
Du hade svårt att hitta inspirationen, sa du. Varför blev det så?
– Livsomständigheter. Jag har flyttat till en ny plats och skaffat ett sånt där "vanligt jobb". Det har gått bra, men jag kände nog att jag behövde stå stadigt på jorden innan jag kan sätta ord på känslor som andra ska lyssna till.
Saga Björling stänger inga dörrar, men tror att det lär dröja innan det är dags att tonsätta andra storhelger.
– Just nu har jag så mycket annat på gång. Det är som det brukar vara med mig. Jag pausar huvudet och inspirationen en period, sen säger det plopp. Planen är att jag ska ge ut en låt i månaden under 2023. Jag tror att det var den där insikten som fick det att lossna för mig, att genrer inte spelar någon roll. Nu sätter jag hjärtat före soundet, och då går det lättare, säger hon.