Nyligen uppmärksammade vi ett egendomligt loppisfynd som undertecknad gjorde i Röda Korsets second hand-butik på Hemse. Mellan pärmarna i ett gammalt exemplar av Per Anders Fogelströms bok ”Kring strömmen” fanns ett vykort från författaren, adresserat till en Ulla Henrysson i Töreboda.
Hur letade sig boken dit och vad ville egentligen han ha sagt med sina rader, frågade jag mig. Om den stora detektiven allmänheten antog utmaningen? Givetvis!
Många har låtit meddela att jag uppenbarligen inte kan tyda handstil – i all vänlighet, ska tilläggas. I ursprungsartikeln påstod jag att Fogelström avböjer Ulla Henrysson inbjudan med hänvisning till att han ”matat bort’ hela hösten”. Men – det står väl ändå ”pratat bort”, påpekar flera läsare som tittat noga på bilden.
Fogelström var en flitig föreläsare, så förmodligen menas bara att han ligger efter med skrivandet på grund av föredragen, föreslås.
Det är bara att krypa till korset: Självklart har ni rätt. Nere i artikelgruvan ser man ibland inte det uppenbara.
Hur som helst ... Bland dem som hört av sig finns göteborgaren Torbjörn G Henrysson, sonson till den kvinna som mottog vykortet 1962.
Följdfrågan var given:
Vet du hur boken hamnade på ön?
– Ingen aning, vet inte att farmor var på Gotland nånting, så jag vet inte hur den hamnat där. Ett par av min fars kusiner har hus i Vamlingbo, men det är kusiner på min farfars sida. Alla de gamla är döda, så böcker kan ju delats ut vid olika bouppteckningar eller liknande, svårt att veta, svarar Torbjörn G Henrysson.
Visste du att hon och Fogelström hade kontakt?
– Farmor var folkskollärare och höll på med olika typer av kulturföreningar, så gissningsvis hade hon skickat någon inbjudan till Fogelström att föreläsa eller liknande. Jag tror inte att de hade övrig kontakt eller kände varandra, men vem vet.
Lustigt nog är detta inte första gången som litteraturhistorien spökar i hans liv.
– Nyligen blev min farfars mor lite kändis. Hon var tillsammans med poeten Dan Andersson, vilket aktualiserades i en bok av Göran Greider (”Hon vars hjärta var som mitt”). Det blev aldrig de tu till slut, så istället för Dan så blev det Henry som blev min farfars far, därav Henrysson. Det hela är lite lustigt, gamla släktingar dyker upp i media med historier som man själv inte har koll på. Det visar sig att världen bara blir mindre med åren.