Pugh Rogefeldt gjorde sin sista konsert på Gotland i juli 2019, det var då femtio år sedan debutalbumet "Ja, dä ä dä" gavs ut.
Det var i DN som Pugh, eller Tobbe som han kallas av sina närmaste, avslöjade att artistkarriären är över. Den jubileumsturné som skulle fira 50-årsdagen av albumklassikern "Ja, dä ä dä" och som sköts på framtiden på grund av pandemin blir inte av.
– Jag tyckte det var ett bra tillfälle att berätta, det måste komma fram någon gång, säger 74-åringen.
Redan sommaren 2019 fick han domningar i ena handen, vilket gjorde att han inte längre kunde spela gitarr, gitarrspelet som varit ett adelsmärke.
Det var något han inte heller gjorde under den bejublade konserten i S:t Nicolai ruin i juli det året. Pugh Trio – med Micke Lyander och Hasse Tholin – var då förstärkt med Jojje Wadenius, Ingemar Rogefeldt och Kasper Qvist.
Jag skrev om konserten i bladet: "I den gotländska julikvällen blev det en konsert att minnas, den om vilken vi ska komma att säga ”jag var där”. Han har ju hintat att detta kan vara hans sista på Gotland".
Och så blev det verkligen.
Läkarundersökningar visade senare att Pugh utvecklat kortikobasal degeneration. Det är en obotlig nervsjukdom som bland annat påverkar tal, rörelse, minne, balans och förmågan att svälja.
Pugh, som alltid varit i farten och även sprungit maraton, är i dag sängliggande stora delar av dygnet. Rösten är svag, bräcklig.
Han väljer trots det att göra en intervju per telefon med GT. Han må ha sitt ursprung i Västerås, men Gotland är hemma sedan han och sambon Borit Hallin flyttade hit i det sena 80-talet.
– Jag kom hit och tog hand om gotlänningarna, säger han med ett skratt.
Hur mår du egentligen, Tobbe?
– Det är dåligt, jag blir bara sämre och sämre. Jag ligger hela dagarna, jag kan inget annat. Men om nätterna drömmer jag att jag står på scenen.
Är det så? Hur är det där? Berätta.
– Det är som vanligt, där har jag alla musiker jag spelat med omkring mig, där känner jag mig hemma. Musiken är allt jag kan.
Kan du på något sätt ägna dig åt musiken om dagarna?
– Nej, ingenting. Jag lyssnar på tv:n, det är det enda. Jag bara ligger här.
Pugh Rogefeldt har under hela karriären brutit ny mark, bilden från den fotosession som föregick debuten 1969.
Pugh Rogefeldt slog igenom 1969 med just albumet "Ja, dä ä dä", ett banbrytande sound och texter som aldrig tidigare hörts.
Här var det inget hjärta och smärta, lyssnarna fick istället, i inledningslåten ”Love, love, love”, höra ett vässat trumsolo följt av en rivig gitarr och sedan: ”Fåren i kålen, sillen i dill, tisda på torsda och freda till jul”.
Det var folk, det var flum, det var funky, och det var framför allt först. Rock på svenska.
– Jag tog ord från vardagen, ”dä ä bra, dä ä fint” och sånt, sade han in en intervju på GT:s "Du&jag"-uppslag inför nämnda konsert i S:t Nicolai-ruinen.
Av efterföljande skivor blev särskilt "Bolla och rulla" (1974) en succé. Albumet, som spelades in med bandet Rainrock, innehåller klassiker som "Grävmaskinen", ”Hog Farm”, ”Bolla och rulla” och "Dinga Linga Lena".
Andra låtar som nått kultstatus är "Små lätta moln", "Här kommer natten", "Stockholm" och "Mitt bästa för dej", skriven till gruppen Grymlings.
Genom åren har han varit en oantastlig förnyare och stor inspiratör för efterföljare som Ulf Lundell, Per Gessle, Petter och Joakim Thåström.
Pugh Rogefeldt gjorde i tidigt 90-tal succé med gruppen Grymlings, där även Mikael Rickfors, Magnus Lindberg och Göran Lagerberg ingick.
Någon som haft stor påverkan på Pugh själv är Jojje Wadenius, "Blood, Sweat & Tears"-gitarristen som bland annat medverkade på albumdebuten.
Vänskapen har hållit i sig, när Jojje nyligen var i Visby och spelade sina barnvisor med Gotlandsmusiken besökte han på Pugh hemma i Lokrume.
Pugh sista spelning blev den på Cirkus i oktober 2019, den som skulle bli starten på en efterföljande jubileumsturné.
I publiken fanns en stor del av den svenska musikereliten, ett bevis så gott som något på den betydelse som Pugh haft:
– Det var en fin kväll, jag kände mig så fri, så härlig. Men nu är det game over. Så är det.
Pugh Rogefeldt i samband med utgivningen av senaste låten, "Jesus i mobilen" kom på julafton 2019.
Livet är förändrat och familjen lever för dagen, de minns och pratar om tider som varit. Senaste halvåret har sjukdomen eskalerat och Pugh förlorar förmågor för varje vecka.
Förutom att talet är svagt fungerar inte heller händer och ben.
Det är en sorg för såväl Pugh som hans omgivning att hantera.
– Jag saknar att springa och att åka skidor här ute på fälten, säger han.
Jojje Wadenius och Pugh Rogefeldt under inspelningen av "Ja dä ä dä" 1969. Med ryggen mot kameran bortgångne producenten Anders Burman.
Senaste låten som gavs ut var alltså ”Jesus i mobilen” – en tolkning av "Jesus on the Mainline" – på julafton 2019. Det är en av flera inspelningar som tillkom sedan han hittat några gospelskatter på nätet och gjort dem till sina egna.
Få hade väntat sig den riktningen, men Pugh gjorde sällan det som förväntades. Det mesta han gjorde bröt ny mark.