Familjeporträtt med Hulda, hennes tvillingsyster Maria och en storasyster, som inte är med i romanen, samt föräldrarna.
Fjortonåriga Hulda skulle emigrera till Amerika tillsammans med sin moster 1912. Hon hade biljettnummer 350406 för en plats i tredje klass på fartygets första och enda resa. Att ett gotländskt barn var med om den mest omtalade förlisningen i historien, kände Jakob Ringbom till sedan länge. Men inte så mycket mer.
– Man vet egentligen inte så mycket om henne. Det jag har fått fram från källorna är ett födelsedatum, att hon hade en tvillingsyster och att hon bodde i Vänge, berättar han.
Tvillingsystern hette Maria och stannade kvar i socknen, där huset står kvar och ättlingar lever vidare.
– Hon hade hävdat att båten kommer att sjunka, så hon ville inte följa med. Det har säkert levt med i familjen, så jag vet inte huruvida det är sant om hon har sagt det eller inte. Men båda två var erbjudna att följa med, och den ena stannade. Så mycket vet jag, säger Jakob.
Men han visste inte varför Hulda valde att lämna sin syster på ön, i stället för att stanna kvar. För att ta reda på mer läste Jakob fackböcker, pratade med experter och åkte på studieresa.
– Hela arbetet inleddes med att jag åkte till Belfast på Irland för att titta på varvet där de byggde Titanic, och där är det idag ett jättestort museum över hela fartyget. Det har varit en barndomsdröm att få se det, säger han.
Intresset för Titanic har funnits sedan femårsåldern när hans pappa, musikern Göran Ringbom, kom hem med en av Mikael Wiehes skivor med fartyget på omslaget.
– Sedan när jag blev äldre och pappa berättade att vi hade en katastrof i släkten, då min farfar var med på båten Hansa när den torpederades 1944, har det legat som någon sorts grundplåt hela vägen. Och fascinationen tar fortfarande inte slut och nu har den väl eskalerat till nörderinivå så klart, säger Jakob.
"Jag hade den här klassiska boken "Titanic", av Claes-Göran Wetterholm, där han i en notis nämner alla svenskar som var ombord och så nämner han två kvinnor från Gotland", berättar Jakob Ringbom, som har följt Hulda Veström och även hennes moster Hulda Clasén som gick under med Titanic.
Han har skrivit om fartygskatastrofer i romanform förut. Först om Hansakatastrofen där hans farfar Jens omkom, sedan om en fartygsolycka på Vättern när konstnären John Bauer var ombord och nu om Titanic som körde på ett isberg när gotländska Hulda var med. Alla tre romaner slutar med att fartygen sjunker och det gör hans huvudpersoner med.
– Jag har tänkt på varför det blir så. Det är det perfekta slutet på något sätt, säger han.
För att ta reda på vad som hände de fyra dygnen på fartyget, kontaktade han barndomsidolen och Titanicexperten Claes-Göran Wetterholm. Det var i hans bok som Jakob hade läst Hulda Veströms namn för första gången och han behövde veta mer.
– Så jag fick ta del av den forskningen. Han bjöd mig till Stockholm till sitt Titanic-kontor där han har typ tiotusen verk plus sin egen forskning och allt man kan tänka sig, säger Jakob.
Etnologen och Titanicexperten Claes-Göran Wetterholm, som har delat med sig av forskningen om Titanicsvenskarna och däribland dem Hulda Veström.
Han fick veta att de två gotlänningarna ingick i en större grupp med tio svenskar och att det har funnits vittnesmål från några av dem.
– Det spännande med det här är att fem av dem i gruppen överlevde, men inte de andra fem. Där har Claes-Göran också kunnat berätta om hur kan det här komma sig att vissa överlevde och vissa omkom. Han kan dra allmängiltiga slutsatser om vad de har gjort ombord de här dagarna, men det blir ju en viss gissningslek, säger Jakob, som inte bara har tagit del av efterforskningarna om det välkända fartyget och migrantresorna till Amerika, utan även om livet på den gotländska landsbygden under tidigt 1900-tal.
Han har haft flera samtal med den nu avlidna hembygdsforskaren Torsten Gislestam i Hamra och har åkt till huset i Vänge där romanens huvudperson växte upp. Och där drömmen om Amerika startade.
– Det som är så perfekt med Huldas historia är att det finns så mycket hål och så mycket vi inte vet. Det är precis lagom mycket för att man kan bygga upp sin egen historia. Så frågan är om det är en roman om Hulda Veström, jag vet inte. Det är i så fall en roman om den Hulda Veström som jag har skapat, säger han.
Dödsannonsen i Gotlands Allehanda. "Att mitt innerligt älskade barn Hulda Amanda Adolfina omkom vid den sorgligt bekanta Titanicsammanstötningen i Atlanten, djupt och innerligt sörjd af mig, tvänne systrar, en åldrig morfader samt släkt och kära vänner, i en ålder af 14 år, 9 månader och 4 dagar, har jag härmed den sorgliga plikten att meddela. Salmunds i Vänge den 27 april 1912. Emma Weström"
I dramatiseringen av hennes liv förutsätter han att hon ger sig iväg på grund av fattigdom, undernäring och desperation. Utifrån det har han skapat hennes karaktär.
– I min bok är hon en tystlåten flicka som inte kan läsa eller skriva och har svårt i skolan. Sedan får man se hur hon växer fram mer och mer och ju längre bort från Vänge hon kommer desto mer växer hon som människa. Under fyra dagar har hon levt ett helt liv. Det är så någonstans som jag har beskrivit det. Man kan se det som att det slutar olyckligt, men det är ju tvärtom, det slutar perfekt.
Jakob Ringbom är aktuell med ännu en historisk roman, "Hymn för Hulda Veström: en roman om Titanic".