Gotländska Anna-Karin Gustafsson startade skivbolaget "Akos skeivbolag" förra året. Med sånger på gutamål hörs nu hennes musik i tv-dokumentären om Sven Sjögren.
I ett par års tid har gotländske filmaren David Andersson arbetat med en tv-dokumentär om Sven Sjögrens försvinnande. Dokumentären i två delar visas på SVT och hade premiär i söndags. Tittarna får där följa gotlänningen Stig Larsson som kände Sven Sjögren.
Stig Larsson har ända sedan försvinnandet ägnat sig åt att själv utreda vad som hände med Sjögren. Hans arbete har också uppmärksammats i podden "Kalla fall – Gotlandsmorden".
Anna-Karin "Ako" Gustafsson startade sin musikaliska karriär förra året då hon startade "Akos skeivbolag" och gav ut sången "Gullvivu" som framförts av musikalstjärnan Philip Jalmelid. Den låten blev vägen till Sjögren-dokumentären.
– David Andersson ringde och ville ha tillåtelse att använda Gullvivu, och då frågade jag honom helt enkelt om han inte också ville ha något specialskrivet på gutamål om Sjögren, berättar Anna-Karin.
Och självklart ville Andersson det.
– Så då gjorde jag två låtar. Önskemålet var att det skulle finnas med dragspel, sedan vet man också att Sven Sjögren tyckte om schottis och dansade emellanåt.
David Anderssons tv-team har följt både Stig Larsson och gänget bakom podden "Kalla fall" som arbetat med Sven Sjögrens försvinnande.
Resultatet har blivit två låtar, "Veisu um Sjögren" och "Ein seiste dans".
– I visan om Sjögren försöker jag fånga hans liv, vad som hände men också hur han var och vad han betydde, medan "Ein seiste dans" är en begravningssång.
Ako har skrivit och gjort melodierna medan Rune Gardell arrangerat och Kenneth Waernquist är producent.
Sven Sjögren försvann 1972. Dokumentären om fallet visas just nu på SVT.
Anna-Karin var själv fem år när Sven Sjögren försvann 1972.
– Jag har ett barndomsminne om försvinnandet och ryktet om minkmat har man hört många gånger. Det sades ju att han synts på Tjelvarvägen dagarna innan han försvann, och att han kan ha murats in i betongen till Bingebyhallen. Just då bodde jag också där, vilket var ett speciellt sammanträffande.
Förutom att hon talar en tydligt klingande gotländska har Anna-Karin också en kär relation till gutamålet. Hon ser det som en drivkraft att lära sig mer om språket.
– Vi har ju lite svårt för att bevara gutamålet, och jag tror många har en stark respekt för att uttala och skriva det helt rätt.
Hon skriver efter bästa förmåga, och skickar sedan alla texter till Ingrid Wahlgren i Gutamålsgillet.
– Hon rättar och läser in texten åt mig, och så tränar jag på uttalet. Jag har inte valt gutamål för att jag känner mig duktig, utan för att jag blir bättre. Det är berikande, och det är en grym dialekt att sjunga på, säger Anna-Karin "Ako" Gustafsson.