Anna Sundström har fotograferat döden och det eviga kretsloppet, som installation på utställningen kommer bland annat två mumifierade katter att finnas.
Det är fotograf hon i första hand är, även om hon också går längs andra konstnärliga stråk. Musiken, till exempel, och hennes projekt Mirny Mine.
Det lät första gången höra talas om sig hösten 2018, drömska låtar inspirerad av monotona och statiska mantran. Vid ett tillfälle fyllde hon Visby domkyrka med såväl musik som publik.
Men den här gången handlar det om fotografi och ett särskilt uppdrag som hon beviljades av Region Gotland i spåren av coronapandemin.
– Jag har jobbat efter det temat, tacksamheten att vara vid liv, även om jag personligen inte drabbades så mycket av pandemin, berättar hon under den här intervjun i ateljéföreningen Milos lokaler i Visby där hon hyr ett rum.
Utställningen, som har vernissage på lördagen på Galleri Wisby på Adelsgatan i Visby, har hon arbetat med i ett år. Titeln är ”Från död till liv”.
Dels bottnar titeln i den tid som varit, det stängda samhället som till slut återöppnats.
Men också tar den spjärn i återuppståndelsen inom den kristna tron, likväl som alla små "dödar" som varje människa går igenom under sin livstid.
– Alla går igenom kriser, relationer som tar slut, någon förlorar jobbet, någon har en närstående som går bort. Man "dör" en tid och får sedan nytt liv, ny kraft. Det är ett evigt kretslopp, säger hon.
Tacksam för livet, Anna Sundström med hunden Lucy, två år. Hon ger liv åt det levande livet.
Som liten var Anna, säger hon, totalt orädd för döden, tänkte sig att kanske bli obducent ”för då kommer ingen levande och stör”.
– Men ju äldre man blir, desto mer verklig blir den. Folk dör på riktigt. Jag tänker, som någon sade i ett sommarprat, att man kanske ska gå hand i hand med döden en stund varje dag för att på riktigt uppskatta livet.
I sitt arbete har Anna Sundström, mångafaldigt stipendieprisad, utgått från stilleben som hon fotograferat med en digitalkamera ombyggd till ett slags camera obscura, även kallad hålkamera.
– Objektivet är ett hål med bara av- och på-läge. Det blir blurriga bilder där man inte heller har kontroll på ljuset.
På serien om 14 bilder syns bland annat en död kanin, döda katter och vissnade blommor.
Den riktiga döden visas i färg medan den "lilla döden", alltså det tråkiga pågående livet, visas i svartvitt.
Anna Sundström och en del av de 14 fotografier som visas på utställningen som pågår till 27 oktober på Galleri Wisby.
I normalfallet är hon noga med att projicera sina bilder på syrafritt papper och med rätt sorts bläck så fotografierna ska bli beständiga.
– Nu har jag släppt kontrollen även här, det är ett helt annat papper och bilderna har dessutom varit nedgrävda i jorden en tid. Vissa bara någon dag, andra upp till en vecka. På det sättet har de rent fysiskt varit del av förmultningen.
Så nu finns, säger hon, ingen garanti för hur länge en bild håller. Det är som livet själv, när som helst kan det vara över.
Vad skulle du säga att din utställning handlar om?
– Om livet, faktiskt. Om att vi har det här och nu. Jag tänker att det sätter perspektiv och att vi ska vara tacksamma att vi lever.
Anna Sundström och hennes Mirny Mine höll konsert i domkyrkan hösten 2019. Nu är ett nytt album under arbete.
Att ett projekt tar slut är också en typ av ”död”, då gäller det att återuppstå i något annat. Och så blir det. Dels är hon alltjämt verksam som frilansfotograf och dels har hon ett andra album med Mirny Mine på gång.
– Sista inspelningarna gjordes i måndags, en av låtarna heter faktiskt ”Från död till liv”, säger hon.
Och som hon också sade, allt går igen, allt är del i det eviga kretsloppet.
Anna Sundströms utställning är en del av "Kultur i natten" som arrangeras i Visby på lördagen den 1 oktober.