Janne Persson fick redan under onsdagen läsa om Per Lindvall i GT. Den artikel som ledde till torsdagens möte med Per Lindvall.
I en förhandsartikel till torsdagens jazzklubb intervjuades Per Lindvall – en av landets mest meriterade trumslagare – som bodde i Visby under fyra barnaår, 1965-69.
Han berättade då om sin allra första idol, den militärmusiker som spelade trummor när det marscherades genom staden.
– Jag var sju, åtta år. Han gjorde stort intryck på mig. Pappa var pastor och hade startat en blåsorkester i kyrkan i vilken jag spelade trummor redan som liten. Kan du inte göra en efterlysning i tidningen? Det vore kul att veta vem det var.
Och så blev det. Bilder och förslag på namn trillade in, allt vidarebefordrades till Per Lindvall, sedan länge boende i Sollentuna.
När han fick se bilden på Janne Persson fanns ingen tvekan:
– Det är han. Hundra procent. Han ser ut precis som jag minns honom!
På torsdagen såg GT/helagotland.se till att de båda fick träffas, drygt 50 år senare. Persson promenerande från bostaden på Adelsgatan, Lindvall just kommen med flyget.
– Alltså, det är helt otroligt. Jag har tänkt så mycket på dig! Och nu får vi träffas till slut! utbrast han.
Janne Persson och Per Lindvall, två trumslagare, kramar om varandra efter ett särdeles möte. Janne var den numera världsrenommerade musikerns första idol, under de barnaår då han bodde i Visby. Genom en efterlysning i GT kunde de till slut träffas.
Per Lindvall har under karriären fräsmt verkat som studiomusiker och spelat med ”alla”. I rullorna finns han registrerad på nära 6000 låtar.
Bland annat blev han inringd av Björn och Benny när den nya och då hemliga Abba-comebacken ”Voyage” skulle spelas in.
Men har han också spelat mycket live. På torsdagen med jazzsångerskan Ida Sand på Munkkällaren, från 1999 och sju, åtta år framåt med norska gruppen A-ha på arenor runt hela världen.
Men trots detta har få gjort lika stort intryck som Janne Persson i barndomens Visby.
– Jag minns dina pressvirvlar, de var jag imponerad av. De försökte jag efterlikna, det tog långt tid innan jag fixade det, berättar Per Lindvall där vi ses på Stora torget.
Pressvirvel är fackspråk för de där snabba virvlarna som låter som man häller ut en näve sand.
Janne Persson gav mycket inspiration till den på 60-talet unge Per Lindvall.
Janne Persson började å sin sida spela i den gotländska militärmusiken som 15-åring. I dess olika former var han sedan verksam tills han gick i pension som 60-åring.
Nu är han 83 och spelar inte längre särskilt mycket.
– Men jag har ett trumset stående i källaren, berättar han. Och efter pensionen har jag spelat en del med Playboys.
Med storbandet turnerade han runt om i landet, fick också spela med förebilder som Ronnie Gardiner och Egil Johansen. Samme Egil, för övrigt, som visade sig vara Lindvalls andra idol.
Janne minns inte den där lille killen som var Per, det var många barn som gjorde stora ögon.
Men att ändå till slut få ses livade verkligen upp en torsdag i november. Snabbt bokade han och hustrun Sonja bord till Jazzklubben.
– Det här var så himla kul. Visste känner jag igen namnet. Per Lindvall. Det har man ju sett, säger Janne Persson.
Janne Persson och hans trumma under hans sista marsch innan pensionen.
Medan Janne Persson levt sitt liv på Gotland så blev det alltså bara fyra barnaår för Lindvall. Tre år på Lyckåker, sedan bar det av till Sollentuna.
Numera är han aldrig i Visby utöver de få gånger han spelar på ön. Mest blir det Öland dit hustrun har kopplingar.
Men minnena är tydliga och starka, Jannes snagg och militäriska hållning, lägenheten på Allégatan och korven med pommesfrites i Medwalls kiosk
– Kostade två och trettiofem, minns jag, skrattar han.
Sedan GT/helagotland.se gripit in slutade allt alltså i ett minnesvärt möte.
Låt oss fira denna tilldragelse med en liten figur: Pts-pts-pts-pts-racketikang bang.