REPLIK
Replik på ledaren 24 september om äldreomsorgen.
Personalens situation inom äldreomsorgssektorn ligger till grund för hela äldreomsorgens kvalitet. Fackförbundet Kommunal har genomfört omfattande undersökningar bland personal inom äldreomsorgen under åren 2012, 2014, 2016 och 2020. Samtliga undersökningar visar att vinstdriven äldreomsorg erbjuder i genomsnitt sämre villkor på alla jämförbara områden.
Att oreglerad vinstdrift skulle ge bättre äldreomsorg saknar såväl teoretiskt som empiriskt stöd. Lönerna i privata företag är väsentligt lägre – cirka 2 400 kronor per månad för heltid. Antalet deltids- och visstidsanställningar är mer än dubbelt så många – 70 procent i privat äldreomsorg mot 34 procent i offentligt driven äldreomsorg. Samtliga skillnader mellan driftsformerna har dessutom ökat över tid. Anställda i privat drift är mindre nöjda med sina arbetsplatser och uppger i högre grad än offentliganställda att de inte vill jobba kvar inom samma yrke i framtiden.
Utvärderingar av löner, anställningsvillkor och det dagliga arbetet faller inom ramen för den struktur- och processkvalitet som omsorgsforskare ser som de viktigaste aspekterna i äldreomsorgens kvalitet. Villkoren för den omvårdande personalen utgör alltid villkoren för de äldre. Skillnaderna i villkor mellan privat utförd äldreomsorg och offentligt utförd är därför viktiga utgångspunkter för diskussioner om välfärdens styrning.
Ett vanligt argument när äldreomsorgen började konkurrensutsättas på 1990-talet var att privata aktörer skulle driva upp lönenivåerna genom att personalen, genom ökad etablering, skulle få fler arbetsgivare att välja mellan. Men i ett vinstdrivande företag av den här typen finns inte mycket att tjäna pengar på förutom lägre löner och minimal bemanning.
Det finns mycket små möjligheter till några andra effektiviseringsvinster. Äldreomsorgens nuvarande konkurrensregim bygger i stor utsträckning på schablonersättningar. I en sådan modell blir effektiviseringar i samhällsekonomisk bemärkelse verkningslösa eftersom priset kvarstår.
Vinsten av en eventuell produktivitetsförbättring (i det här fallet personalinskränkning och låga löner) tillfaller producenten – inte skattebetalarna. Det finns därför ingen teoretisk grund för att konkurrensutsättning av välfärdstjänster inom ramen för nuvarande system skulle leda till skattemässig effektivitet.
En åldrande befolkning och stora pensionsavgångar är välfärdens största utmaningar. Enligt SKR:s (Sveriges kommuner och regioner) prognoser behöver andelen undersköterskor och vårdbiträden öka med 140 000 fram till år 2026. Det borde vara fullt möjligt, men det förutsätter att pengar som avsätts till äldreomsorg används till äldreomsorg. Det går inte att rättfärdiga att pengar avsedda för undersköterskor, vårdbiträden och äldre istället plockas ut som vinst av multinationella företagskoncerner.