REPLIK
Eva Bofride skrev nyligen en ledartext angående att det är ”osvenskt” att staten går in och styr på arbetsmarknaden genom att höja försörjningskravet för arbetskraftsinvandring.
Men redan innan höjningen 1 november i år fanns ett försörjningskrav. Samtidigt är Arbetsmiljölagen, Lagen om anställningsskydd och Medbestämmandelagen exempel på hur staten under lång tid satt ramar.
I måndags hölls en debatt i regionfullmäktige på Gotland, om just det höjda försörjningskravet. Flera rödgröna partier framhöll att ett höjt försörjningskrav för arbetskraftsinvandring vore förödande för välfärden och de gröna näringarna. Bofride tar i sin text upp att jag haft invändningar mot den beskrivningen, vilket är fullt riktigt. Det har flera skäl.
Det höjda försörjningskravet syftar till att skärpa villkoren för arbetskraftsinvandring, som en del i ett större arbete för att få ordning på svensk arbetsmarknad. Regeringen kommer fortsätta leverera reformer som bekämpar fusk och kriminalitet, samtidigt som vi värnar högkvalificerad arbetskraftsinvandring.
I fråga om välfärdens kompetensförsörjning är det värt att notera att endast cirka 50 personer arbetskraftsinvandrat för att jobba som undersköterska i Sverige i år, enligt Migrationsverket.
Av dessa går det inte att veta exakt hur många som tjänar under det nya försörjningskravet på cirka 27 000 kronor i månaden. Andra yrkesgrupper inom vården som arbetskraftsinvandrat har i regel betydligt högre löneläge, exempelvis läkare.
I frågan om gröna näringar behöver det sägas att säsongsarbetare inom EU inte omfattas av det höjda försörjningskravet, ej heller arbetstagare med ICT-tillstånd.
Det bör kunna begränsa eventuella negativa konsekvenserna för kompetensförsörjningen. Samtidigt utreds nödvändiga undantag från försörjningskravet, vilket presenteras våren 2024.
Debatten i fullmäktige handlade också om specifikt djurskötare som påstods vara en mycket stor grupp arbetskraftsinvandrare. Enligt Migrationsverket handlade det om färre än 10 personer år 2023.
En mycket stor grupp är dock bärplockare. Över 5 000 personer om året arbetskraftinvandrar som bärplockare, ofta via bemanningsföretag i Thailand. Efter sommarens medierapportering är min övertygelse att det inte verkar fungera helt bra.
I grund och botten är det bra om fler som invandrat till Sverige kommer i arbete och bidrar till det gemensamma. Därför satsar regeringen också stort på yrkesvux och yrkeshögskolan. Så kan fler av Sveriges cirka 400 000 arbetslösa närma sig en egen försörjning.