Privata företag som gör stora vinstuttag ur välfärden är ett problem, men just nu är det långt ifrån det största problemet för äldreomsorgen. Det finns systemfel som måste lösas i första hand.
”Men vem ställer frågan om vem som gör jobbet när ingen vill, orkar eller har ekonomisk möjlighet att jobba inom äldreomsorgen? Det handlar inte om vad varje enskild verksamhet gör längre. Det är en samhällsfråga som måste lyftas på riktigt.” Så skriver tre anställda på Gotlands Hemtjänster i en insändare i GT. Det är verksamhetschefen, en planerare och en gruppledare som skrivit under insändaren, som även lett till en läsvärd artikel här i GT.
Jag kan inte annat än hålla med dem. Äldreomsorgen har under årtionden blivit föremål för ständiga besparingar. Jag börjar väl bli tjatig men rapporten ”Budget ur balans” ger en bra bild av den negativa utveckling som äldreomsorgen haft. I rapporten redovisas bland annat äldreomsorgens budget som andel av kommunernas budget och hur andelen blivit allt mindre. Men rapporten redovisar också hur andelen anställda inom hemtjänsten minskat jämfört med andelen personer de ska hjälpa. Något som är en naturlig följd av minskade resurser.
För äldreomsorgen har inte genomgått någon liknande utveckling som industrin gjort. Det finns inte maskiner som kan ersätta personalen inom äldreomsorgen. I alla fall inte i den omfattning som skulle ha behövts för att ersätta de tjänster som försvunnit. Följden blir istället att färre ska göra mer på mindre tid, vilket sällan funkar i längden.
I Budget ur balans kan vi läsa att arbetsbelastningen inom hemtjänsten hade tredubblats mellan 1980- och 2010-talet, en utveckling som även bör ha drabbat Gotland.
I Budget ut balans finns inte enskilda kommuner redovisade, men på Kommunalarbetarens hemsida, ka.se, finns en jämförelse kommun för kommun. Där kan vi utläsa att kommunen här på Gotland, alltså Region Gotland, har minskat äldreomsorgens andel av regionens budget med 6,8 procentenheter sen 2002. Utifrån den budget för 2023, som snart ska beslutas i regionfullmäktige, rör de sig om cirka 400 miljoner kronor som sparats in under en 20-årsperiod.
Samtidigt som äldreomsorgens andel av budget minskat, har andelen gotlänningar över 65 år ökat med 8,2 procentenheter under samma tidsperiod.
I och med att befolkningen på Gotland ökat under flera år blir det inte bara andelen äldre som ökar utan även antalet äldre. Sen 2010 har antalet gotlänningar över 65 år ökat med omkring 4 000. Nu behöver inte alla som fyllt 65 hemtjänst eller boende på säbo/äldreboende, men det är ändå en fingervisning hur utvecklingen går.
Jag har under de senaste åren varit kritisk till de systemfel som råder inom äldreomsorgen. Främst till de upphandlingar som görs för särskilda boende/äldreboenden. Där ständiga upphandlingar till lägsta pris utarmar verksamheterna.
Men även det system som finns för hemtjänsten skapar problem.
Politikerna i socialnämnden har bestämt den prislista som gäller för samtliga utförare, inklusive regionens egen hemtjänst. Det är precis som borgerliga politiker och debattörer brukar säga, samma krav för alla. Problemet är att pengarna inte räcker till för att göra hemtjänsten hållbar på sikt, något som samma politiker och debattörer sällan tar upp. Efter de avhopp vi sett nyligen är det frågan om ersättningen ens räcker för att säkra hemtjänsten i dag.
Var de 400 miljonerna som regionen sparat in på äldreomsorgen sen 2002 har hamnar är nog svårt att ta reda på. Jag ser det också som en omöjlighet att de resurserna återförs under de närmaste åren då de hamnat i andra verksamheter som även de har stora behov.
Äldreomsorgens problem är inte något som varje enskild kommun ska behöva brottas med. Det precis som de anställda på Gotlands Hemtjänster skriver. ”Det är en samhällsfråga som måste lyftas på riktigt.”