Vissa företag, som är specifikt inriktade mot vissa typer av tjänster som är extra efterfrågade just under Almedalsveckan, led naturligtvis av avbräcket. Men som helhet visade Gotland att när Almedalsveckan inte blir av, så är det många andra som gärna vill besöka ön och fylla eventuella tomrum bland bokningarna.
Gotland är dessutom en del av riket som även utan Almedalsveckan får en medial exponering som inte står i proportion till storleken. Närmast Gotland i en befolkningsrankning kommer kommunerna Östersund (lite större) och Falun (lite mindre). Hur ofta syns dessa kommuner exempelvis på TV, jämfört med Gotland? Gotlands existens i det allmänna medvetandet står och faller inte med Almedalsveckan.
Så för Gotlands del oroas jag inte av artikeln i torsdagens GA, om hur arrangemangen under Almedalsveckan tycks minska i antal, trots att det nu är valår, jämfört med före pandemin.
Jag oroas heller inte av artikeln om att de stora medieföretagen – som Aftonbladet, TV4, och Sveriges Radio – skruvar ner ambitionerna och avstår egen scen och eget tält under Almedalsveckan. Dessa aktörers storsatsningar hade mycket lite att göra med nytta för deras läsare, tittare och lyssnare. Det handlade mycket mer om intern tuppfäktning de stora medieföretagen emellan. Till slut måste några tröttna på att betala för det. Det ser jag mer som tillnyktring än som en vikande trend för evenemanget.
Men Sverige behöver Almedalsveckan, en vecka där alla riksdagspartiet och nästan alla intresseorganisationer och andra viktiga aktörer i samhällsdebatten klarar av att samexistera. En sådant gemensamt evenemang behövs i ett samhällsklimat som annars hotar att bryta upp samhällsdebatten och skruva upp tonläget så att många får svårt att tala med varandra. Almedalsveckan bidrar till att jämka svårförenliga värderingar och olika bilder av tillståndet i riket och i världen. Den bidrar till meningsutbyten som är konstruktiva snarare än destruktiva.
Om antalet evenemang minskar under Almedalsveckan så hoppas jag att partierna tar chansen och ökar sina egna ambitioner och tar större plats. Då kan det säkert underlätta att varje parti inte längre har sin egen dag och att veckan blir mer koncentrerad. Partierna får mer av uppmärksamheten men tvingas samtidigt i ökad grad konkurrera med varandra. Det borde innebära en möjlighet till något av en renässans för partierna i Almedalsveckan.