Efter två år av undantagstillstånd så gör Almedalsveckan något av en återkomst i år. Verksamhetsledaren Mia Stuhre tycktes i intervjun i lördagens GA inte vilja dra några slutsatser av att ansökningarna om markplats och plats i den officiella programmet är färre i år, jämfört med före pandemin. Hon betonade istället att det finns stora förväntningar och stor efterfrågan på allt vad veckan erbjuder. Ett uppdämt behov av att träffas.
Hon har säkert rätt. För somliga är suget efter möten säkert större än någonsin. Men jag tror också att andra som brukade deltaga i Almedalsveckan har upptäckt att de klarar sig bra ändå och att det finns andra sätt att uppnå det man använt Almedalsveckan till. Det är inte alls säkert att Almedalsveckan i alla avseenden blir lika stor som den var före pandemin. Det är stor sannolikhet för att den permanent har påverkats av pandemin, precis som arbetslivet och dess förutsättningar inte är precis desamma nu som för ett par år sedan.
Om Almedalsveckans förutsättningar påverkats i grunden så tror jag att det egentligen inte alls behöver vara negativt.
Gotlands besöksnäring har demonstrerat, speciellt under fjolåret, att den verkligen inte står och faller med Almedalsveckan. När Almedalsveckans besökare uteblev så skapade det mer utrymme för många andra turister som också vill besöka Gotland, bo på hotellen, äta på restaurangerna och så vidare. Samtidigt som Almedalsveckan lockar stora mängder besökare, sannolikt även i år och i framtiden, så har den också en viss undanträngningseffekt.
En något nedväxlad Almedalsveckan kan också innebära att de politiska partierna åter tar större plats och får mer uppmärksamhet, speciell i år när det är valår. När veckan dessutom komprimeras till fem dagar och partierna ska dela dagar med varandra så talar det också för att partierna blir mer tongivande, i konkurrensen med allt annat som händer. Det tycker jag i grunden är sunt. Det är partierna och politiken som är Almedalsveckan upphov och om deras roll kan vitaliseras och öka i vikt så tror jag det är långsiktigt positivt framför allt för Almedalsveckans demokratiska betydelse.
Vi ska vara tacksamma över att vi har ett politiskt klimat i Sverige där partierna förmår samverka kring ett stort politiskt event och samexistera i det. Även när Sverigedemokraterna var som mest ovälkomna i den svenska partipolitiken, så blev partiet ändå, efter att det tagit sig in i riksdagen, insläppt i Almedalsveckan till samma villkor som de andra partierna.