Filip Reinhag (S), ordförande för Region Gotland hälso- och sjukvårdsnämnd, fick det att låta som han nyss fått en tjuga till en glass när han kommenterade Regeringens extra tilldelning till regionerna för P4 Gotland.
– Det förändrar inte situationen nämnvärt, men det är klart att det är positivt att regeringen har hörsammat nödropen från regionerna.
– Jag hade hoppats att man lagt sig minst på den dubbla summan, för att vi ska kunna ta oss genom det här.
Det Filip Reinhag inte tycker är nämnvärt är alltså sex miljarder kronor. Eller 6 000 miljoner kronor, om man så vill. Dessutom som extraordinär åtgärd i en vårändringsbudget. Redan i höstbudgeten fick regioner och kommuner 16 miljarder kronor extra. Jag misstänker att regeringen svårligen hade kunnat få någon annan reaktion är "för lite" hur stor summan än hade varit.
Jag förstår att Filip Reinhag önskar att dethade varit ännu mer. Kostnaderna har drivits upp för Regionerna, precis som för alla andra samhällssektorer och med låg tillväxt så utvecklas skatteintäkterna inte väl. Hans nämnd fattade nyligen beslut om radikala besparingar – präglade av inte obetydlig brådska – som anställningsstopp för stora delar av organisationen (även om undantagen var många) och höjda patientavgifter. Så hoppas man spara 150 miljoner kronor.
Men hälso- och sjukvårdsnämndens och hela Region Gotlands ekonomiska situation hade ju kunnat vara mindre akut om inte Regionens S/M-ledning tidigare hade avstått från att vidta åtgärder för att balansera budgeten och inte hade länsat resultatutjämningsreserven som ett barn utan impulskontroll tuggar i sig lördagsgodiset.
Regionerna är ekonomiskt pressade, men det är ingen exklusiv klubb. De primärt statliga områden som regeringen har ansvar för – somrätssväsende och försvar – behöver också mer resurser. Kommunerna har beskattningsrätt och bär ansvaret för sin egen verksamhet. Regeringen vidtar också åtgärder för att Regionerna ska kunna få ut mer av de resurser de redan har. Den tillsätter exempelvis en effektivitetsdelegation som ska stötta regionerna och en regiongranskningsfunktion av hur regionerna hanterar resurser och effektiviserar ska bidra med en annan typ av stöd med liknande syfte.
I en debattartikel i Aftonbladet skriver Sveriges alla regionstyrelseordföranden om hur Regionerna måste ta in mindre hyrpersonal än vad man gör i dag. För Gotland är det Meit Fohlin (S) som undertecknat.
Hyrpersonal är kostnadsdrivande och det är problematiskt för kontinuiteten och arbetsmiljön i verksamhet när man i stor skala behöver anlita hyrpersonal även för ordinär och löpande verksamhet.
Jag är dock skeptisk till i vilken utsträckning de åtgärder som debattartikeln tar upp kommer att hjälpa. De skriver bland annat att:
"Detta är inte hållbart i längden. Därför har nu alla regioner gått samman i ett hyresavtal med gemensam prissättning, och det är också därför alla regioner arbetar intensivt med att minska våra kostnader för hyrpersonal."
När alla regioner försöker göra gemensam sak mot bemanningsföretagen och diktera prissättningen låter det kanske som en god sak. Men i praktiken bildar man ju också gemensam front mot arbetsmarknaden och mot dem man vill anlita. Regionerna är redan dominerande arbetsgivare för de personalgrupper man vill rekrytera och jag undrar om detta verkligen är rätt metod för att man åter ska framstå som en mer attraktiv arbetsgivare. Regionerna har stor anledning att fundera över hur de själva är organiserade och hur deras personal upplever att arbeta på permanent basis i dessa organisationer.
Även här kan det bli nödvändigt att regeringen skrider in.